Martola, Nina

Danish

Tidsskrift.dk (Det Kongelige Bibliotek)

NORDISKE STUDIER I LEKSIKOGRAFI  Titel:  Översättarhjälp i en ordbok  Forfatter:  Nina Martola  Kilde:  Nordiske Studier i Leksikografi 2, 1993, s. 185-192  Rapport fra Konference om leksikografi i Norden, 11.-14. maj 1993   URL: http://ojs.statsbiblioteket.dk/index.php/nsil/issue/archive    © Nordisk forening for leksikografi  Betingelser for brug af denne artikel Denne artikel er omfattet af ophavsretsloven, og der må citeres fra den. Følgende betingelser skal dog være opfyldt:  Citatet skal være i overensstemmelse med „god skik“  Der må kun citeres „i det omfang, som betinges af formålet“  Ophavsmanden til teksten skal krediteres, og kilden skal angives, jf. ovenstående bibliografiske oplysninger.  Søgbarhed Artiklerne i de ældre Nordiske studier i leksikografi (1-5) er skannet og OCR-behandlet. OCR står for ’optical character recognition’ og kan ved tegngenkendelse konvertere et billede til tekst. Dermed kan man søge i teksten. Imidlertid kan der opstå fejl i tegngenkendelsen, og når man søger på fx navne, skal man være forberedt på at søgningen ikke er 100 % pålidelig. Översättarhjälp i en ordbok Nina Martola 1. Inledning Finska språket skiljer sig strukturellt mycket starkt från svenskan. Det hör till den finsk-ugriska språkfamiljen som inte ens är besläktad med de indo-europeiska språken. Fin-skan är ett syntetiskt språk och använder sig av ordbildning i många fall där svenskan utnyttjar syntax. Det här har en påtaglig praktisk konsekvens för lexikografen som arbetar med en ord-bok från finska till svenska. Han saknar helt enkelt ord, svenska ord. Det traditionella sättet att lösa det problemet brukar vara att använda sig av nakna exempel, och den möj-ligheten utnyttjar också vi, men det finns vissa frekventa ordtyper som i regel kräver långa exempel för att både svenskan och finskan skall bli naturlig och som representerar en problematik som snarare kan sägas vara översättningsteknisk än lexikografisk. Såda-na fall planerar vi att behandla i samlande översättningsmodeller i stället för att mer eller mindre otillfredsställande försöka åskådliggöra samma problematik under vart och ett uppslagsord särskilt. Det finns också ett annat skäl till att vi stannat för den här lösningen. Med tanke på hur mycket som översätts i Finland är inställningen till översättningsarbetet på sina håll tämligen oprofessionell och man träffar tyvärr på en hel del undermåliga översättningar. Till undermåligheten bidrar i hög grad brott mot vissa grundläggande regler för svensk satskonstruktion. Hurdana brott det rör sig om kommer att framgå i det följande. 2. Syntaktisk översättarhjälp I denna artikel skall jag presentera fyra olika ordtyper som vi har tänkt oss att behandla i modellartiklar. De tre första typerna är alla substantiveringar, den fjärde är kausativa verb. 2.1. Verbalsubstantiv För att åskådliggöra problematiken kring verbalsubstantiven börjar jag med ett auten-tiskt exempel, hämtat ur en bok om Högholmens Zoo i Helsingfors. (Upplagan drogs in på grund av den dåliga översättningen och gavs sedan ut i omarbetat skick.) Ex. Snöleopardernas framgångsrika fostrande har gett Högholmen internationellt rykte. 