Gustafsson, Harald

Danish

Tidsskrift.dk (Det Kongelige Bibliotek)

689A History of Denmarkorden, dvs. beskytte staten og dens borgere mod indre og ydre voldeligeangreb, blandt andet gennem autoriseret voldsudøvelse. Samfundstil-standen var på Saxos tid langt fra sådan. På den tid diskuterede man sta-dig begrebet retfærdig krig i en kirkelig sammenhæng, i betydningenforsvar for kristenheden. Jyske Lovs ledingsbestemmelser omkring 60 årefter Valdemar 1.s død viser, at kongemagten stræbte mod monopolise-ring af voldsudøvelse, men også at disse bestræbelser langt fra var førttil vejs ende.Man stikker uvilkårligt hovedet i en hvepserede, når man udgiver ogoversætter historiske kildetekster. Det ser ud til, at Friis-Jensen og Zee-berg er sluppet fra det uden for mange alvorlige stik. De har ydet etimponerende stort og grundigt arbejde, og det tror jeg, der er blevet enslidstærk udgave af Gesta Danorum ud af, som den historiske forskningvil have glæde af mange år frem i tiden. Deres værk er i hvert fald tan-kevækkende og inspirerende.Nils Hybel KNUD J. V. JESPERSEN: A History of Denmark. London 2004, PalgraveMacmillan. 244 s.OLE FELDBÆK: Gyldendals bog om Danmarks historie. København 2004,Gyldendal. 321 s.Det sägs ibland att historiker alltför sällan skriver synteser, men nu hardet kommit två nya ettbands översikter över dansk historia, Knud J.V.Jespersens »A History of Denmark« och Ole Feldbæks »Danmarks histo-rie«. De är ganska olika till sin karaktär och i denna recension kommerJespersens mer tesdrivande bok att stå i centrum.Jespersen har inte skrivit en traditionell »Danmarks historia« frånbörjan till slut. Det är i stället en målmedveten, tesdrivande berättelseom det moderna Danmarks framväxt. Denna moderniseringshistoriafår börja ovanligt tidigt, eftersom Jespersen som tidigmodern historikerhar blick för de långa linjerna, men inte hur tidigt som helst. Faktisktbörjar den först 1536. Kalmarunionens sammanbrott och reformatio-nen ses som startpunkt för det som kom att bli det moderna Danmark,medan hela den medeltida historien lämnas åt sidan. Förmodligen upprör detta medeltidshistoriker, och det kanske ocksålurar en och annan läsare som tror sig köpa en traditionell »från-vaggan-till-graven-historia« om Danmark, men jag tycker det är ett förfriskandegrepp som väl kan försvaras. Med Christian III etableras en lutherskfurstestat – fast knappast »sekulariserad«, som Jespersen hävdar, snarare690 Anmeldelserraka motsatsen. Med den ekonomiska omgrupperingen i Europa under»det långa 1500-talet« förlorar Hansan sin dominans i Östersjön ochNorden kommer definitivt att dras in i de stora europeiska trenderna. I ett enda ganska kort kapitel ger Jespersen först en elegant skiss överden utrikespolitiska historien utifrån ett geopolitiskt perspektiv. Vikti-gast i detta är Danmark som väktare av Östersjöinloppet och hur stor-maktsintressena till slut blir så starka så att danskarna inte av egen kraftkan hävda sin ställning. Det är historien om hur det till slut (1864) baravar själva Danmark kvar av det stolta imperiet. Därmed hade en histo-riskt unikt homogen nationalstat skapats, enligt Jespersen, vilket i sintur utgjorde en förutsättning för den kommande moderniseringen ochvälfärdsbygget. Jespersen har inte något nämnvärt intresse för danmarkshistorienutanför Danmark. Han skriver en rent dansk historia och Norges storaroll för utrikespolitiken och resursmobiliseringen under föreningstidenlyser t.ex. med sin frånvaro. Att påstå att Danmark har varit homogentsedan 1864 är garanterat provocerande för islänningar, färingar ochgrönlänningar, och de två senare grupperna har all anledning att varamycket missnöjda med skildringen av det moderna Danmark. Jespersenhåller fast vid Östersjöinloppet (eller