Sedan 1999 har antalet fredsfrämjande interventioner som fått tydliga mandat att aktivt skydda civilbefolkningen kraftigt ökat. Att använda militärt våld för humanitära syften är dock inte oproblematiskt. Denna uppsats undersöker den reglerade våldsanvändningen, i form av Rules of engagement, i moderna fredsfrämjande insatser med utgångspunkt ur frågan om beskydd för civila. Den undersöker, med hjälp av bl.a. offentliga dokument och en fallstudie om insatsen i Tchad 2008, hur dessa regler sätts och försöker dessutom utmynna om utformningen av ROE påverkats av frågan om beskydd. Konceptet med skydd av civila har ställt nya krav på fredsstyrkor idag, men denna undersökning visar bland annat att det inte är helt självklart hur denna uppgift skall förstås, då intervenerande nationer och organisationer ofta saknar tydliga verktyg för operationaliserandet av beskydd för civilbefolkningen. Vidare finner uppsatsen att själva utformandet av Rules of engagement spelar mindre roll än dess faktiska tolkning och fredsstyrkans kapacitet
