Studien avser att undersöka utvecklingen av styrkeuthållighet och aerob förmåga efter sex
veckors träningscamp med MIT-Fitness. Campet består av tre träningstillfällen med högintensiv intervallträning á 75 minuter i veckan. Deltagarna i studien var regelbundet fysisk aktiva kvinnor (n=4) som tidigare deltagit i MIT-Fitness träningscamp. Åstrands cykeltest användes för att undersöka förändringen av den maximala syreupptagningsförmågan
(VO2max). Utvecklingen av styrkeuthållighet undersöktes genom dynamiska och statiska tester. De dynamiska testerna bestod av push-ups, hoppande squats, och sit-ups där maximalt antal repetitioner utfördes under 60 sekunder. De statiska testerna bestod av plankan och jägarvilan som utfördes på maximal tid. Testerna genomfördes före och efter träningscampet. För att kontrollera mätmetodernas reliabilitet användes en test-retestgrupp bestående av fysisk aktiva kvinnor (n=2) som inte deltog i MIT-Fitness träningscamp. Test-retestgruppen utförde samma tester som deltagarna i studien med en veckas intervall mellan för- och eftertester. Resultatet från test-retest visar att testerna är stabila över tid då det inte sker någon signifikant
förbättring från en vecka till en annan. Testerna bedöms därför som tillförlitliga och att reproducerbarheten är hög. Resultatet i studien visar inte på någon förbättring av deltagarnas genomsnittliga VO2max i ml/kg/min, test 1: 44,75±3,30 (41-48), test 2: 43,75±5,25 (41-51). Förbättringar ses på styrkeuthålligheten där deltagarnas medelvärde för samtliga styrkeuthållighetstester ökade. En signifikant skillnad (P<0,05) noterades på hoppande squats och push-ups. Slutsatsen är att någon förbättring av VO2max inte kunnat ses efter sex veckors träning med MIT-Fitness medan förbättringar kunde ses på alla styrkeuthållighetstester