snarare -utloppet, nämligen förden sovjetiska flottan) också under efterkrigstiden som Danmarks vikti-gaste geopolitiska koordinat, medan jag skulle hävda att ingenting dik-terat Danmarks position så mycket som USA:s absoluta behov av attanvända Grönland som förpost och utkikspunkt. Men Grönland ingårju inte i den förment homogena nationalstaten. Det intressanta är sna-rare att den danska staten aldrig har varit en homogen nationalstat,men ändå envist hävdar denna självsyn, som idag ger så stora svårighe-ter i förhållandet till de nordatlantiska statsdelarna – och till invandrar-na.Förutom den utrikespolitiska skissen innehåller boken två kapitel omden inrikespolitiska utvecklingen, konventionellt uppdelade på föreoch efter 1848, ett om religionen, två om den ekonomiska utvecklingen(delat vid 1800) och ett avslutande kapitel som diskuterar olika danskahistorieuppfattningar och söker besvara den i förstone något förvånan-de frågan om danskarna är en nation eller en stam. Bakgrunden tilldenna är en bok av en tidigare brittisk ambassadör i Danmark, JamesMellon, som 1992 beskrev danskarna som en stam, slutna inom sig ochmed ett jämlikt konsensusideal, och inte som en modern politisk nationdär man erkänner och diskuterar olikheter. Jespersen delar i stort Mel-lons syn och hela boken är egentligen en argumentation för hur fram-växten av detta »stamsamhälle« ska förstås. 691A History of DenmarkJespersens berättelse ser i stora drag ut så här: 1536 skapades för för-sta gången en abstrakt stat skild från de statsbärande personerna. Dua-lismen inom den mellan kungamakt och riksråd avhjälptes med enväl-det 1660. Enväldet lade på flera sätt ramarna för all senare dansk sam-hällsutveckling. Med Danske Lov 1683 byggdes upp en rättsstat, där sta-ten garanterade rättssäkerhet och ett civilt samhälle byggt på juridiskthållbara kontraktsrelationer. Envåldsstaten fungerade genom att varalyhörd för samhällsintressen och den unikt danska traditionen av kon-sensustänkande och synen på staten som »folkets vän« börjar här. Denkloka regimen skapade med landboreformerna ett modernt lantbrukoch ett samhälle i nära och tacksam kontakt med statsmakten. Därmedundvek man revolution i Danmark – som man alltid gjort, eftersomDanmark har en världsunikt fredlig historisk utveckling.Enväldets fall 1848 var inte heller det en revolution, eftersom statenhade så stor legitimitet och den gamla rättsstaten enkelt kunde övertasav folkstyret. Ett problem var visserligen hur de täta sociala relationernai byarna (»landsbyerne«) hade upplösts av landboreformerna, men detlöstes av Grundtvig, som med sin glada, öppna kristendom, sina folk-högskolor och sina psalmer skapade en självmedveten bondeklass somförde upp den gamla bysolidariteten på nationellt plan. Här speladeockså »andelsbevægelsen« en nyckelroll.På den grunden kunde sedan vänsterliberaler och socialdemokrateruppföra den unikt danska varianten av välfärdsstaten, som för dagensdanskar framstår som själva inbegreppet av »danskhed« och något sommåste försvaras för att man inte ska förlora sin identitet. Välfärdsdan-mark hotas idag av tre faktorer, dess beroende av ständig ekonomiskväxt, massinvandringen och en kombination av politikermisstro ochkortsiktiga publikknipande politiska utspel, men författaren hoppas attdanska politiker, liksom tidigare under historien, ska hitta en anpass-ning till den nya världsordningen som tillåter »danskheden« att levavidare.Här har jag givit ett förenklat referat och Jespersens framställning ärnaturligtvis på många punkter mer nyanserad. Han understryker t.ex.starkt hur landboreformerna och gårdmansklassens formering innebaratt det skapades ett stort lantproletariat som förlorade på utvecklingen.