185 Nina Martola För att analysera satsen strukturellt byter vi ut fostrande till det i sammanhanget kor-rekta uppfödning och får då ett typiskt exempel på det som i Finland brukar kallas "översättningska": Ex. Snöleopardenas framgångsrika uppfödning har gett Högholmen internationellt rykte. För en person vars svenska språkkänsla är intakt verkar en sådan sats ytterst märklig, men om man så att säga kontrollerar frasen mot finskans syntaktiska regler är den inte anmärkningsvärd på något vis. Om man löser upp nominalfrasen till en sats som representerar tankeinnehållet (TI) i den ser man vari felet består. Ex. leopardien kasvatus TI: leopardeja kasvatetaan 'leoparder föds upp' TI "någon föder upp leoparder" leopardernas uppfödning TI "leoparderna föder upp något" Felkällan är alltså att reglerna för användningen av genitiv är olika i finska och svenska. På finska kan genitiv användas för att uttrycka en mängd olika relationer. Noteras kan också att leopardeja är objekt i den finska satsen leopardeja kasvatetaan (!kola 1986: 149 ff), inte subjekt som i motsvarande svenska passivsats. I svenskan är genitiven i nominalfraser av den här typen i regel subjektiv, d.v.s. ordet i genitiv blir subjekt om nominalfrasen löses upp till en aktiv sats som representerar tan-keinnehållet. (Reuter 1993: 2lff). Ex. professorns föreläsning TI "professorn föreläser" Objektiv genitiv kan förekomma, men är inte särskilt vanligt. Vissa verbalsubstantiv, somt.ex. uppläggning, kan ta antingen subjektiv eller objektiv genitiv. Ex. föreläsningens uppläggning TI "någon lägger upp föreläsningen" föredragshållarens uppläggning TI "föredragshållaren lägger upp något" 186 Översättarhjälp i en ordbok Eftersom uppfödning i leopardexemplet inte medger objektiv genitiv - leoparder kan inte syssla med uppfödning - blir exemplet konstigt för svenska öron. Genitiv kan på finska som sagt användas för att uttrycka en mängd olika relationer, och förmodligen är det det som gör att finskan också tillåter flera genitivbestämningar efter varandra: Ex. eläintarhan leopardien kasvatus *djurparkens leoparders uppfödning djurparkens uppfödning av leoparder Helsingin eläintarhan leopardien kasvatus *Helsingfors' djurparks leoparders uppfödning Helsingfors djurparks leoparduppfödning Helsingin eläintarhan leopardien kasvatuksen onnistuminen *Helsingfors' djurparks leoparders uppfödnings framgångsrikhet "att Helsingfors djurpark så framgångsrikt föder upp leoparder" Finskan kan bilda verbalsubstantiv till nästan vilket verb som helst. Verbalsubstantivet får bilda kärnan i en nominalfras som i sin tur kan fungera som satsdel och få bestäm-ningar. Språket förfogar därmed över ett effektivt medel till komprimering och inväv-ning. Följande exempel är en typisk tidningsrubrik, hämtad ur Helsingin Sanomat 10 maj 1993: Ex. Iijoen pinnan nousu hidastui *Ijo älvs ytas stigning förlångsammades Svenskan har i stället möjlighet att låta bisatser och infinitiv få satsdelsfunktion på ett sätt som finskan saknar. Finskans infinitiver kan visserligen också utgöra satsdelar, men de är substantiviska till sin karaktär (Ikola 1986: 60 ff.) och satskonstruktionen blir där-för en annan. I exemplet ovan kunde man tänka sig att byta ut nousu mot infinitivfor-men nouseminen. Den finska genitivbestämningen blir lätt mångtydig, medan svenskan med hjälp av sina prepositioner kan uttrycka exakta relationer mellan orden. Många gånger väljer svenskan ett helt annat sätt att se på saken. Rubriken om Ijo älv kunde tänkas lyda Ijo älv stiger långsammare i en svensk tidning. Den som är bunden av den finska förlagan glömmer svenskans möjligheter och det är dem vi vill försöka lyfta fram med hjälp av våra syntaktiska modeller. 