Slutsatser · Trots en låg TS-halt (23-28%), avsaknaden av ensileringsmedel och flera uppehåll under inläggningen var gräsensilaget av bra hygienisk kvalitet både i Winlin- och i AgBag-slangen: Inga spår av klostridieaktivitet (dvs. lågt A-tal och låg smörsyrahalt) och inga kvalitetsskillnader mellan slangarna. · Snitt- och hackvagnen producerade trots olika hackelselängd och mekanisk bearbetningsgrad ensilage av lika hög kvalitet (inga skillnader). Det berodde troligtvis på att rotorn i packarna utövar en kraftig krossningseffekt på växtmaterialet. Det gynnar en snabb mjölksyrajäsning och maskerar hack- och snittvagnarnas svagare krossningseffekt. De flesta praktiker föredrar dock exakthackat framför snittat foder. · Den genomsnittliga densiteten i slangarna var något högre i Winlin- än i AgBag-slangen (169 kgTS/m3 resp. 153 kgTS/m3). Variationen inom slangarna var stor (SD = 60 resp. 52 kgTS/m3). Den högre densiteten i Winlin-slangen berodde på endast en slangsektion med hög densitet. Att dessa densitetsskillnader inte påverkade ensilagekvaliteten mer kan bero på att slangar (utan hål) troligtvis är mer gastäta än andra typer av silor. · Vi hittade inget bra samband mellan packarens vajerspänning och ensilagets densitet. Sannolikt kan man inte förvänta sig att få olika densiteter inom en och samma slang. Det är troligt att innehållet i slangen kan glida inom plasthöljet när man varierar vajerspänningen. Därmed utjämnas eventuella densitetsskillnader mellan olika slangsektioner. · Under de testade förhållanden hade Pöttingers Jumbo snittvagn en kapacitet som var 1,6 gånger Taarups hackvagn
