De senaste åren har allt fler blickar riktats mot landskapsplanering, som ett verktyg att
uppehålla/öka den biologiska mångfalden i skogsbruket. Denna mångbruksplanering i
landskapsperspektiv som beskrivs i detta arbete utfördes på uppdrag av MoDo Skog AB, som
ett led i deras strävan att följa den utveckling som sker inom området. Arbetet består av tre
delar:
-litteraturgenomgång
- planering av ett område
-undersökning av allmänhetens åsikter
I arbetets litteraturgenomgång ges en orientering av kunskapsläget på landskapsplanerings
fronten. I planeringsdelen redovisas tre olika mångbruksinriktningar vilka ger upphov till fyra
tänkbara handlingsalternativ. Dessa alternativ utarbetades efter en fåltinventering av
landskapet. De i mångbruksplaneringen ingående nyttigheterna är virkesproduktion, biologisk
mångfald och rekreation. Virkesproduktionsalternativet representerar den typ av
skogsutnyttjande som blir resultatet när endast skogsvårdslagens minimikrav uppfylls. De två
naturvårdsprogramm
en tar extra hänsyn till den biologiska mångfalden (större naturhänsyn än
lagen kräver). I dessa båda alternativ utnyttjas självföryngring och skärmställning i högre grad
än i det föregående alternativet. Naturvårdsbränning införs på en procent av landskapets areal
per femårsperiod för att skapa livsbetingelser åt brandberoende organismer. Dessutom
undantas en del av arealen helt från skogsbruk, och ytterligare en del överhålls under 50
år för
att gynna organismer vilka är beroende av död ved och gammal skog. Beroende på vilket
naturvårdsprogram som avses, används två olika metoder för att höja andelen grova lövträd i
landskapet. I det ena alternativet minskas gallringsuttaget av löv med 50 % under en 50-
årsperiod, där främst de grova lövträden sparas. I det andra naturvårdsalternativet
självföryngras 12,6 ha med lövträd (1,7% av naturvårdsprogramm
ens figurlagda areal). I
rekreationsalternativet väger möjligheterna till rekreation tyngst av de tre ingående
nyttigheterna. Detta påverkar skötseln genom att skärmställningar utnyttjas i större skala än i
övriga alternativ, samt att mindre delar undantas från skogsbruk. Den undanhållna ytan
motsvarar två procent av den figurlagda arealen.
För varje alternativ redovisas ekonomiskt utfall och prognoser av virkesförrådets utveckling
150 år framåt i tiden. Studien visar att skillnaden i nuvärde är liten mellan de olika alternativen.
Allmänhetens åsikter redovisas genom en mindre "opinionsundersökning" vilken genomfördes
genom enkätutfrågning under sommaren 1995. Denna del av arbetet visar att en klar majoritet
av befolkningen i närområdet är för ett mer extensivt brukande av skogen.
Detta arbete visar att det är ekonomiskt möjligt med en viss förändring av brukningssättet
närmare ett mångbruk där rekreation, virkesproduktion och biologisk mångfald vägs samman.
När allmänhetens åsikt beaktas är detta t.o.m. önskvärt
