Landscape architectural perspective on refugee camps

Abstract

Arbetet behandlar frågan om flyktinglägers gestaltning där det mänskliga välmåendet är centralt. Psykisk ohälsa är ett växande problem i hela världen och människor som flyr sina hem bär ofta med sig trauman in till sina nya hem i flyktinglägren. Som landskapsarkitekt har nyfikenheten för vad en temporär plats kan erbjuda sina boende varit en drivkraft samt vad min yrkesgrupp kan bidra med för att förbättra situationen för människor på flykt. Genom litteraturstudier och samtal med personer på FN har uppsatsen undersökt befintlig planering för flyktingläger. Flyktinglägren är enligt UNHCR menade att vara temporära platser och det finns mycket världspolitik bakom gestaltningen. Det faktum att flyktingläger ofta blir permanenta är en problematik som arbetet behandlar och visar på att förbättring kan ske om bara viljan finns. Grönska och demokratiska utrymmen är några aspekter som forskningen visar skulle kunna förbättra den mentala hälsan i en stad, detsamma borde gälla ett flyktingläger. I ett flyktingläger spenderas en stor del av dagen i de offentliga rummen och trots detta är gestaltningen av dessa rum minimala.This thesis deals with the issue of the design of refugee camps where the human well-being is central. Mental illness is a growing problem around the world and people who flee their homes often carry their trauma with them to their new homes in the refugee camps. As a landscape architect, the curiosity for what a temporary place can offer their residents has been a driving force and what my professional group can contribute to improve the situation for refugees. Through literature studies and conversations with people at the UN, the paper has examined existing planning for refugee camps. According to the UNHCR, the refugee camps are meant to be temporary places and there is a lot of world politic behind the design. The fact that refugee camps often become permanent is a problem that the thesis deals with and shows that improvement can occur if only the will exists. Greenery and democratic spaces are some aspects that research shows could improve mental health in a city, therefor it could also be applied at a refugee camp. In a refugee camp, a large part of the day is spent in the public spaces, and yet the design of these rooms is minimal