Examina och utbildning inom svensk odontologisk forskning : lägesrapport

Abstract

En internationell utvärdering visade för några år sedan att Sverige riskerar att förlora sin position som världsledande nation inom odontologisk forskning. För att få en uppfattning om förändringarna inom forskarutbildningen och den postdoktorala meriteringen samlades data för 1990–2001 in från fakulteterna, Statistiska Centralbyrån samt Högskoleverket. Avsikten var att undersöka antalet forskarutbildade tandläkare, mångfalden bland doktoranderna och de som disputerat samt deras nuvarande anställningsform. Materialet jämfördes sedan med tidigare data. I medeltal avlade 25 personer per år doktorsexamen åren 1990–2001. Antalet har minskat under senare år. En majoritet av dem som avlade doktorsexamen hade odontologisk bakgrund. Relativt få har meriterat sig för en fortsatt akademisk karriär. 32 studerande påbörjade forskarutbildning åren 1991–2001. Andelen doktorander med annan akademisk grundexamen än odontologisk ökar. Sedan 1999 har forskningsvolymen minskat med motsvarande en hel fakultets forskningsvolym. Vi drar därför slutsatsen att kunskapsutvecklingen inom svensk odontologi riskerar att stagnera samt att fakulteternas behov av lärare till högre akademiska tjänster liksom folktandvårdens behov av handledare inom specialistutbildningen inte kommer att kunna tillgodoses i framtiden