Utgångsläget för den här interartistiska avhandlingen har varit att granska intertextualitet och intermedialitet i förhållande till text och bild i fem postmoderna och feministiska vuxenberättelser om “Rödluvan.” I min avhandling analyserar jag tre noveller av den brittiska författaren Angela Carter, som går under den gemensamma benämningen varg trilogin: “The Werewolf,” “In Company of the Wolves” och “Wolf-Alice.” Dessa literära verk utgavs i en större samling noveller kallad The Bloody Chamber år 1979. Dessutom har jag uvärderat två konstverk, s.k. visuella berättelser, av den amerikanska konstnären Kiki Smith nämligen skulpturen Daughter (1999) och litografin Born (2002). I min avhandling undersöker jag hur Angela Carter och Kiki Smith i rollen som sagoberättare ger uttryck åt huvudkaraktärernas övergång från barn till kvinna. Jag är intresserad av de olika feministiska uttryck som skapas under dessa övergångsriter och hur den intertextuella dialogen som uppstår runt den kvinnliga huvudkaraktären i berättelserna skapar ett kreativt tillstånd av ett kvinnligt geni. Huvudteorin fokuserar på den intertextuella linjen av Julia Kristeva, som också har utformat teorin om det kvinnliga geniet. Analysen är indelad i tre delar. I den första delen behandlas ideologemet den röda luvan och dess betydelse i relation till den mångfasetterade sagotraditionen Rödluvan, som består dels av en muntlig tradition av kvinnliga sagoberättare, dels av Charles Perrault och Jacob och Wilhem Grimms skriftliga berättelser. Del två fokuserar på ideologemet vargen och dess funktion som varning. Del tre behandlar de fem olika övergångsriterna. ”The Werewolf” presenterar en relativt traditionell övergångsrit där kunskap förmedlas från en äldre till en yngre generation, i vilken Carter kritiserar rådande könsnormer genom att skapa två självständiga och starka kvinnoporträtt. ”In Company of the Wolves” är en initiering till kvinnliga sexualitet. I den här berättelsen alluderar Carter direkt till myten om den passiva kvinnan och den heterosexuella manliga blicken. I ”Wolf-Alice” tar Carter upp begrepp som kvinnlig och manlig tid. Daughter berättar om hur det är att växa upp till kvinna med skägg, vilket väcker kritiska frågor som anspelar på sexuell identitet, traditionella könsroller och stereotypa kvinnobilder. Born tar upp frågor som kvinnlig tid, pånyttfödelse och stereotypa kvinnobilder. Genom de intertextuella företeelserna och det kvinnliga geniet inför Carter och Smith en ny feministisk och estetisk form av sagoberättande.fi=Opinnäytetyö kokotekstinä PDF-muodossa.|en=Thesis fulltext in PDF format.|sv=Lärdomsprov tillgängligt som fulltext i PDF-format