Över huvud taget är hans två kapitel om den ekonomiska och socialautvecklingen de bästa i boken, med en god balans mellan sammanhål-lande struktur och nyanser. När det gäller de övergripande teserna mås-te Jepsersen naturligt nog förenkla, och här blir det problem.Det finns nog inte många utlänningar som skulle dela Jespersensklockartro på det unika Danmark. Den påminner för mig alltför myck-692 Anmeldelseret om motsvarande naiva svenska tro på den unikt svenska utvecklingenav konsensus, kompromisser, reformer och till slut en »svensk modell«för en demokratisk välfärdsstat. Det intressanta är att de – få – svenskahistoriker som anlägger ett långt perspektiv brukar framhäva frånvaronav absolutism och den rika traditionen av lokal självstyrelse som engrund. Precis motsatsen får hos Jespersen förklara samma utveckling iDanmark! Någon har uppenbarligen fel – kanske båda, som vill tillskri-va sig en unik tradition.Inte heller förefaller det glasklart hur »landsbyfællesskabet« skullekunna vara så bestämmande för dansk historia och särskilt för fram-växten av välfärdsstaten som Jespersen hävdar. Denna gemenskap var minst av allt ett särdanskt fenomen; agrarsamhället var nästan över-allt i Europa baserat på byn som ekonomisk och social enhet. Dess-utom utvecklade också länder som Norge och Island, med endast svageller ingen byorganisation, demokratier och välfärdsstater av sammatyp.Ibland skymtar övriga Norden förbi, som när Jespersen skriver att»the Danish welfare system differs in many ways from that of othercountries, ignoring for the moment the other Nordic countries« (s. 210). Dessvärre ignorerar han dem inte bara »for the moment« utani hela boken. Visst finns det små variationer mellan de nordiska väl-färdsstaterna, men i all internationell forskning på området brukar de ändå ses tillsammans som en särskild variant med sin universalitetoch statsfinansiering. Ska den nordiska välfärdsstaten förklaras histo-riskt, räcker inte nationella förklaringar.Det är också besynnerligt hur Jespersen kopplar välfärdsstaten tillsocial och kulturell homogenitet och anser den hotad av invandringen.Eftersom invandrarna kommer från tredje världen, skriver han, ocheftersom de har rätt till samma välfärd som »native Danes« (som förJespersen uppenbarligen inte inkluderar infödda danskar med invand-rade föräldrar) men inte har samma traditioner som dem det danskavälfärdssystemet är baserat på, hotas välfärden. Här saknas uppenbarli-gen ett eller flera led i argumentationen. Varför skulle välfärdssystemetförutsätta att man har samma traditioner och kultur? Barnbidrag beta-las ju ut lika oavsett mottagarens religion, språk eller preferenser.Menar författaren att invandrarna är mer benägna att fuska? Att deraskultur gör dem obenägna till samma solidaritet som danskarna har ochdärmed gör att de politiskt går emot systemet? Eller att deras mängdoch sociala situation helt enkelt belastar systemet för hårt ekonomiskt?I det senare fallet har det ju inget att göra med kulturell homogenitet. Det går inte att befria sig från känslan av att synen på invandringen,693A History of Denmarkliksom hela framhävandet av en unik »danskhed« (»Danishness«), är ettled i författarens starkt dansknationella hållning. Den finns också i hansstarkt positiva värdering av den kristna, särskilt den grundtvigska tradi-tionen. Han ägnar en hel del krut åt att försöka få oss att tro att dendanska statskyrkan inte är en statskyrka. Idén om »den rummelige fol-kekirke« är förvisso en beståndsdel i dansk självförståelse, liksom synenpå det »snälla« enväldet, den fredliga utvecklingen och den unika»danska modellen«. Problemet är bara att Jespersen mer reproducerarän analyserar sådana stereotyper.I det sista kapitlet diskuterar Jespersen förtjänstfullt olika synsätt pådansk historia. Här