Lundblad, Karl

Swedish

NIBIO Brage

108 BESTAMNING AV MYRJORDARNAS KA,LKBEHOV BESTAMNING AV MYRJORDARNAS KALKBEHOV. Av statsagronom Karl Lundblad. Korre.sponderande medlem av Det norske myrselskap. Det films er; mångd metoder att bestårrima, om odlade jordar behova kalkas, och hur stora mångder kalk som bora tillforas i olika fall. En c.el metoder ha generell anviindbarhet, andra lampa sig bast for vissa slags jordar och kunna vara alldeles olåmpliga for andra slag av [ordar. I Sv-erige har sedan lange tillbaka for myrjordarna · anvånts bestamning av «total kalkhalt» och «nettokalkhalt», for mineraljordar dårernot har under de senaste årtiondena i regel sur- hetsgraden, pH, varit vagtedande for att avgora behovet av kalkning H. Egner, vilken som bekant forut utarbetat bekvåma och allmånt anvanda metoder for beståmning av fosfor och kalium i jord, har emellertid for några år sedan funnit en metod att bestårnma jordar- nas kalkbehov, bastalsmetoden, som synes bli av stort varde for alla slag av odlingsjordar. A nalysmetoder. Beståmning av total kalkhalt och nettokalkhalt infordes av Svenska Mosskulturforeningen redan vid borjan av dess verksamhet, alltså for over 60 år sedan. Man extraherade det lufttorkade jord- provet med ett overskott av saltsyra och bestårride i extraktet en rad av olika åmnen. Resultaten anvåndes for utråkning av såvål be- hovet av kalk som fosfor- och kallumgodselmedel. Metoden ar emel- lertid ganska besvårlrg. En overvågaride del av våra egentliga myr- jordar (de fiesta karr- och mosstorvjordar) åro, om man icke till- fort stora mangder g'odselmedel i form av grundgodslmgar, så fattiga på fosfor och kalium, att analys på dessa amnen kan vara overflodig. Av dessa skal har den nårnnda extraktionsmetoden for sådana j or- dar ersatts med en betydligt enklare. Jordprovet rorbrånnes till aska, och askan kokas med overskott av c :a 6-normal saltsyra. I den erhållna losningen beståmmes sedan kalcium genom fållning som oxalat. Detaljerna i det analystiska arbetet kunna har forbigås. Efter gammal tradition utråknas ur analysresultaten halten av kalk, CaO, i jordprovet. Givetvis ar en sådan beråkning felaktig från mo- dem. kemisk synpunkt sett. Fbrfaringssattet har emellertld bl. a. ett praktiskt varde: storsta delen kalk som såljes i Sverige for jord- bruksandamål ar brand kalk, och aven kalkstensmjol salles med angivande av halten kalk, cao. Den i ett jordprov funna halten av CaO, uttryckt i procent eller promille, ar det vi kalla «total kalk- halt». For många slag av rnyrjordar - vitmosstorvjordar och ett fler- tal typer av kårrtorvjordar - kan totala kalkhalten direkt anvan- ·ctas1 når man vill rakna ut kalkbehovet. Men andra typer av myr- jordar - gyttjor, sjotorvslag och brunmosstorv - inri.ehålla orta betydande mångder svavel i form av sulfater och sulfider. I sådana fall ger totala kalkhalten for gynnsam bild av kalktillståndet; jorden behovet mera kalk for att våxterna skola trivas. Man. gor dårror också en beståmning av svavelhalten, i aumånhet efter Eschkas me- tod, som har icke behover nårmare beskrivas. Svavelhalten om- råknas i «svavelsyra», S03. Naturligtvis ar en sådan utrakning från kernlsk syrtpunkt sett minst lika felaktig som nyssnamnda omrak- ning av kalciumhalten till CaO. Den ar emellertid en .konsekvens dårav och har sitt praktiska varde dari, att det ar ytterst enkelt att berakna <<nettokalkhalten», d.v.s. vad som återstår av kalkoverskott, då man rrånraknat så mycket kalk, som skulle åtgå att ncutransera «svavelsyran» till kalciumsulfat. Det blir helt enkelt: <<nettokalkhalten» === «totala kalkhalten» - 70·% av «svavel- syrahalten». Den så utraknade nettokalkhalten anvåndes for att avgora totala behovet av kalk. Som nedan skall påpekas kan. det i vissa fall vara Iåmpligt att icke på en gång tillfora hela den kalk- mangd som beråknats ur nettokalkhalten. I bastalsmetoden enligt Egner anvander man samma extrak- tionsvåtska som vid fosforbestamning enligt laktatmetoden. En upp- matt mångd av extraktet titreras med natronlut under anvåndning av en blandindikator av metylrott och fenolftalein. Skillnaden mel- lan titreringresultatet i extrakt och ursprunglig extraktionsvåtska anger basoverskottet i jord provet. · Områkriar man detta overskott .i promille CaO, erhåller man bastalet. For narrnare kannedom , om bastalsmetoden hanvisas till Hans Egner: Jordanalyser och falt- forsok. Några nya laboratorieundersi::ikningar. - N.J.F. hatte 4-+--:-6 1948, sid. 765-771. Jiimtorelse mellan nettokalkhalt och bastal. Fi::ir att undersoka om man kan ersatta de ganska tidsi::idande och besvårliga beståmningarna av total kalkhalt och nettokalkhalt med den betydligt snabbare och bekvåmare bastalsmetoden. overens- kom Statens jordbruksforsi::ik och Lantbruksnogskolans. kemiska .la- boratorium att samtliga insånda myrjordsprov från 1943 och 1944 års officiella rorsok skulle analyseras efter båda metoderna.: Sam- manlagt inkommo under <lessa år nara 800 myr] ordsprov till analys. Jordproven representerade ett gott genomsnitt av alla de olika slag av myrjordar som odlas i Sverige. Innan vi gå in på en redogorelse for resultatet av jåmtorelsen, ar det nodvandigt att diskutera torutsattnlngarna for att metoderna skola ge [amrorbara resultat. I bastalsmetoden bestammes over- skottet av baser over syror - resp. underskottet av baser gentemot syror, om bastalet har negativt varde - så som detta kommer till uttryck vid titrering med en stark bas och fenolftalein som .Indika- tar. Alltså kunna har flera olika baser resp.' syrer in verka pa re- sultatet .. Vid den aldre metoden ar det bland baserna endast kalcium som beståmmes, och vad syrorna betratfar endast svavelsyra, varvid allt svavel områknas till SOa, vare sig det ingår som sulfater eller icke. Det ar sålunda Iorst och Iramst tydligt att bastal och nettokalk- halt leke kunna ge jamrorbara varden for sulf'idhal tiga jordar. Netto- kalkhalten ger har ett mått på det totala kalkbehovet, d.v.s. det kalkbehov som foreligger, når aut svavel tankes oxiderat till svavel- syra. På bastalet inverkar dåremot i stort sett endast det svavel som redan foreligger som sulfater och svavelsyra. Dårror bor bastalet ge ett mått på det omedelbara kalkbehovet men på sådana jordar icke det totala. Dårfor måste vid [åmrorelse mellan de bade metoderna uteslutas sulfidhaltiga prov. I nedan gjorda [åmforelse uteslotos av derma anledning ett dussintal prov av det totala analyserade materialet, vilket som nyss sagts var omkring 800 prov. Andra ayror inverka naturligtvis också på bastalet. Sannolikt ar emellertid i detta avseende skillnaden mellan olika svenska myrjordar icke så stor att man behover taga hansyn hartill. Om ett jordprov skulle innehålla stora mångder av andra starka baser an kalcium, kan bastalet naturligtvis icke heller bli jamrorbart med kalkhalten. Vi ha emellertid i Sverige knappast några myr- jordar som kunna stalla till svårigheter i detta hanseende. Alkali- jordar (natrlummåttade jordar) saknas alldeles, och relativt magne- siumrika