Etablering av underbestånd i planterade ekskogar

Abstract

Underbestånd förekommer i olika typer av naturliga ekskogar och lövblandskogar med inslag av ek. De är viktiga för den biologiska mångfalden. I produktionsskog där målet är att producera högkvalitativt ektimmer är underbeståndet också mycket viktig då det har kvalitetsdanande egenskaper. Dessvärre är underbestånden ofta dåligt utvecklade i svenska ekskogar. Ekbestånd som anlagts på före detta jordbruksmark saknar i princip fröbank och rotsystem från de olika underbeståndsarter som naturligt förekommer i ekskogar. Det krävs alltså att dessa arter koloniserar beståndet för att ett underbestånd skall etableras. Den här studien undersöker hur artrik denna kolonisation är, samt vad som begränsar olika arters spridning till de nya bestånden. 22 ekbestånd som anlagts på före detta jordbruksmark i södra Skåne inventerades på arter med vedartad stam i fält-, busk-, och trädskikt. Ekbestånden var fördelade på fem olika kategorier beroende på ålder och grad av isolering i landskapet. Artantalen i de olika beståndskategorierna analyserades statistiskt för att utröna huruvida ålder och isolering påverkade frekvensen av arter. En handfull intressanta arter analyserades vidare för att ta reda på om fröstorlek och spridningstrategi kunde förklara olika arters förmåga att kolonisera ekbestånd. Studien fann att många arter har en god spridningsförmåga och att ett stort antal arter har förmåga att sprida sig till de nya bestånden. Artrikedomen avtar dock med beståndets grad av isolering. Resultatet visar också att en viss minskning av arter sker med stigande ålder hos det anlagda ekbeståndet men också att artsammansättningen förändras i takt med att beståndet åldras. De olika arternas framgång i kolonisering och etablering kan sannolikt till stor del förklaras av arternas fröstorlek och spridningsstrategi. De arter som har lätta frön eller sprids med hjälp av avifaunan har god spridningsförmåga.The understory is vital for biodiversity in various types of natural oak- and mixed deciduous forests. In production forests where the goal is to produce high-quality oak timber the understory is equally important because it promotes quality in the timber. Unfortunately, the understory is often poorly developed in Swedish oak forests. Oak stands planted on former agricultural land do not, in principle, have a seed bank and root systems from the different woody species that naturally occur in oak forests. It is therefore required that these species colonize the stand from an adjacent potential source for a sub-population to be established. This study examines the success of this colonization and discusses what is limiting the dispersal of different species. 22 oak stands planted on former agricultural land in southern Sweden were inventoried on woody species in the field, shrub and tree layer. The oak stands were divided into five categories according to age and degree of isolation in the landscape. The total number of species in the different stand categories was analyzed statistically to investigate whether age and isolation affected the frequency of the species. A handful of interesting species were further analyzed to determine if seed size and distribution strategy could explain the different species' ability to colonize the oak stands. The study found that many species have good dispersal ability and that a large number of species have the ability to spread to new stands. Species diversity declines, however, with the stand's degree of isolation. The results also show that some reduction in the number of species occurs with advancing age of the oak stand, but also that the species composition is changing as the oak stand ages. The different species' success in the colonization and establishment can probably be largely explained by their seed size and spreading strategy. The species that have light seeds or are spread by the avifauna are most successfully established in the new stands

    Similar works