En professionaliserad röst för barnen? : Förändringar i en barnrättsorganisation

Abstract

I detta projekt undersöker vi organisatoriska förändringar som BRIS – Barnets rätt isamhället – genomfört under sin drygt 40-åriga historia. Tyngdpunkten ligger på den senaste omorganisationen, där BRIS i stället för att låta hundratals volontärer ta emot barns och ungas kontakter anställde knappt tjugo så kallade BRIS-kuratorer som idag ärde som tar emot telefonsamtal, chattar och mejl. Vi jämför denna omorganisering, med tidigare organisatoriska förändringar och med de ideologiska slitningar som BRIS genomgick precis när organisationen bildades. Resultaten visar att beslutet att ”professionalisera” kontakterna under 2010-talet genom att anställa personal föregåtts av flera tidigare diskussioner om professionaliseringsbehov. Vi kan visa att tidigare professionaliseringsdiskussioner drevs främst med argument ombehov av ökad kvalitet i kontakter med unga, men att förarbetet till den senasteprofessionaliseringen hade en ytterligare komponent: ekonomiska hänsyn. Andra resultat rör de förändringar av rollerna som förbundsordförande och senare generalsekreterare haft i organisationen, samt vilka ideologiska motsättningar som funnits i organisationens historia. Slutligen undersökte vi BRIS utåtriktade arbete, genom en analys avdebattartiklar och dagspress. Framförallt intresserade vi oss för vem eller vilka som beskrevs som problembärare och/eller ansvariga för svårigheter i barns och ungaslivsvillkor. Här finner vi en tydlig förändring. Under tidigt 1970-tal är det föräldrar och barns svaga rättsliga ställning som ses som de stora problemen. De senaste tio åren harBRIS debattinlägg handlat i mycket lite grad om detta. I stället har debatten riktat in sig på samhällets offentliga verksamheter av betydelse för barn och unga, främst skola, BUP och socialtjänst och deras problem med att fullfölja sitt uppdrag