jordar torde ha så hog kalciumhalt att kalkning icke kan vara aktuell. Bastalet, basoverskottet, kan naturligtvis - tastån det områknas i CaO - icke bli identtskt med den direkt beståmda kalkhalten. Men det bor finnas ett enkelt forbållande mellan bastal och netto- kalkhalt, om nyssnarnnda Iorutsåttntngar angående forekomst av andra baser an kalcium och andra syrer an svavelsyra åro uppfyllda. Så visade sig också vara fallet i den undersokning som utfortles. Sambandet ar så såkert som man kanonska; korrelationskoefficienten var + 0,92, vilket betydet att man ur bastalet med mycket stor grad av såkerhet kan berakna kalkhalten. Grafiskt kan forbållandet mellan bastal och nettokalkhalt ritas upp som en rat linje. Det ar over- tlodlgt att har gå in på nårrnare detaljer, i stallet hanvisas till de publicerade originalresultaten. 1) For praktiska åndamål kan man an vanda foljande samband mellan nettokalkhalt och bastal:- Nettokalkhal ten = 1,5 + 2,5 x bastalet. Kalkbehovet. I det foregående har endast talats om bastal resp. kalkhalt. Det som intresserar den praktiske jordbrukaren ar emellertid icke hur 1) Metoder for bestamning av kalkbehovet hos organogena [ordar ,- Jordbruksforsoksa;nstalten. Meddelande Nr 25, 1948. många procen t eller promille kalk hans jord innehåller u tan om han benover kalka och hur mycket kalk han i så fall bor tillfora for att få basta mojhga avkastning av. sin jord. - · Den undersokning som har refererats borde dårror ha kom- pletterats med fåltrorsok på olika myrjordar. Sådana draga emeller- tid stora kostnader och taga da.rtill Iång tid, eftersom kalknirigs- fi::irsi::ik måste vara mångåriga for att ge tillforlitliga. resultat. 'I'ills- vi.dare ha vi dårfor nojt oss med att bygga på garnmal erfarenhet och på de forsak som på sin tid, från slutet av 1880-talet och framåt, u tfordes av Svenska Mosskul turforeningen. Enligt dessa . erfarenheter bor nettokalkmångden i jordens matjordslager, berakna t till ett.djup av 20 cm, ej understiga 4000 kg/ha (d.v.s, 400 kg per dekar) for att fullgoda skordar av vanliga Iantbruksvåxter skola kunna trambringas. Ibland kan en något storre kalkrnangd. vara onskvard, men uppgår den till mera an 6000 kg/ha (600 kg per dekar) .lonar det sig. sållan att kalka. Ur nettokalkhalten ~ direkt bestårrid med analyser eller enligt ovanstående formel beråknad ur bastalet - beråknas sålunda netto- kalkmångden i matjordslagret. For att kunna gora detta måste man kanna till jordens volymvikt, och det bor påpekas .att volymvikten måste bestammas efter en for myrj ordar Iamplig metod; de for mineraljordar i atlmanhet anvanda metoderna kunna icke anvandas. Finner man att nettokalkmångden ar lagre an den onskvarda, bor man tillfora så stor mångd kalk att sammanlagda mångden i mat- jordslagret blir minst 4000 kg/ha. Vilka iordelar erbjuder bastalsmetoden. Metoden ar mycket enkel att utfora. Om man, som i Sverige ar det vanliga, undersøker praktiskt taget alla till lantbrukskemiska · laboratorier insanda jordprovs fosfattillstånd med Egners laktat- metod, ar fordelen med bastalsmetoden sårskilt påtaglig. Man gar då' en enda extraktion med laktatvåtskan och bestårrimer i en portion av extraktet laktattalet, i en annan portion bastalet. De enkla titreringar, som erfordras for beståmning av bastalet, ersåtta den aldre metodens många operationer: toraskning, extraktion av askan med saltsyra, fallning av oxalat, bestamning av kalcium i Iållningen. Man beståmmer bastalet avsevart snabbare an- den s.k. totala