Följande studie prövar hypotesen om huruvida den medieanpassning
som flertalet forskare menar är typisk för det politiska offentliga språket
idag tar sig uttryck genom ett högre bruk av den klassiska retorikens
troper och figurer, såsom metaforer, metonymier, antiteser,
allitterationer, hopningar, retoriska frågor, parallellismer m.m.
Materialet utgörs av fyra offentligt framförda partiledartal från valåren
1979 (Olof Palme och Gösta Bohman) resp. 2010 (Mona Sahlin och
Fredrik Reinfeldt).
Undersökningen är kvantitativ men har också ett kvalitativt
resonemang om enskildheter och vad resultatet kan tänkas bero på.
Undersökningens resultat ger stöd åt tesen men visar samtidigt att den
ökade frekvensen endast gäller bruket av figurer medan frekvensen av
troper tycks ligga på samma nivå 1979 som 2010. Resultatet pekar även
på att de stora skillnaderna i användningen av retoriska troper snarare
finns på det innehållsmässiga planet än på det formmässiga.Specialarbete, 15 hp
LSV410, Svenska för blivande lärare, Språklig fördjupningskurs
Höstterminen 2012
Handledare: Rickard Melkersso
