Svansbitning är ett stort problem i slaktsvinsproduktionen ur såväl djurvälfärdsmässig som ekonomisk synvinkel. Etiologin bakom problemet anses vara multifaktoriell och är ej helt utredd. Man kan dela in faktorerna i interna riskfaktorer och externa riskfaktorer. De interna
riskfaktorerna avser genetiska egenskaper med avseende på ras och härstamning, beteende, rangordning, kön, exteriör, vikt, ålder och allmän hälsostatus. De externa riskfaktorerna avser faktorer i miljön, som beläggningsgrad, möjlighet att böka, berikning i miljön, strömaterial, temperatur, ventilation, ljus, säsong på året, boxens utformning, utfodringssystem och fodrets
sammansättning.
Detta är en retrospektiv studie där prevalensen svansbitningar i en slaktsvinsbesättning har jämförts
före och efter en ändring i utfodringsrutiner. Gården har ökat utfodringen med ett extra utfodringstillfälle, från 3 gånger per dag till 4 gånger per dag utan att ändra det
sammantagna dagliga protein och energiintaget. Denna ändring har visats kunna minska antalet anmärkningar för svansskada på slakteri med 54 % och antibiotika behandlingen av grisar med diagnosen svansbitning har minskat med 35 %. Det har även gett en ökad tillväxt
på 46 gram per gris och dag och ett förbättrat foderutnyttjande motsvarande 1 MJ per kg tillväxt.In the production of fattening pigs, tail biting is a major animal welfare and economical issue.
The etiology of tail biting is multifactorial and not completely understood. The etiological factors can be divided into internal and external risk factors. The internal risk factors include genetic qualities such as breed and pedigree, behaviour, sex, social status in the group, exterior, weight, age, and health status. The external risk factors include environmental factors such as group size, rooting possibilities, bedding material, environmental enrichment, temperature, ventilation, light, season of the year, design of the pen, feeding system and
composition of the feed.
This is a retrospective study where the prevalence of
tail biting in fattening pigs were compared before and after a change in the feeding routines. The change consisted of feeding the animals four times a day instead of three times a day. The total daily protein and energy
intake was the same before and after the change. This resulted in a 54% decrease of tail biting remarks at slaughter, a 35% decrease of antibiotic use due to tail biting, improved growth with 46 grammes per pig and day, and improved feed conversion ratio of one MJ per
kilogramme growth
