Brante, Thomas

Swedish

Lund University Publications

LUND UNIVERSITYPO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00Samhällsvetenskapen bör kunna samla perspektivenBrante, ThomasPublished in:Diskussioner om samhällsvetenskap. Gränser, innehåll, framtid.2004Link to publicationCitation for published version (APA):Brante, T. (2004). Samhällsvetenskapen bör kunna samla perspektiven. I T. Brante, K. Johansson, & S.Sunesson (Red.), Diskussioner om samhällsvetenskap. Gränser, innehåll, framtid. (s. 9-14).Samhällsvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet.Total number of authors:1General rightsUnless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by thelegal requirements associated with these rights. • Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private studyor research. • You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portalRead more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will removeaccess to the work immediately and investigate your claim.  Thomas  Brante Samhällsvetenskapen bör kunna samla perspektiven I debatten om forskningens innehåll, ekonomiska nytta och framtida strategierdiskuteras och kontrasteras oftast naturvetenskap och humaniora. Samma upp-märksamhet har inte riktats mot det mellanliggande området samhällsvetenskap(som de flesta studenter läser), trots att det med utgångspunkt i detta område fö-religger stora möjligheter till ett brett nytänkande vad gäller framtida universitets-och forskningsstrukturer. Vid en översikt av samhällsvetenskaperna vid våra universitet slås man av dels mångfalden  ämnen, dels  fragmenteringen  inom flera av dessa. Detta kan ges denpositiva tolkningen att samhällsvetenskaperna verkligen blomstrar och skickariväg fruktbara skott åt olika håll, men också den negativa att styrkorna inte kon-centreras utan sprids, att fördjupning inte äger rum utan att det tvärtom pågår ettständigt hoppande mellan nya kortsiktigt profitabla fält och modebetonade per-spektiv, vilket inte främjar en kumulativ utveckling.  Om mångfalden . Det är lätt att förstå varför de samhällsvetenskapliga fakulteter-na omfattar ett mycket stort antal institutioner och dessutom en mängd avdel-ningar, centra, tema och program. Varje enhet kan enkelt motivera sin existensgenom att hänvisa till dess angelägenhetsgrad för arbetsmarknaden eller den of-fentliga sektorn eller dess betydelse för bevarandet av landets kulturella arv. (Detfinns emellertid andra, mer cyniska förklaringar till mängden ämnen, som att deär resultat av politiskt väl förankrade akademiska entreprenörers maktsträvanden,  eller att de är lösningar av interna akademiska schismer; ett sätt att lösa en konfliktär arbetsdelning. Enheterna vidmakthålls därefter genom revirtänkande och rätt-tvisekrav.)Vare sig man uppfattar den institutionella mångfalden som positiv eller nega-tiv så kan  slutenheten  inom mångfalden ifrågasättas, både teoretiskt och praktiskt.Specialiseringen i en mängd mindre ämnen leder nämligen ganska snabbt till attenklaver bildas på det akademiska fältet. Ämnen utvecklar egna esoteriska voka-bulär som ibland tycks fungera mindre som analytiska redskap och mer somskyddsmurar mot inblick från icke-invigda. Om man bortser från språkliga skill-nader och jämför innehållet i de teorier och metoder som används vid olika insti-tutioner så upptäcker man att de ofta är snarlika. Detta beror på att många ämnen behandlar samma saker. För att exemplifieramed mitt eget ämne, sociologi: organisationssociologin analyserar formella poli-tiska institutioner, vilket också är statsvetenskapens studieobjekt, och markna-dens institutioner, vilket även studeras av företags- och nationalekonomi. Spelte-ori och teorier om rationella val används flitigt inom sociologi, statskunskap ochekonomi. En stor del av sociologin är inriktad på sociala problem, vilket också ärvad socialt arbete studerar. Kultursociologi är svår att skilja från etnologi och kul-turgeografi, och utbildningssociologi behandlar vad som ofta studeras inom pe-dagogiken. Mikrosociologi överlappar psykologi, och så vidare. Liknande länkargår mellan andra ämnen. Att det är på detta sätt torde bero på att det finns ett antal underliggande soci-ala processer som är gemensamt relevanta för de olika ämnena. Ibland samman-fattas dessa till tre: det ekonomiska, det politiska och det sociala, ibland till två:produktion och fördelning av varor och tjänster (marknad) å ena sidan, formellaoch informella sociala relationer mellan människor (stratifiering) å den andra.Detta skulle betyda att sociologi, statsvetenskap och ekonomi är de tre grundläg-gande ämnena inom samhällsvetenskapen. Det finns naturligtvis andra klassifi-ceringar.Min poäng är nu inte alls att övriga ämnen skulle underordnas de tre grund-läggande; det vore för övrigt en politisk omöjlighet. Poängen är istället att likhe-terna inom mångfalden borde utnyttjas genom att erkännas och användas för attge upphov till bättre kumulativitet och mindre dubbelarbete.   