Denna rapport är en slutredovisning av det ettåriga pilotprojektet "Stimulering av höstrapshalmens förmåga till kvävefixering i jorden efter skörden för minskning av kväveutlakningsrisken" som finansierats av Stiftelsen Svensk Oljeväxtforskning. Med höstraps som förfrukt till höstvete ökar avkastningen och den goda kväveefterverkan kan också minska behovet av kvävegödsling till eftergrödan. Detta är fördelar, som dock i viss mån motverkas av större kväveutlakning under vinterhalvåret efter höstrapsskörden. Jordbearbetningen inför sådden av höstsäd har stor betydelse för anhopningen av utlakningsbart kväve i marken på hösten. Denna studie belyser hur olika sätt att bearbeta jorden och behandla halmen efter skörd av höstraps kan inverka på kvävemineraliseringen i marken på hösten i efterföljande höstvete. Syftet var att finna bästa möjliga sätt att etablera höstvete efter höstraps utan att stimulera kvävemineraliseringen i marken på hösten (och istället öka kväveimmobiliseringen) och därmed minska kväveutlakningsrisken samtidigt som högsta möjliga skördenivå bibehålls. Studien startades i augusti 2004 med skörd av höstraps och pågick fram till skörd av höstvete 2005. Försöket utfördes på Bjertorps egendom, Vara, Lanna försöksstation, med Rolf Tunared som ansvarig försöksledare
