Ensamstående utan barn är idag den vanligaste typen av hushåll i Sverige, och detta skapar ett ökat behov av mötesplatser i stadsrummet. De senaste åren har ett flertal kommuner använt sig av tillfällig arkitektur för att ta till vara outnyttjade platser eller för att testa nya användningar i stadsrummet. I Uppsala kommuns arkitektpolicy från 2017 lyfts tillfällig arkitektur fram som en experimentell väg att pröva sig fram i stadsrummen. Det följande arbetet tar avstamp i litteratur som dels rör tillfällig arkitektur och dels offentliga platser. Genom en litteraturöversikt rörande offentliga platser, sätts fokus på viktiga aspekter när man utformar ett gaturum. Vidare studeras hur ”sommargågator” i Göteborg och Stockholm har använts och fungerat. Sedan väljs en lämplig gata i centrala Uppsala ut för att testa hur tillfällig arkitektur kan bidra till att skapa en mer livfull gata. Med utgångspunkt från litteraturöversikten görs den analys som ligger till grund för programpunkterna som använts för att skapa idéskisser över platsen. Syftet är att undersöka hur temporär arkitektur kan bidra till ökat folkliv i stadsrummet. Resultatet presenteras i form av litteraturstudie, analys, inventering och idéskisser. Avslutningsvis förs en diskussion kring resultatet och de valda metoderna.Single households with no children is currently the most widespread type of household in Sweden. As a consequence, the need for new places to meet in the city center has increased. In recent years, several Swedish cities have tried out temporary architecture to make use of undeveloped spaces, and to find new ways of bringing life to the city. In the architectural policy of the City of Uppsala from 2017, temporary architecture was highlighted as an experimental road to travel. The following essay takes its cue from literature focused on both temporary architecture and public places. Through a review of the literature on public places, important aspects on urban design are collected. Furthermore, a case study is presented on pedestrian summer streets in Göteborg and Stockholm, and how they have been used and developed. A street in the centre of Uppsala is then chosen, to investigate more closely how temporary architecture may contribute to the creation of a lively street. Based on the compilation of relevant literature, an analysis and inventory is made which underlies the programmatic points used in creating a conceptual model for the place. The main purpose of the essay is to study how temporary architecture can promote a lively dynamic city life. The result is presented as a review of the literature, analysis, inventory and design is presented in the form of conceptual models. Finally, there is a discussion concerning the results and the chosen methods of the study