Om fragmenteringen . Mångfaldigandet av ämnen är bara en aspekt avsamhällvetenskapernas utveckling, en annan är fragmenteringen  inom  ämnena.Denna förklaras bäst ur vetenskapsteoretisk synvinkel. Efterkrigstidens samhälls-vetenskap dominerades av ett vetenskapsideal som betonade observerbarhet, for-malisering och kvantifiering, vad som något felaktigt har kommit att betecknas”positivism”. 1960- och 70-talens reaktion mot detta ideal ledde till att ett flertallöst sammansatta perspektiv utvecklades under banéret ”låt hundra blommorblomma”. En extrem kunskapsteoretisk relativism utmanade positivismen, ochalla perspektiv kunde därmed berättigas. Trender som social konstruktivism,postmodernism med mera är effekter av relativismen. Det är troligt att relativismen, som innebar ett genomforskande av en mängdtänkbara infallsvinklar, var en nödvändig fas i samhällsvetenskapernas mognad.Idag tycks dock både positivismen och relativismen ha spelat ut sin roll samtidigtsom det inte finns något klart alternativ till dem. Vad som framför allt saknas ärdet mest grundläggande, helt enkelt en teoretisk (inte politisk) bestämning avsamhällsvetenskapernas gemensamma och allmänna målsättning, som i sin turkan styra forskningen. Därför är det angeläget med (kontinuerliga) diskussionerom samhällsvetenskapernas målsättning. För att illustrera; låt oss ponera att vi har kommit fram till att målsättningenär att identifiera de orsaker som ger upphov till samhälleliga tillstånd och proces-ser, eller något mer precist de mekanismer som leder till samhällelig stabilitet, för-ändring, tillväxt, demokrati eller ojämlikhet, konflikt, fattigdom, välmående ochså vidare. Om detta är målsättningen sätts förklaringsbegreppet (åter) i centrumoch frågor om kvantitativ eller kvalitativ metod, den kunskapsteoretiskt korrektautgångspunkten med mera kommer i andra hand. Tolkningar och metodfrågorär naturligtvis oundgängliga, men är underordnade den fundamentala målsätt-ningen, som enklast kan sammanfattas som förklaring av sociala fenomen genomidentifierandet av kausala mekanismer.En sådan gemensam målsättning skulle ha flera fördelar. Den underlättargrundforskningsarbetet eftersom olika ämnen enklare kan jämföra sina resultat.Den befrämjar den tillämpade forskningen eftersom åtgärder mot negativa sam-hällsförhållanden förutsätter kunskap om de mekanismer som orsakar dem. Där-med skapas också en naturlig länk mellan grund- och tilllämpad forskning. ”Detfinns inget så praktiskt som en bra teori”, vilket innebär en ökning av samhälls-  vetenskaperna intervenerande kapacitet, och även dess kritiska och emanciperan-de potential. En målsättning av detta (eller liknande) slag skulle inte bara underlätta kom-munikationen mellan samhällsvetenskaperna utan även öka möjligheterna tillgränsöverskridande projekt med andra vetenskapsområden. (Dylik forskning be-tecknas ofta ”tvär-”, ”hybrid-”, ”fler-” eller ”mång”vetenskap; i förstone märkligaetiketter, men man vänjer sig.) Med ”mångvetenskap” avses här forskning överdisciplingränserna där varje deltagare utgår från sin specifika ämneskompetens.För att endast nämna ett exempel: Idag förekommer ett stort antal svårbestämba-ra besvär där man trots mycken forskning ännu står handfallen. Några områdenär elöverkänslighet, kronisk trötthet, fibromyalgi, vissa typer av depression, amal-gamsjuka, dyslexi, vissa allergier, ADHD; listan kan göras mycket lång. Gemen-samt för dessa ”biopsykosociala” åkommor är att man inte vet om orsakerna är avbiologisk, psykisk eller social karaktär, eller om de samverkar och ger synergief-fekter. Forskarna inom dessa områden är allt som oftast övertygade om att justderas specialitet är den enda riktiga, vilket leder till universaliserande anspråk ochdärpå följande reaktioner som anklagelser för ”biologism”, ”sociologism” eller dy-likt; kontroverser uppstår vilket tenderar att öka beslutsamheten och enögdheteni varje läger. Mångvetenskapliga ansatser med målsättningen att systematisktkartlägga möjliga kausala mekanismer samt jämföra och testa olika förklarings-modeller genom empiriska undersökningar torde vara den naturliga vägen att åena sidan komma vidare i forskningen, och å den andra öka den framtida bered-skapen. Samma resonemang kan tillämpas på ett flertal andra aktuella problem-områden som demokrati, IT, miljö, genus med mera.Orientering mot politiskt eller samhälleligt relevanta problem PLUS grund-forskning är därför receptet för den framtida samhällsvetenskapen, och därmedinte kortsiktig tillämpad