Only abstract. Paper copies of master’s theses are listed in the Helka database (http://www.helsinki.fi/helka). Electronic copies of master’s theses are either available as open access or only on thesis terminals in the Helsinki University Library.Vain tiivistelmä. Sidottujen gradujen saatavuuden voit tarkistaa Helka-tietokannasta (http://www.helsinki.fi/helka). Digitaaliset gradut voivat olla luettavissa avoimesti verkossa tai rajoitetusti kirjaston opinnäytekioskeilla.Endast sammandrag. Inbundna avhandlingar kan sökas i Helka-databasen (http://www.helsinki.fi/helka). Elektroniska kopior av avhandlingar finns antingen öppet på nätet eller endast tillgängliga i bibliotekets avhandlingsterminaler.This thesis deals with the development of John Rawls's thought from A Theory of Justice to Political Liberalism. It does not deal with the early development of Rawls's thought: neither does it take issue with the application of his thought to the realm of international relations as developed in The Law of Peoples. In this thesis I rely on the work of Samuel Freeman. Therefore the thesis centers on a specific aspect of Rawls's argument for stability, the finality argument. It is primarily the finality argument that Rawls becomes dissatisfied with and thus recasts in Political Liberalism.
I look at how Rawls begins to shift his view in the important transitional essay Kantian Constructivism in Moral Theory. Nevertheless, my interest in this essay does not hinge on the topic of constructivism. Instead, I have found that the most important aspect of this essay, if one is interested in studying the shift from A Theory of Justice to Political Liberalism, is the emphasis that Rawls puts on the practical role of philosophy. A conception of justice has to fill this role. It has to be able to order conflicts in society, by specifying how interests and wants are to be ordered. It is this role that the argument from finality in A Theory of Justice is unfit to fill.
While there are significant shifts of emphasis in Rawls's work from A Theory of Justice to Political Liberalism I have found that there is a thin red line running through his work. The role of reconciliation in political philosophy accounts for the unity to which I refer. Following Samuel Freeman's terminology this role of reconciliation in political philosophy shows the possibility of just democratic constitution.
Finally, I argue that one has to take this underlying unity into account if one wants to fashion a coherent criticism of Rawls. I raise doubts about whether Rawls's theory is fit to deal with pluralism in the political sphere and suggest where the problem in his theory lies. I base this criticism on the picture underlying the development of Rawls's thought.Denna avhandling behandlar utvecklingen av John Rawls tänkande från A Theory of Justice till Political Liberalism. Avhandlingen tar varken ställning till utvecklingen av Rawls tänkande innan A Theory of Justice eller tillämpningen av hans tänkande till internationella relationer som utvecklas i The Law of Peoples. Min avhandling stöder sig på Samuel Freemans arbete. Den centrala aspekten av denna avhandling är därmed Rawls slutgiltighets argument. Det är främst detta slutgiltighets argument som Rawls blir missnöjd med och som han senare reviderar i Political Liberalism.
Rawls börjar revidera sin syn i den viktiga essän Kantian Constructivism in Moral Theory. Men jag granskar inte konstruktivismen som sådan, utan faster uppmärksamhet vid något som Rawls kallar politiska filosofins praktiska roll. Denna roll står i fokus i Kantian Constructivism in Moral Theory. Det är denna roll, att utveckla en offentlig bas som man med hänvisning till kan samordna olika intressen, som slutgiltighets argumentet i A Theory of Justice inte kan uppfylla.
Rawls tänkande är enligt min uppfattning enhetligt, det finns en röd tråd som löper genom hans verk. Det är främst genom att granska politiska filosofins roll som försoning som man kan få tag i denna röda tråd. I Samuel Freemans terminologi är det politiska filosofins uppgift att försona oss till möjligheten av en rättvis konstitutionell demokrati.
I avhandlingen hävdar jag att man bör ta den enhet som ligger bakom Rawls tänkande i beaktande, ifall man vill åstadkomma en sammanhängande kritik av Rawls. Jag ställer mig kritiskt till Rawls teori i den bemärkelsen att han inte lyckas ta pluralismen i den politiska sfären tillräckligt väl i beaktande. Jag baserar min kritik på bilden av Rawls som uppstår ur min avhandling
