Kommunikation mellan vårdpersonal och patient är centralt vid möten i vården och för vårdandet. Språket är ett viktigt verktyg för att kommunicera. Enligt Socialstyrelsen medför brister i kommunikationen en risk för patientsäkerheten. Hur sker då kommunikation i vården när det finns språkförbistringar? Syftet med detta arbete är att beskriva patienters erfarenheter och upplevelser av kommunikation i möten med vårdpersonal när det föreligger språkförbistringar. Metoden är en litteraturöversikt och innehållsanalys av tolv vetenskapliga kvalitativa artiklar. I resultatet framkommer att patienter upplever att kommunikationen med vårdpersonal ofta brister, att de blir förbisedda och inte förstår vad som sker i vårdmötet. Patienter blir ofta beroende av anhöriga för att kunna kommunicera med vården då tolk inte anlitas. Detta leder till känsla av frustration, kontrollförlust samt bristande tillit till vården. Vi kommer till slutsatsen att språkförbistringar behöver tas på större allvar, tolk behöver anlitas i större utsträckning samt att både vårdpersonal och tolk behöver mer utbildning för att kommunikationen ska förbättras och patientsäkerheten säkerställas
