I och med inrättandet av den nya instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden genomgick den svenska Utlänningslagen en betydande reform med en övergång till ett renodlat tvåpartssystem med överprövning i domstol och större inslag av muntlig förhandling. Förhoppningar fanns om att en ökad öppenhet skulle leda till större tilltro till systemet samt få en positiv inverkan på rättssäkerheten. Då den utlänningsrättsliga lagstiftningen i stort sett kan sägas vara uppbyggd kring fastslagna principer och metoder så blir definitioner av grundläggande begrepp av central betydelse. Detta märktes väl, särskilt i media, under 2007 med Migrationsverkets vägledande beslut gällande irakier där verket fastslog att en väpnad konflikt ej kunde anses föreligga i Irak. Prövningen blev därmed inriktad mot begreppet svåra motsättningar med en fokusering av den individuella prövningen i det enskilda fallet på orsakssamband mellan sökandens anförda skäl och de svåra motsättningar som fick anses rådande i vissa delar av Irak. Ifrågavarande uppsats presenterar den utlänningsrättsliga reformen och går närmare in på de i Utlänningslagen fastställda definitionerna av begreppen väpnad konflikt och svåra motsättningar samt bedömer utifrån dessa Migrationsverkets beslut i frågan med stöd i bakomliggande domar från Migrationsöverdomstolen
