Water density impact on water flow and mass transport in rock fractures

Abstract

One way of taking care of spent nuclear fuel is to place it in a geological repository. In Sweden, a three-barrier system is planned. The system is based on encapsulating the fuel in copper canisters. These are surrounded by bentonite clay and buried under 500 m of bedrock. As a part of the safety assessment, the Q-equivalent model is used to quantify the possible release of radioactive material. This model also describes the rate at which corrosive agents carried by seeping water in rock fractures can reach the canisters, which may affect the longevity of the canisters. The aim of this thesis was originally to develop an experimental, phys- ical model to visualize and validate the Q-equivalent model. However, the overarching theme of this work has been to study the effect of minor density differences that might be overlooked in experiments, both concentration- dependent and density-difference induced by light absorption. In the initial diffusion and flow-experiment and associated calculations and simulations, it was found that simple Q-equivalent can describe and quantify the mass transport in both parallel and variable aperture fractures. However, this is the case only if the density difference between seeping water and clay pore water is insignificant. It was found in experiments with dyes used to visualise the flow and diffusion patterns that even minimal density differences could significantly alter the flow pattern. Density differences can result from concentration gradients or be induced by light absorption. TheQ-equivalent model was extended to account for density-induced flow. The importance of density-induced flow due to concentration gradients at the setting of a long-term repository for nuclear waste was evaluated. It was found that concentration gradients are able to induce rapid vertical up- or downward flow. This could increase the overall mass transport of radioactive material up to the biosphere or carry it downward to larger depths.Ett sätt att ta hand om använt kärnbränsle är att placera det i ett geologiskt slutförvar. I Sverige planeras ett tre-barriärsförvar. Konceptet baseras på att kapsla in det förbrukade bränslet i koppar kapslar som sedan placeras 500 m ner i berggrunden och omslutas av bentonitlera. Som en del av säkerhetsanalysen, används Q-ekvivalent modellen f ̈or att kvantifiera det möjliga utsläppet av radioaktivt material. Modellen beskriver också med vilken hastighet korrosivaämnen som färdas med det långsamma vattnet i sprickorna kan nå kapslarna, vilket kan påverka dess livslängd.  Målet med denna avhandling var ursprungligen att utveckla en experimentell uppställning for att visualisera och validera Q-ekvivalent modellen. Det  övergripande temat har varit att studera effekten av små densitetsskillnader som kanske förbises i experimenten.  I de initiala diffusion och flödesexperiementen med tillhörande beräkningar och simuleringar, framkom det att enkla Q-ekvivalent modellen kan beskriva och kvantifiera masstransport i både parallella och sprickor med oregelbunden apertur. Dock, är det endast om densitetsskillnaden mellan det sipprande vattnet och porvattnet i bentonitleran är försumbar. Det visade sig att i experiment, med färgämnen för att visualisera flödes- och diffusionsfördelningar, kan minimala densitetskillnader påverka flödesfördelningen avsevärt. Densitetsskillnaderna berodde antingen på grund av koncentrations gradienter eller ljusabsorption. Q-ekvivalent modellen utökades för att ta hänsyn till densitetsdrivet flöde. Betydelsen av densitetsdrivet flöde orsakat av koncentrationsskillnader för slutförvar av radioaktivt avfall utvärderades. Det fanns att koncentrationsgradienter kan inducera snabba vertikala upp- och nergående flöden. Detta kan öka den totala masstransporten av radioaktivt material upp till biosfären eller föra det neråt till större djup. QC 2019-12-06</p