Att vara medkännande med sig själv och andra -En kvalitativ studie om vad arbetet med (själv)medkänsla tillför psykologen som yrkesperson och privatperson.
Syftet med studien var att undersöka hur psykologer som arbetar med (själv)medkänsla definierar och förstår begreppet (själv)medkänsla och hur de upplever nyttan av detta arbete som yrkespersoner och privatpersoner. Sju psykologer intervjuades och datamaterialet analyserades med Interpretative Phenomenological Analysis (IPA), vilket gav sex huvudteman: Att vara medkännande med sig själv; Common humanity; Effekter hos patienter; Självomhändertagande strategi; Lättare att hantera påfrestningar; Integrerad i personligheten. Resultatet gav stöd för att arbetet med (själv)medkänsla var till stor nytta för samtliga psykologer så väl i yrkeslivet som i privatlivet. Resultatet diskuterades i relation till teorin. Psykologerna gav uttryck för förbättrade terapiresultat, även hos patienter som tidigare inte blivit tillräckligt hjälpta av terapi. Arbetet sågs även som en självomhändertagande strategi, då det upplevdes ha bidragit till förbättrad stresshantering och minskat risken för utmattning och utbrändhet. Psykologernas beskrivningar av hur de såg på (själv)medkänsla var relativt samstämmiga, även om det framkom viss variation i (själv)medkänslans betydelse för dem personligen. Samtliga psykologer underströk vikten av egen erfarenhet av att använda sig av kunskaper och förhållningssätt utifrån metoden som användes i patientarbetet. Flera psykologer gav uttryck för att arbetet med (själv)medkänsla hade inneburit stora positiva förändringar för dem, såväl som yrkesperson som privatperson.The aim of this study was to investigate how psychologists working with (self)compassion defined and understood the concept of (self)compassion and how they experienced the benefits both as professionals and as private individuals. Seven psychologists were interviewed and the data analyzed using Interpretative Phenomenological Analysis (IPA), yielding six main themes: Being compassionate with yourself; Common humanity; Effects in patients; Selfcare strategy; Facilitated stress handling; Integration into one´s personality. The results indicated that the methods used were of great benefit for all seven psychologists in professional as well as in private life. Results were discussed in relation to the theory. After adopting (self)compassion strategies, the psychologists expressed improved therapy results, even in clients who earlier had not been sufficiently helped by therapy. The methods were also deemed a selfcare strategy by the psychologists, through creating improved stress management and reducing the risk for fatigue and burnout. Although there were some personal variations, the psychologists’ descriptions of their views of (self)compassion were relatively consistent. All psychologists emphasized the importance of personal experience when working with (self)compassion. Several of the psychologists expressed views that (self)compassion had brought about major positive changes in their lives, both as professionals and private individuals
