The economic situation in the Swedish agricultural industry is currently experiencing a development towards larger units. This progress occurs simultaneously as farmers in cooperation more frequently make investments to decrease risk exposure and to improve the financial result. The purpose with this thesis is to study which advantages and problems a group of farmers experience after a common investment in a small-scale seed production. The aim with this investment is to increase the level of vertical integration in their respective agricultural firms and the results will be analyzed from an economic point of view. At present, the farmers are all seed producers with considerable cultivation areas. They experience that the co it of inputs are getting higher and higher. Further refining the goods produced means that the farmers produce certified seed in a common plant, for own use and for sale.
The thesis is based on interviews with six farmers. Three of them belong to the group "Refiners" and the other three are called "Buyers". Common for all six is that they all have good knowledge about seed industry and the problems involved in seed production.
The study also aims to show what economic incentives that occur when farmers cooperate with each other when investing to increase the level of vertical integration, as well as analyze the problems that arise. The theoretical framework is based on the agent theory which describes problems in a common organizational structure. Problems considered are the decision-maker problem, portfolio problem, horizon problem and finally the control problem.
The results obtained in the study show that large volumes are required to reach good profitability when producing certified seed. The price of seed and grain on the market also plays a key role for the final result. It is also important that the farmers have a good understanding of what the refining industry asks for. Furthermore, a good relationship to the customers is of importance to create a long-term profitability.Den ekonomiska situationen i det svenska lantbruket leder till en utveckling mot allt
större enheter samtidigt som lantbrukare i samverkan ofta genomför investeringar för
att minska riskexponeringen och förbättra det ekonomiska resultatet.
Denna studie avser att studera de ekonomiska fördelar och problem som en grupp
lantbrukare möter då de via en gemensam investering i småskalig utsädesproduktion
strävar efter att öka graden av en vertikal integration i sina lantbruksföretag. I
dagsläget är de spannmålsodlare med betydande arealer som upplever att
insatsvarorna blir en allt större kostnadspost. Vidareförädlingen i deras fall innebär
att lantbrukarna producerar certifierat utsäde i en gemensam anläggning för eget
bruk och för försäljning.
Studien grundar på intervjuer med sex lantbrukare. Tre stycken av dem tillhör den
grupp som i studien benämns ”förädlare” och de tre övriga benämns ”köpare”.
Gemensamt för samtliga är att de har stor kunskap om spannmålsbranschen och
goda insikter i problematiken kring produktionen av utsäde.
Studien har för avsikt att dels visa vilka ekonomiska incitament som uppstår då
lantbrukare samverkar via en investering i en vertikalt integreration, dels att
analysera de olika problem som uppstår. Arbetets teoretiska referensram grundas på
agentteorin. Teorin beskriver de olika agentproblem som kan uppstå i en gemensam
organisatorisk struktur. De problem som beaktas är beslutsfattarproblemet,
portföljproblemet, horisontproblemet samt kontrollproblemet.
Studien visar att det krävs stora volymer för att nå god lönsamhet vid produktionen
av certifierat utsäde. Dessutom är en god relation till kunderna väsentlig för att få en
långsiktig lönsamhet. Priset på utsäde och spannmål i handeln har stor betydelse för
det ekonomiska resultatet. Det är även väsentligt att lantbrukarna har en god
uppfattning om vilka sorter förädlingsindustrin efterfrågar
