Legaldefinitionen av insiderinformation återfinns i 1 § 1 MmL. I den här uppsatsen analyseras den del av legaldefinitionen som lyder: ''information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet som är ägnad att påverka kursen''. Härvidlag fokuseras på de olika tolkningssvårigheter som finns och den försvagning av legalitetsprincipen samt de svårigheter för åklagare och domare som därmed blir följden. Först och främst uppstår svårigheter när det gäller att avgöra vad som kan utgöra en omständighet, till vilken sannolikhet en omständighet skall föreligga samt gränsdragningen mot ryktesspridning. I detta avseende analyseras de rättskällor som gör gällande att rykten samt köp- och säljrekommendationer inte kan utgöra insiderinformation. Slutsatsen i detta avseende är att även information om ett rykte och en köp- eller säljrekommendation skulle kunna utgöra insiderinformation. Vidare är formuleringen ''icke offentliggjord eller inte allmänt känd'' problematisk. Lagtexten ger sken av att det räcker med att informationen är antingen icke offentliggjord eller inte allmänt känd för att den skall kunna utgöra insiderinformation. I förarbeten, viss doktrin och domstolsavgöranden förutsätts att de båda uttrycken har samma innebörd. I uppsatsen intas ståndpunkten att det rör sig om två skilda begrepp med olika innebörd samt att det krävs att informationen är både icke offentliggjord och inte allmänt känd för att den skall kunna utgöra insiderinformation. Den fråga som har ägnats mest utrymme i förarbeten och doktrin är prispåverkanderekvisitet. I detta avseende analyseras förarbeten samt ett antal underinstansavgöranden. Analysen visar att innebörden av begreppet väsentlig prispåverkan är svårbestämt och varierar mellan olika instrument och marknader och att domstolar ofta tar hänsyn till faktiska kursrörelser, istället för att göra den erfarenhetsmässiga bedömning som följer av formuleringen ''ägnad att''. Därutöver uppmärksammas problemet med att särskilja en viss omständighets prispåverkan från prispåverkan av andra omständigheter, däribland rykten. Uppsatsens slutsats är att det är svårt att fastställa något så när tydliga gränser för det straffbara området avseende insiderinformation. Lagstiftningen är bristfällig på ett sätt som inte är acceptabelt inom straffrätten. Genomgående är att lagstiftaren och domstolarna visar stor osäkerhet och brist på precision vad gäller utformningen respektive tillämpningen av lagstiftningen. De olika delarna av begreppet insiderinformation är bristfälligt motiverade och tenderar att flyta samman. Lagstiftningens brister medför svårigheter både för åklagaren och för den tilltalade. Svårigheterna för åklagaren består i att försöka utröna exakt vad det är som skall bevisas, d.v.s. att med tillräcklig precision reda ut hur rekvisiten egentligen ser ut. Detta medför att både åtal och domskäl blir vaga och svepande, vilket i slutändan drabbar den tilltalade