visar han bland annat att en nations historiska själv-bild är något som kommer till i kamp mellan olika intressen. I Danmarkrör det sig konkret om hur det epokgörande nationella nederlaget 1864skulle hanteras, och här vann enligt Jespersen en vänstertolkning sombetonade det lilla Danmark, som alltid hade råkat illa ut i storpolitikenoch som därför skulle förhålla sig pacifistiskt. Närmare bestämt blev detRadikale Venstres och socialdemokraternas variant, tillsatt med litegrundtvigianism, där det nationella förenades med det demokratiskaoch sociala, som kom att dominera. Det är synd att Jespersen inte fort-sätter med en självreflektion och diskuterar sin egen historiesyn i dettasammanhang.Det som förefaller mig genomgående i olika vinklingar på danskhistoria, också hos Jespersen, och mer bestämmande än de olika tolk-ningar han tar upp, är den starka betoningen på den nationella berät-telsen och dess en gång fastlagda beståndsdelar. Jag har aldrig förståttdebatten om en historisk kanon i Danmark, eftersom en mycket starkinformell sådan redan finns. Denna i grunden nationalromantiskakanon knäsattes på 1800-talet och bildar fortfarande grunden för detmesta som skrivs. Det viktiga är inte hur Christian IV, enväldet ellerlandboreformerna bedöms eller förklaras, det viktigaste är att de ärmed. Det finns en fast ordning och fasta hållpunkter i en berättelse omen kontinuerlig dansk historisk utveckling, som reproduceras gångefter gång. Och det lämnas inte mycket rum för historievetenskapliganyheter (numera ganska gamla) som genusperspektiv eller kulturhisto-ria; det är en politisk-historisk tradition tillsatt med lite socialhistoria.Jespersen står stadigt förankrad i denna tradition – han är endast ori-ginell med att inte vilja börja den tidigare än 1536. Inom denna ram görhan en intelligent, elegant och provokativ analys av »danskhedens«utveckling. Men han demonstrerar samtidigt den maniska upptagenhetav denna »danskhed« som de senare åren har ridit Danmark som enmara.694 AnmeldelserEtt utmärkt exempel på hur denna nationalromantiska kanon ser utfår man av Ole Feldbæks korta översikt, som inte håller sig tillbaka förmedeltiden utan börjar med Danevirke och trelleborgarna. Här saknasinget av de traditionella paradnumren i dansk historia och inte hellerde nationalromantiska illustrationerna: Dannebrog faller ner från him-len, de sammansvurna rider från Finderup Lade och Christian IV stårpå Trefoldigheden i läckra färgtryck. Periodiseringen är den traditio-nellast tänkbara: medeltid, adelsvälde, envälde, folkstyre. Där Jespersengömmer en tesdrivande diskussion bakom den oskyldiga fasaden avöversikt för utlänningar, är Feldbæks bok just det den ser ut som: ensalongsbordsbok att bläddra i och nicka igenkännande till.Inom denna ram har Feldbæk gjort ett gott arbete och det är beund-ransvärt hur mycket han fått med. I den mån den knappa framställ-ningen alls tillåter det är det en text om dansk historia som bygger påforskningens nuvarande ståndpunkter. Den uppmärksamma läsaren fårsig på några ställen till livs små resonemang om tolkningar, historiesynoch historiska myter (de kunde gärna ha varit fler och tydligare). Bild-texterna upplyser i varje fall glimtvis om att bilderna mer speglar en sen-tida historiesyn än det som hände, och det finns gott om väl valda sam-tida illustrationer också. Men överraskningarna är få. Medeltiden får en mager och konven-tionell behandling. Först i avsnitten om tidigmodern tid får vi veta attdet danska samhället bestod av andra än några kungar och prelater. Härfår vi i gengäld en bredare och djupare samhällsskildring byggd på Feld-bæks djupa förtrogenhet med perioden. Precis som hos Jespersenmöter hos Feldbæk synen på enväldet som progressivt och det gamlaDanmark som