187 Nina Martola Vi skall se på ett annat verbalsubstantiv, nämligen lento, bildat till verbet lentää 'fly-ga'. Motsvarande verbalsubstantiv på svenska är flygning och kanske flygande i den mån lento kan få en durativ aspekt. För vissa 'typers föremål motsvaras lento av luftfård och bana och om fåglar används används i en viss innebörd flykt. De svenska ekvivalentema har alltså mer specialicerade betydelser. Ingen av dem kan användas i en allmän bety-delse 'att röra sig genom luften' oavsett vad det är som rör sig, vilket det finska ordet allt-så kan. Ex. purjekoneen lento leijan lento kanan lento yöpuulle auton lento pellolle *segelflygplanets flygning *drakens flygning *hönans flygning upp på pinnen *bilens flygning ut på åkern Den här typens nominalfraser är naturliga enheter i finskan och förekommer frekvent som exempel i finska ordböcker (de två första exemplen är hämtade direkt ur Suomen kielen perussanakirja). På svenska saknas ofta en motsvarande naturlig fras och den fin-ska nominalfrasen måste sättas in i ett samanhang för att exemplet skall fungera på svenska. I en artikel som lento ges de specialiserade ekvivalentema i själva artikeln, medan be-skrivningen för den allmänna betydelsen 'att röra sig genom luften' ersätts med en hän-visning till en modell för översättning av verbalsubstantiven. När det gäller verbalsubstantiven är problemet inte i första hand total avsaknad av ett motsvarande ord, utan problemet är framför allt den stora skillnaden mellan språken vad gäller frekvens och användningsmöjligheter. 2.2. Egenskapssubstantiv För nästa typ av ord är problemet däremot rätt ofta total avsaknad av ett motsvarande svenskt ord. Finskan har nästan obegränsade möjligheter att bilda egenskapssubstantiv, d.v.s. substantiv bildade till adjektiv eller particip. Den typiska ändelsen är -uus/-yys. På svenska har vi en motsvarighet i avledningsändelsen -het men den är inte alls lika produktiv och orden på -het kan inte konstrueras på samma sätt som sin finska motsva-righet. Vi kan jämföra några par: Ex. kiltti -ys kiltteys el. kilttiys snäll -het snällhet aineellinen-uus aineellisuus 188 Översättarhjälp i en ordbok materiell materialistisk aiheellinen-uus befogad välgrundad motiverad kutistua> kutistuva-uus krympa> krympande nyvä> parempi-uus bra> bättre *materiellhet materialism aiheellisuus *befogadhet *välgrundadhet *motiveradhet kutistuvuus *krympandehet 'benägenhet att krympa' paremmuus *bättrehet Ockå den här typens substantiveringar ingår frekvent i nominalfraser på finska: Ex. epäilyksen aiheellisuus det befogade i misstanken "att misstanken var befogad" hänen olemuksensa salaperäisyys det hemlighetsfulla i hans väsen eller som motsvarighet i löpande text "hans hemlighetsfulla väsen" 2.3. Personbetecknande substantiv Samma problematik som ovan återkommer vad gäller de personbetecknande substanti-ven. I modern finska är den vanligaste personbetecknande avledningsändelsen -ja/-jä. Den motsvaras i svenska av -are, men medan de svenska bildningarna i regel är beteck-ningar för personer som vanemässigt utför en viss verksamhet (Thorell 1981, s. 103), 189 Nina Martola kan den finska bildningen användas också om personer som tillfälligt utför något. Ex. ajaa ajaja föra köra juosta löpa springa avata öppna alkaa börja förare *kö rare juoksija löpare springare (dock inte personbetecknande) avaaja öppnare'konservöppnare' *mötets öppnare alka ja *börjare För ett uppslagsord som avaaja ges liksom för lento de specialiserade betydelserna i själ-va artikeln, medan den allmänna betydelsen 'en person som öppnar något' kan hänföras till en modell. 