kalk- halten, och dock kan bastalet ge sakrare upplysning om kalkbehovet. Ror det sig namligen om en jord med hi::ig halt av sulfater, kan den totala kalkhal ten vara relativt hi::ig, fas tan jorden år så sur att den bobover kalkas·. Bastalet ger i sådana fall, båttre an totala kalk- halten, upplysnlng om det omedalbara kalkbehovet.sHar. jorden hog halt av sulfider, ger varken total kalkhalt eller bastal tillråck1ldg upplysning om totala kalkbehovet. Når sulnderna i jorden; oxideras, kraves mera kalk for att neutralisera den bildade svavelsyran. Dår- 1:112 for bor man alltid kontrollera, om de jordprov som undersokas inne- hålla sulfider. Det finns en mycket enkel metod att prova den saken, namligen det så kallade pyritprovet. Finner man att sulfider fore- komma, måste man ttllsvtdare bestårrima totala kalkhalten och totala svavelbalten for att få reda på totala kalkbehovet. Bastalet ger emellerbid, som nyss sagts, aven for sådana j ordar upplysning om det omedelbara kalkbehovet. Det ar for de sulfidhaltiga jordarna icke alltid nodvandigt, ofta nog icke ens Iampligt, att på en gång tillrora all den kalk som totala kalkbehovet anger, eftersom sulfiderna leke oxideras omedelbart och på en gång utan oftast successivt under en foljd av år. Har man kannedom om både det omedelbara och det totala kalkbehovet, ar det latt att på Iampligaste satt avvaga hur myeket kalk man genast bor tillfora och hur mycket man sedermera under de narmaste åren kan behova anvårida. For de myrjor dar, som icke innehålla namnvårda mångder sulfider - och det ar det overvagande flertalet egentliga torvjordar - ar bastalet direkt an- vandbart for utrakning av kalkbehovet. Vi ha genom bastalsmetoden fått ett gott medel att avgora myrjordarnas kalkbehov, en metod som bor tillåta både snabbare och billigare analyser an de hittills brukliga metoderna. RØSTJERNMYRA. Norderhov Sogneselskap's demonstrasjonsfelt i myrdyrking. Av herredsagronom Bi, M. Haugen. Melding t.o.m. 1948. For om mulig å gi støtet til en alminnelig utnytting av de rela- tivt store og f. t. uproduktive myrstrekninger på Nordmarka og andre steder i herredet, tok Noderhov Sogneselskap i sin tid opp tanken om anlegg av et mindre demonstrasjonsfelt i myrdyrking. Som om- råde for et slikt felt ble den såkalte Røstjernmyra utsett. Dr. Løddesøl i Det norske Myrselskap, som etter anmodning foretok nærmere undersøkelser av myra, karakteriserte denne som en god til meget god dyrkingsmyr. Analysene viste at den var forholdsvis bra for- molda og kalkrik. Surhetsgraden lå mellom 5 og 6. Myra ligger 510 m .. o. h. i svak sør-vest helling. Etter kartlegging og nærmere planlegging av et areal på ca. 6 dekar ble det så besluttet å realisere tanken i samråd og samarbeid med Haug Bondelag. Dyrkings- og gjødslingsplan m. v. ble utarbeidet av fylkesagronom Rudi i samråd med bl. a. dr. Løddesøl. Anleggsarbeidene tok til i 1943, og ble fullført våren 1944. Feltet ble systematisk avgrørtet med en grøfteavstand på 12 m. Rundt hele stykket ble det gravd en åpen landgrøft. Sugegrøftene ble gjen- lagt med bordtuter og feltet inngjerdet med saunetting, Materialene ble gitt av private. Ca. 2/3 av feltet ble pløyd, og den resterende tredjepart bare overflatekultivert ved harving. 

Bestamning av myrjordarnas kalkbehov.

https://nibio.brage.unit.no/nibio-xmlui/bitstream/11250/2477178/1/259_002_Bestemming%20av%20myrjordarnas%20kalkbehov.pdf

Bestamning av myrjordarnas kalkbehov.

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

NIBIO Brage