SAMMANFATTNING
Att förlora ett barn är något av det värsta en förälder kan vara med om. När dödsfallet är
plötsligt och oväntat är det extra svårt för föräldrarna eftersom de inte haft tid att
förbereda sig. Bemötandet av föräldrar som förlorat ett barn är oerhört viktigt, men
många sjuksköterskor är osäkra på denna uppgift. Bakgrunden tar upp statistik och
föräldrars upplevelser av att förlora barn samt beskriver begreppen: socialt stöd och
stödgrupper, sorg, kris, coping och KASAM samt familjecentrerad omvårdnad. Syftet
var att beskriva vad föräldrar som förlorat ett barn genom plötslig och oväntad död
önskar för stöd och sjuksköterskors syn på det stöd de ger. Litteraturstudien gjordes
genom att söka artiklar i databaserna PubMed och Cinahl och resultatet delades in i
kategorierna: Under sjukhusvistelsen; stöd vid mottagandet, stöd vid dödsbeskedet, stöd
vid avskedet, behovet av socialt och professionellt stöd och Efter sjukhusvistelsen;
stödgruppsmedverkan och att hitta mening med barnets död och uppföljning efter
barnets död. Föräldrars upplevelser av vad som var viktigt i bemötandet skiljde sig från
sjuksköterskans upplevelser. Att hålla föräldrarna uppdaterade om barnets tillstånd
ansågs viktigt. Föräldrarna tyckte att kommunikation, känslighet och empati hos
vårdpersonal kunde förbättras. De uttryckte att sjuksköterskan ofta fick ”översätta” det
läkaren sagt och önskade en öppen och ärlig kommunikation. De uppskattade att få
tillräckligt med tid att ta avsked och att hålla sitt döda barn. Föräldrarna ville att deras
tro och traditioner skulle respekteras. De önskade hjälp med praktiska saker och beskrev
det stöd de tyckte hade hjälpt dem som trovärdigt, ärligt och medkännande. Endast
hälften av sjuksköterskorna kände att de var redo för den svåra uppgiften att stödja
sörjande föräldrar. De föräldrar som hade deltagit i en stödgrupp hade större chans att
hitta mening med barnets död. Socialt stöd var viktigt och föräldrar kände behov av
uppföljning efter dödsfallet
