Turkiet har sedan tidigt 1900-tal velat närma sig Europa och allt sedan den Europeiska Unionen bildades har landet velat komma in i gemenskapen som en likvärdig medlem i förhållande till de övriga medlemsländerna. I december 2004 tog EU: s representanter ett revolutionerande beslut som berörde Turkiets framtid inom unionen. Efter flera år av kritik, uteslutande och förnekande från EU: s håll beslöts det att Turkiet får från och med 2005 börja förhandla om ett EU-medlemskap. Turkiets väg mot Europa har varit allt annat än rak. Ända sedan det Osmanskariket och dess framfart i Europa har det funnits motsättningar från europeiskt håll gentemot Turkiet och dess medborgare. Turkarna blev ?barbarerna i söder? och detta har satt sina spår genom historien fram till idag. Skillnader har alltid funnits mellan de kristna europeiska länderna och det muslimska Turkiet, men sedan tidigt 1900-tal har krafter inom Turkiet velat förändra det politiska systemet för att efterlikna det Västerländska. Efter den västinspirerade Atatürk´s utropande av den nya turkiska republiken 1923 gick landet från att ha varit en religionstyrd, traditionell dynasti under ledning av en sultan till en sekulariserad, modern och Europasträvande stat. Turkiet ville så tidigt som 1959 komma med i EG men den första formella ansökan kom inte förrän 1987, vilken dock avslogs. Sedan dess har EU alltid deklarerat att landet haft för stora nationella problem för att komma med i unionen. Dessa har berört politik såväl som ekonomi och EU har krävt att dessa områden måste åtgärdas för att förhandlingar om medlemskap skall kunna inledas. Detta i sin tur har lett till att Turkiet har genomfört reformer i landet för att tillmötesgå dessa krav. Nu när Turkiet tillåtits att inleda förhandlingar menar EU att detta beror på att landet fullgjort sitt arbete med att uppfylla EU: s krav. Många är dock skeptiska om förhandlingarna verkligen aktualiserats på grundval av dessa reformer i och med att det fortfarande råder bristande demokrati och hög fattigdom i landet. Dessa skeptiker menar därför att det finns andra orsaker bakom EU: s plötsliga välvilja gentemot Turkiet
