Idrottsmarknaden har gått igenom stora förändringar de senaste årtiondena, vilket har lett till en på många sätt ökad internationell konkurrens. Från en tid när även många av de stora stjärnorna sågs som glada amatörer har professionalismen inom idrotten ökat och allt fler utövare försörjer sig på sitt idrottande. På lagidrottsområdet spelar ländernas interna regler stor roll för klubbarnas konkurrenskraft då de påverkar möjligheten att erbjuda löner och villkor som kan locka de stora stjärnorna. Med hänsyn till att harmoniseringen på skatteområdet är högst begränsad inom EU kan de regionala skillnaderna i skattesystemen variera avsevärt, varför det finns anledning att se närmare på hur dessa samspelar med idrotten.
Utövare inom de individuella idrotterna har större möjlighet att själva välja sin bosättning än vad lagidrottarna har, eftersom de förstnämndas idrottande inte på samma sätt är bundet till en viss plats eller land. För dessa utövare är praktiska skäl ofta huvudorsaken vid val av bosättning, men även ett lands skatteregler är något som många gånger tas hänsyn till. Skattereglerna är inte minst avgörande i de fall idrottsstjärnor väljer att flytta ut från Sverige efter att karriären har avslutats.
Den här uppsatsen undersöker, med det svenska interna regelverket som utgångspunkt, skatterättens förhållande till elitidrottsutövare. Utöver att beskriva det teoretiska ramverket syftar uppsatsen också till att tydliggöra och behandla de praktiska skatterättsliga frågor som elitidrottsutövare i Sverige har att brottas med
