Syftet med detta arbete är att öka kunskapen inom det eftersatta området musikerstudenters syn på lärarens roll i
förhållandet till studentens övning. Hur läraren kan hjälpa eleven till ett mer effektivt övande och hur synen på
övning påverkas av den högre musikutbildningens institutionskultur. Huvudfrågan var: Hur ser
musikerstudenterna vid HSM på huvudinstrumentslärarens roll i förhållande till studenternas egen övning? Vi
valde en kvalitativ undersökning med semistrukturerad intervju där vi intervjuade sex stycken musikerstudenter
vid HSM. Samtliga studenter gick en kandidatutbildning, två gick världsmusikinriktningen, två gick
improvisationsutbildningen med afro-amerikansk inriktning, en gick klassisk inriktning och en av studenterna
gick kyrkomusikerutbildningen. Vi hade för avsikt att med hjälp av denna uppsats fördjupa vår förståelse för
individuella inlärningsprocesser och på så vis bli bättre på att hjälpa elever att lära sig själva. När vi granskade
och jämförde materialet kom vi fram till att det både finns likheter och olikheter kring elevernas syn på övning
samt huvudinstrumentlärarens roll och undervisningsmetoder. Det finns olika slags student- lärarrelationer, men
alla våra informanter trivs bra med sina huvudinstrumentslärare. Musikerstudenterna har olika syn på
huvudinstrumentslärarens betydelse för den egna utvecklingen. Samtliga informanter får tips på vad de kan öva
på av sina huvudinstrumentslärare. Hur de ska göra detta får de inte i lika stor utsträckning hjälp med. Vidare
forskning inom ämnet för denna uppsats tror vi kan bidra till utveckling av mer effektiva och ändamålsenliga
principer och praktiker vad gäller övningspedagogik inom högre musikutbildning. Förhoppningsvis kan vidare
forskning uppmärksamma ett område som enligt oss behöver utvecklas och bana väg för framtagande av mer
effektiva övningspedagogiska grepp och en högre individualisering av övningspedagogiken
