Marknadsrätten är det system av rättsregler som drar upp rättsliga gränser för företagens handlande på marknaden genom ramregler som särskilt behandlar företagens etablering, konkurrens, marknadsföring, prissättning och avtalsvillkor samt skyddet för konsumenterna. MFL är den del av marknadsrätten som innehåller de rättsliga styrmedlen för företagens åtgärder på marknaden. Reglerna tillgodoser skilda syften och skyddar ett flertal olika intressen. I förgrunden står konsumentskyddet som det viktigaste intresset tillsammans med företagens intressen av en fri, effektiv och tillbörlig konkurrens på marknaden. Svensson, Den svenska marknadsföringslagstiftningen, s. 10. 1 juli 2008 trädde en ny MFL i kraft i Sverige. Den nya MFL implementerar Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder (direktivet). Syftet med denna uppsats är att redogöra för de nya reglerna och analysera de skillnader som föreligger mellan 2008 och 1995 års MFL. En ytterligare aspekt som behandlas är hur den nya MFL kommer att fungera som en harmoniserad EG-lagstiftning. Direktivet, som har implementerats, är utformat som ett fullharmoniseringsdirektiv. Det innebär dels en fullständig harmonisering av de frågor som omfattas av direktivet och dels att medlemsstaterna är förhindrade att införa eller behålla bestämmelser som avviker från vad som föreskrivs i direktivet. Direktivet syftar till att bidra till att den inre marknaden fungerar korrekt och att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar avseende otillbörliga affärsmetoder som skadar konsumenternas ekonomiska intressen. Vidare ska direktivet tillämpas på otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter före, under och efter en affärstransaktion som gäller en produkt (art. 1). Direktivet omfattar inte affärsmetoder i förhållandet mellan olika näringsidkare eller som endast skadar konkurrenters ekonomiska intressen. Syftet med 2008 års MFL är, liksom tidigare, att skapa ett skydd för konsumenter och näringsidkare mot otillbörlig marknadsföring. Lagen tar sikte på att skydda konsumenters och näringsidkares ekonomiska intressen. För näringsidkare innebär lagen även ett skydd mot illojal konkurrens från andra näringsidkare. I materiellt hänseende bygger 2008 års lag på samma grundläggande struktur som 1995 års MFL, med en generalklausul som kompletteras med mer specifika förbud. Vid en jämförelse mellan 2008 och 1995 års MFL går det att urskilja vissa betydelsefulla skillnader. Först och främst omfattar 2008 års MFL även marknadsföringsåtgärder som näringsidkaren vidtar efter det att avtal har ingåtts. Det utökade tillämpningsområdet kan ses som ett komplement till konsumentskyddande lagstiftning. För att en åtgärd ska vara otillbörlig enligt 2008 års MFL krävs att åtgärden påverkar eller sannolikt påverkar förmågan att fatta ett välgrundat affärsbeslut hos den som åtgärden är riktad till (s.k. transaktionstest). Detta är en ''tröskel'' för när ingripande kan ske, men hur hög eller låg den är ter sig dock oklart. Förbud mot aggressiv marknadsföring (7 §) är infört i 2008 års MFL. Tidigare var det ett brott mot god marknadsföringssed, men att det nu har skrivits in i lagtexten torde innebära en skärpning av lagen. Bestämmelsen om reklamidentifikation (9 §) innebär däremot en uppmjukning jämfört med 1995 års MFL, i vilken det fanns ett absolut krav på fullständig identifikation av vem som svarade för marknadsföringen. Även näringsidkarens ansvar för underlåtenhet att lämna information (10 § 3 st.) mjukas upp något i 2008 års MFL. Bestämmelsen om köperbjudande (12 §) är helt ny i 2008 års MFL. Väljer en näringsidkare att rikta ett köperbjudande till konsumenter, uppställs krav på att viss information ska lämnas för att åtgärden inte ska anses vara vilseledande. MFL kompletteras med ytterligare 31 förbud mot vissa aggressiva respektive vilseledande marknadsföringsåtgärder som alltid ska anses vara otillbörliga mot såväl konsumenter som näringsidkare (bilaga I). Syftet med listan har varit att göra reglerna överskådliga, åstadkomma högre rättssäkerhet och underlätta en fullständig harmonisering. En viktig förändring är också att den svenska marknadsrätten i fortsättningen kommer att tillämpas i en ny, väsentligt mer europeisk miljö. Det medför bl.a. att andra medlemsstaters domstolsavgöranden och internationell doktrin rörande direktivet kommer att få större betydelse för tolkning av detsamma. EG-domstolens praxis kommer sannolikt att bli mer omfattande, vartefter olika domstolar i medlemsstaterna begär förhandsavgöranden i olika frågor rörande begrepp och bestämmelses rätta tolkning
