Biodiversity loss, pesticide drift and nutrient leakage are some of the negative effects caused by intensified agriculture. One measure to reduce these negative effects is to establish permanent field margins. Between 1988 and 1990 experiments with broadened permanent field margins were established at three sites near Flen and Uppsala in south of Sweden. One of the aims was to study how different treatments affected the margin vegetation and if the abundance of weeds could be suppressed. The treatments consisted of establishing new or broadening pre-existent field margins, sowing different seed-mixtures (e.g. “meadow plants”) and manage them by yearly mowing with removal of cut material. The vegetation was investigated at three occasions after establishment during a 20-year period. At the second and third occasion, adjacent untreated field margins were examined for comparisons.
The results showed that sowing different species, particularly “meadow plants”, can substantially change the field margin flora in a long-term perspective and lower the abundance of weeds, compared to untreated margins. Out of the sown 32 “meadow plants” species, 22 remained after more than 20 years. Several of the sown species that normally occur in well-managed meadows and pastures were able to survive in the experiments.Dagens intensifierade och maskinanpassade jordbruk med stora åkrar, monokultur, användande av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel, och ett skifte från höpro-duktion till ensilage, har påverkat såväl biodiversitet som hela landskapsbilden. Ett av landskapselementen som ofta har rationaliserats bort är åkerkanten, dels eftersom det är en ekonomisk och praktisk fördel för lantbrukaren att ha sammanhängande åkrar, men även på grund av att åkerkanten har ansetts vara en ogräs- och skadedjursspridare. Det senare har motbevisats av flera undersökningar där permanenta åkerkanter har anlagts (Fritch et al., 2011; Marshall, 2009; Musters et al., 2009; Moonen & Marshall, 2001; Smith et al., 1999; Kleijn et al., 1998). Åkerkanter har visats sig vara viktiga habitat för många växter och djur, däribland insekter, fåglar och däggdjur, och kan också bidra till många ekosystemtjänster, såsom pollinering och biologisk bekämpning av skadedjur, men även förhindrande av erosion och spridning av jordbrukskemilkalier. På senare tid har dessa positiva egenskaper lyfts fram och man har infört olika ersättningssystem med ekonomisk kompensation för lantbrukarna.
I Europa har flera fältförsök startats upp för att studera effekter av olika sorters åker-kanter. Under 1988-1990 inleddes fältförsök med breddade, permanenta åkerkanter på tre lokaler utanför Flen och Uppsala. Ett av syftena var att studera hur olika behandlingar påverkade åkerkantsvegetationen och huruvida åtgärderna hade någon effekt på abundansen av ogräs. Behandlingarna bestod av etablering av helt nya eller breddning av existerande åkerkanter, samt sådd av olika fröblandningar (bl.a. "ängsväxter"). Åkerkanterna har sedan dess skötts genom årlig slåtter och bortförsel av slaget växtmaterial. Vegetationen inventerades vid tre tillfällen under en 20-årsperiod och närliggande obehandlade åkerkanter inventerades vid de två senaste tillfällena för att göra jämförelser.
Resultaten i denna studie visar att man genom sådd av olika arter, i synnerhet ”ängs-växter”, väsentligt kan förändra åkerkantsfloran långsiktigt och även minska abundansen av ogräs jämfört med obehandlade åkerkanter. Över 20 år efter försökens start återfanns 22 av de sådda 32 ”ängsväxterna” i åkerkanterna, varav flera av dessa arter vanligtvis påträffas i välskötta ängs- och betesmarker.
Nyckelord: Åkerkant, Långtidsstudie, Vegetationsutveckling, Biodiversitet, Ängsväxter, Ogräs, Jordbru
