Underbestånd förekommer i olika typer av naturliga ekskogar och lövblandskogar med
inslag av ek. De är viktiga för den biologiska mångfalden. I produktionsskog där målet
är att producera högkvalitativt ektimmer är underbeståndet också mycket viktig då det
har kvalitetsdanande egenskaper. Dessvärre är underbestånden ofta dåligt utvecklade i
svenska ekskogar. Ekbestånd som anlagts på före detta jordbruksmark saknar i princip
fröbank och rotsystem från de olika underbeståndsarter som naturligt förekommer i
ekskogar. Det krävs alltså att dessa arter koloniserar beståndet för att ett underbestånd
skall etableras. Den här studien undersöker hur artrik denna kolonisation är, samt vad
som begränsar olika arters spridning till de nya bestånden.
22 ekbestånd som anlagts på före detta jordbruksmark i södra Skåne inventerades på
arter med vedartad stam i fält-, busk-, och trädskikt. Ekbestånden var fördelade på fem
olika kategorier beroende på ålder och grad av isolering i landskapet. Artantalen i de
olika beståndskategorierna analyserades statistiskt för att utröna huruvida ålder och
isolering påverkade frekvensen av arter. En handfull intressanta arter analyserades
vidare för att ta reda på om fröstorlek och spridningstrategi kunde förklara olika arters
förmåga att kolonisera ekbestånd.
Studien fann att många arter har en god spridningsförmåga och att ett stort antal arter
har förmåga att sprida sig till de nya bestånden. Artrikedomen avtar dock med
beståndets grad av isolering. Resultatet visar också att en viss minskning av arter sker
med stigande ålder hos det anlagda ekbeståndet men också att artsammansättningen
förändras i takt med att beståndet åldras. De olika arternas framgång i kolonisering
och etablering kan sannolikt till stor del förklaras av arternas fröstorlek och
spridningsstrategi. De arter som har lätta frön eller sprids med hjälp av avifaunan har
god spridningsförmåga.The understory is vital for biodiversity in various types of natural oak- and mixed
deciduous forests. In production forests where the goal is to produce high-quality oak
timber the understory is equally important because it promotes quality in the timber.
Unfortunately, the understory is often poorly developed in Swedish oak forests. Oak
stands planted on former agricultural land do not, in principle, have a seed bank and
root systems from the different woody species that naturally occur in oak forests. It is
therefore required that these species colonize the stand from an adjacent potential
source for a sub-population to be established. This study examines the success of this
colonization and discusses what is limiting the dispersal of different species.
22 oak stands planted on former agricultural land in southern Sweden were
inventoried on woody species in the field, shrub and tree layer. The oak stands were
divided into five categories according to age and degree of isolation in the landscape.
The total number of species in the different stand categories was analyzed statistically
to investigate whether age and isolation affected the frequency of the species. A
handful of interesting species were further analyzed to determine if seed size and
distribution strategy could explain the different species' ability to colonize the oak
stands.
The study found that many species have good dispersal ability and that a large number
of species have the ability to spread to new stands. Species diversity declines,
however, with the stand's degree of isolation. The results also show that some
reduction in the number of species occurs with advancing age of the oak stand, but
also that the species composition is changing as the oak stand ages. The different
species' success in the colonization and establishment can probably be largely
explained by their seed size and spreading strategy. The species that have light seeds
or are spread by the avifauna are most successfully established in the new stands
