Denna uppsats undersöker den ovillkorliga basinkomstens kostnad och finansieringsmöjligheter i dagslägets Sverige. Då utbetalningens nivå bör ligga minst vid existensminimum, fastställs hur stor denna summa kan tänkas vara, varefter förslagets totalkostnad beräknas. I uppsatsens huvuddel resoneras det sedan kring vilka av offentlig sektors utgiftsposter som kan ersättas av denna enda utbetalning, och hur stor del av dess kostnader som täcks. Resultaten visar att cirka femtio procent av basinkomsten kan finansieras inom existerande bidragssystem. Därefter diskuteras ett antal skattereformer som ofta nämns i basinkomstsammanhang som möjliga finansiärer till förslaget, och deras potentiella effekter på bland annat arbetsincitament, arbetskraftsutbud, tillväxt och marknadsmisslyckanden. Resultatet varierar från reform till reform, men sammantaget belyses hur det finns möjligheter till ökade skatteintäkter, vilka skulle kunna användas till att finansiera delar av basinkomstens kostnader. Slutsatsen är att förslaget om en ovillkorlig basinkomst, trots att det är resurskrävande, inte helt kan avfärdas som en ekonomisk omöjlighet