en rättsstat, men något mer än hos Jespersen består den-na stat också av icke-danska delar. På 1800-talet får naturligtvis den slesvigska frågan en fyllig behand-ling och här är perspektivet befriande icke-nationellt. Här har emeller-tid något gått fel i redigeringen, först får vi ett avsnitt som ska täcka bådade slesvigska krigen, men som snart bara kommer att handla om detförsta, och 1864 – »det stærkeste minde i danskernes historiske erind-ring og fortrængning« med Feldbæks träffande formulering – dykersenare upp som eget avsnitt. Det kan noteras på plussidan att bådeJespersen och Feldbæk använder beteckningen »inbördeskrig« (»bor-gerkrig«) om »treårskrigen«, även om Feldbæk tidigare i texten råkatutnämna grevefejden till Danmarks enda inbördeskrig. 1900-talet domineras också hos Feldbæk av välfärdsstaten. Om Jesper-sen slutar med en tvekan om hur den ska kunna bevaras i en globalise-rad värld, slutar Feldbæk ännu mer apokalyptiskt med terrordådet mot695Dansk Naturvidenskabs Historie, bind 1-4World Trade Center och Danmarks sårbara plats i en i utrikespolitiskmening globaliserad tillvaro. Hur sårbar den var skulle Muhammed-affären visa. Kanske visade den också hur ett samhälle som bygger sinidentitet så starkt på en nationalromantisk historiesyn har svårt att ori-entera sig i 2000-talets värld. Denna historiesyn fortsätter historikernavilligt att cementera. Saknas det alldeles samband mellan detta och detendenser i dagens danska samhälle som så många av Danmarks vänneri utlandet ställer sig undrande inför?Harald GustafssonHELGE KRAGH, HENRY NIELSEN OG PETER C. KJÆRGAARD (red.): DanskNaturvidenskabs Historie bind 1-4. Bind 1: Fra Middelalderlærdomtil Den Nye Videnskab 1000-1730, af Helge Kragh med bidrag afandre forfattere. Bind 2: Natur, Nytte og Ånd 1730-1850, af HelgeKragh med bidrag af andre forfattere. Bind 3: Lys over landet 1850-1920, redigeret af Peter C. Kjærgaard. Bind 4: Viden uden grænser1920-1970, redigeret af Henry Nielsen og Kristian Hvidtfelt Nielsen.Aarhus Universitetsforlag 2005, 2006. Hvert bind ca. 500 sider. Pris:Samlet 1500 kr. Enkelte bind: 500 kr.Den nu afdøde astrofysiker Jens Martin Knudsen sagde ved flere lejlig-heder i sine populære foredrag, at »i de sidste 400 år har politikere,administratorer, økonomer, filosoffer og teologer ikke foretaget sigandet end at tilpasse deres meninger og arbejde til naturvidenskabensresultater.« Som historiker vil man ikke kunne lade være med at gøre et partilføjelser. Det spiller også ind på naturvidenskaben og udnyttelsen afdens resultater, hvordan forholdene i samfundet i øvrigt arter sig. Øko-nomi, politik, krig og fred, social ro eller uro og endnu mere har velogså givet politikere og administratorer noget at foretage sig, og filo-soffer og teologer har hver for sig bl.a. foretaget sig meget i retning afat bekrige hinanden. Og som det vises i dette værk, har politikere altidvurderet forskningen efter dens nytteværdi. I dag er nytten alene øko-nomisk bestemt (»fra forskning til faktura«). Tidligere havde manandre nyttebegreber. Når f.eks. Frederik 2. støttede Tyge Brahes forsk-ning, var det bl.a. fordi den berømte mand fremmede kongens og rigets»reputation«. Men det er heldigvis ikke kun politikernes skiftende nyt-tebegreb, der har været bestemmende, og der er så store sandheder iJens Martin Knudsens ord, at det er et vigtigt budskab til historikere, forvi har været ekstremt forsømmelige med hensyn til at se naturvidenska-

Ole Feldbæk: Gyldendals bog om Danmarks historie. København, 2004.

https://tidsskrift.dk/historisktidsskrift/article/download/56265/76471

Ole Feldbæk: Gyldendals bog om Danmarks historie. København, 2004.

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Tidsskrift.dk (Det Kongelige Bibliotek)