Ammonia (NH3) is a colourless gas with a distinctly pungent odour at normal atmospheric temperatures and pressures. The odour threshold is approximately 5 ppm. Ammonia can be liquefied under pressure. In aqueous solution, NH3 acts as a base yielding ammonium (NH4+) and hydroxide (OH-) ions. Because of the high water solubility ammonia dissolves in moisture on the mucous membranes, eyes and skin, forming ammonium hydroxide, which may cause alkali burns and liquefaction necrosis of the tissues. Ammonia occurs naturally in the environment and is endogenously produced in humans and other mammalians. It is also man-made in vast quantities. Occupational exposures may occur in ammonia plants, fertiliser manufacturing, and animal production. The primary route of occupational exposure to ammonia is inhalation, although dermal exposure may also occur during handling of liquid ammonia or aqueous ammonia solutions. The critical effect of exposure to ammonia is irritation. In controlled human exposure studies (3-4 hours) clear signs of mild respiratory and eye irritation appear somewhere between 25 and 50 ppm. In one of these studies very slight irritation was seen at 5 ppm. NEG considers 5 ppm as a pragmatic NOAEL and 25 ppm as a LOAEL for irritation. Chronic exposure to average ammonia levels above 25 ppm has been associated with an increase in respiratory symptoms (cough, wheezing, phlegm, and dyspnoea) and bronchial asthma. High acute exposure levels may result in reactive airways dysfunction syndrome (RADS), an asthma-like syndrome with persistent bronchial hyperreactivity but no sensitisation. Massive exposure to ammonia can cause eye damage, skin burns, severe inflammation of the respiratory tract (laryngitis, tracheobronchitis, and pulmonary oedema), and death. With very limited data available, there is no evidence that ammonia possesses genotoxic, carcinogenic or reprotoxic potential.Ammoniak (NH3) är en färglös gas med en påtagligt stickande lukt vid normal temperatur och tryck. Lukttröskeln har angivits till ungefär 5 ppm. Ammoniak kondenserar till vätska vid högt tryck. Ammoniak är en svag bas som i vatten bildar ammonium- (NH4+) och hydroxidjoner (OH-). Den höga vattenlösligheten gör att ammoniak löser sig i slemhinnor, ögon och hud och bildar ammoniumhydroxid som i sin tur kan orsaka frätskador och nekros. Ammoniak förekommer naturligt i vår omgivning och bildas endogent hos människor och andra däggdjur. Ammoniak framställs också industriellt i stora kvantiteter. Förutom vid råvaru- och handelsgödselproduktion förekommer ammoniakexponering framförallt inom jordbruket i samband med djurhållning. Yrkesmässig exponering för ammoniak sker främst genom inhalation. Hudupptag kan ske vid hantering av flytande ammoniak eller vattenlösningar av ammoniak. Den kritiska effekten vid exponering för ammoniak är irritation. I kontrollerade exponeringsstudier på människa (3-4 timmar) uppträder tydliga tecken på mild irritation i övre luftvägar och i ögon någonstans mellan 25 och 50 ppm. I en av dessa studier noterades en mycket svag irritation vid 5 ppm. NEG bedömer 5 ppm som en pragmatisk icke-effektnivå (NOAEL) och 25 ppm som lägsta observerade effektnivån (LOAEL) för irritation. Kronisk exponering för en genomsnittlig ammoniaknivå över 25 ppm har rapporterats vara förenat med en ökning av luftvägssymptom (hosta, pipande andning, slem och andnöd) och bronkiell astma. Akut exponering för höga halter ammoniak kan ge upphov till ett astmaliknande sjukdomstillstånd, s k RADS (reactive airways dysfunction syndrome) som kännetecknas av kvarstående bronkiell hyperreaktivitet men ingen sensibilisering. Massiv exponering för ammoniak kan orsaka frätskador på hud och ögon, allvarlig inflammation i luftvägarna (laryngit, trakeobronkit och lungödem) och leda till döden. Det går inte att bedöma om ammoniak har genotoxisk, carcinogen eller reproduktiontoxisk potential med tillgängliga data. Nyckelord: ammoniak, astma, frätskador, irritation, hygieniskt gränsvärde, RADS, toxicitet, översik