2.4. Kausativa verb Den sista problemtypen jag skall ta upp är kausativa verb. Det finns flera typer, som alla är relativt frekventa i finskan. På svenska motsvaras verben i princip av verbfraser som låta göra ngt, ha ngn att göra ngt, få ngn/ngt att göra ngt, ha ngt att göras. Ex. kirjoittaa kirjoituttaa 190 skriva hoitaa sköta sköta om leikata klippa låta skriva, ha att skrivas hoidattaa låta sköta om, få omskött leikkauttaa, leikkuuttaa låta klippa, ha att klippas Översättarhjälp i en ordbok I löpande tal eller skrift väljer man dock ofta andra sätt att uttrycka saken på svenska. Ex. Hän leikkautti tukkansa Hon lät klippa håret Hon klippte sig Hän kävi kampaajalla leikkauttamassa tukkansa *Hon var till frissan och lät klippa håret Hon var till frissan och klippte sig Hän lähti sairaalaan hoidattamaan haavan ?Hon åkte till sjukhuset för att låta sköta om såret Hon åkte till sjukhuset för att få såret omskött Modellen för den här typen kommer att få en något annan funktion än för de tidigare beskrivna typerna. Gemensamt är här de mera teoretiska motsvarigheterna, medan sät-tet att uttrycka sig i löpande skrift eller tal i högre grad varierar från verb till verb och därför måste tas upp under själva uppslagsordet. Fördelen med en modell för typen är att alla de verb som inte har andra motsvarigheter än de bildningsmässiga motsvarighe-terna låta göra, ha att göra o.s.v. kan behandlas med enbart en hänvisning. Modellen skall därtill ge exempel på vissa mönster som trots allt finns: Ex. paisua paisuttaa Det finska ordet paisua har betydelser som 'svälla, svullna; växa [i omfång]; stiga (om vatten); expandera, öka' och i alla de här betydelserna kan det ha en kausativ motsvarig-het paisuttaa. En del exempel på användningen är verbtypiska och måste ges i artikeln paisuttaa men ett mönster som återkommer för många verb och som kommer att be-handlas i modellen är att svenskan ofta s.a.s. vänder på steken. I stället för att säga regnet fick älven att stiga eller regnet gjorde att älven steg kan man säga älven steg på grund av regnet. En motsvarande konstruktion förekommer på finska men den anses ofinsk. 3. Modellartiklarna Översättningsmodellerna finns tillsvidare inte utarbetade, men riktlinjerna är i stort sett klara. Varje modell kommer att bestå av en kortfattad explicit förklaring av problemati-ken och en exempelsamling där vi ger prov på vilka syntaktiska motsvarigheter typen kan motsvaras av på svenska. Exemplen kommer att hämtas från flera olika ord för att 191 Nina Martola modellen skall bli allsidig. Ursprungligen hade vi tänkt oss att modellerna skulle placeras i anslutning till föror-det, men senare har vi kommit fram till att de skall placeras som informationsrutor inne i själva ordboken så att användaren stöter på dem i sitt bläddrande. I samband med inne-hållsförteckningen kommer det naturligtvis att finnas en förteckning över dem. Model-lerna måste göras klara och överskådliga så att användaren känner sig lockad att läsa dem. Från själva ordartiklarna kan vi hänvisa till typmodellen för ett problematiskt ord. Vissa ord, där ekvivalenter helt saknas på svenska, kan förbigås med en hänvisning till respektive modell. I andra fall används hänvisningen som komplement till behandlingen i själva ordartiklen. På det här viset vill vi försöka peka på en problematik som borde vara självklar för alla som sysslar med översättning men som tyvärr inte alltid är det - att det inte råder något ett till ett-förhållande mellan källspråkets och målspråkets uttrycksmedel. Litteratur !kola, Osmo. 1986. Nykysuomen käsikirja. W eilin+Göös. Espoo. Reuter, Mikael. 1993. Översättning och språkriktighet. Svensk Språktjänst AB.Tryckeri-centralen. Helsingfors. Suomen kielen Perussanakirja L-R. 1992. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen jul-kaisuja 55. Valtion painatuskeskus. Helsinki. Thorell, Olof. 1973. Svensk grammatik. Esseltestudium/ Norstedt & söner. Stockholm. 192 

Översättarhjälp i en ordbok

https://tidsskrift.dk/nsil/article/download/19693/17311

Översättarhjälp i en ordbok

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Tidsskrift.dk (Det Kongelige Bibliotek)