forskning. En sådan satsning skulle minska fragmente-ringen och samtidigt utnyttja mångfalden inom det samhällsvetenskapliga fältet.Den förre rektorn för London School of Economics, Sir Ralf Dahrendorf (1997:110), framför samma råd till de medelstilldelande brittiska myndigheterna: I England idag måste ett forskningsråd avge det riskfyllda löftet att bidra tillavnämarnas behov, ekonomins konkurrenskraft, livskvaliten och de offent-liga tjänsternas kvalitet. Jag kallar det riskfyllt därför att ingen kan veta omforskningen kan ge sådana resultat; ju mer den försöker desto mindre san-nolikt är det att den lyckas. Det är bättre att sikta mot ren forskning och  sedan förvånas över dess tillämpningar än att börja med praktiska motiv ochsedan producera förhastade och dåliga resultat. Men teman, eller som jagföredrar att kalla det, problem, är den riktiga startpunkten, och naturligtvisskall problemen relateras till de frågor som ekonomin och samhället kringoss ställer.Mångvetenskaplig grundforskning inriktad på angelägna problem alltså. För attåtergå till exemplet med biopsykosociala besvär ovan, så arbetar idag ett flertalforskargrupper isolerat för att finna praktiska lösningar på varje enskilt besvär idenna flora. Det vore emellertid fullt möjligt att ta ett steg tillbaka och försökajämföra och integrera olika ämnens allmännare teorier. Det skulle dels ge nya ochbättre möjligheter att upptäcka gemensamma nämnare bland de många till synesskilda besvären, dels skapa en helt annan framtida teoretiskt stabilitet och fram-förhållning inför de nya åkommor som med säkerhet kommer att uppstå. För att ta ytterligare ett steg på spekulerandets breda väg, så är det möjligt attsamhällsvetenskaperna borde omorganiseras radikalt. Vi arbetar idag inom äm-nesgränser som institutionaliserades för åtskilliga decennier sedan, i vissa fall år-hundraden. Teoretiskt sett är dessa gränser obsoleta; ekonomi är inte förbehålletekonomer, politik är centralt för sociologer, och sociala förhållanden analyserasav statsvetenskap och institutionell ekonomi. De samhällsvetenskapliga klassiker-na utmärktes också av att vara just ämnesöverskridande, de arbetade oftast eklek-tiskt. Ett sätt att riva murarna mellan ämnen är att klassificera samhällsvetenska-pen längs nya linjer. En möjlighet är att skilja mellan makro-, meso- och mikro-orienterad samhällsvetenskap. På mikronivån studeras individen och individuellinteraktion, av t ex psykologi, socialpsykologi, pedagogik. På mesonivån analyse-ras formella och informella organisationer av statsvetare, institutionella ekono-mer, organisationssociologer. På makronivån studeras breda samhällstruktureromfattande hela nationer och globaliseringsprocesser ur ekonomiska, sociala, po-litiska och kulturella synvinklar. Den så kallade Gulbenkiankommittén, bestående av flera prominenta sam-hällsvetare under ledning av Ian Wallerstein, har nyligen utkommit med den tillöver 20 språk översatta rapporten  Öppna samhällsvetenskaperna . De framför tan-kar liknande de ovanstående och förordar en mångdubbling av flervetenskapligaforskningssatsningar baserade på nedbrytningar av de rådande skrankorna mellanämnen. Organisatoriskt bör universitetslärare vara knutna till mer än en institu-tion och doktorander bör vara verksamma på mer än en institution, bland annat  genom att ta poäng vid andra institutioners kurser. Experiment och öppenhet avdessa slag skulle ge en ”otrolig mängd olika kombinationer” som förändrar sam-hällsvetenskapernas framtid i rätt riktning. Allmänt sett är deras budskap: lås intefast samhällsvetenskaperna i de etablerade formerna utan våga experimentera,både organisatoriskt och intellektuellt!Jag tror att den nuvarande fragmenteringen är ett utslag av just obsoleta äm-nesgränser, med andra ord ett utslag av frustration över det egna ämnets tvångs-tröja. Ett möjligt recept för den framtida samhällsvetenskapen skulle därför kun-na vara: 1. God kompetens i det egna ämnet, 2. Artikulering av samhällsveten-skapernas gemensamma målsättningar, 3. Gränsöverskridande grundforskning,4. Öppenhet inför experiment och nya kombinationer av ämnen. Detta borde ge:1. Större flexibilitet avseende metoder och förklaringsmodeller, 2. Stabilitet vadgäller allmän inriktning, som bör underlätta 3. Teoretisk fördjupning, som ger 4.Förbättrad kapacitet för praktisk tillämpning. Det skulle också förbättra sam-hällsvetenskapernas möjligheter att utgöra en förmedlande länk mellan naturve-tenskap och humaniora, och att inspirera dessa ämnen till motsvarande nytän-kande.  Referenser Dahrendorf, R. (1997).  After 1989. Morals, Revolution and Civil Society . London: Macmillan Press. Öppna samhällsvetenskaperna  (1999). Göteborg: Daidalos förlag.

Samhällsvetenskapen bör kunna samla perspektiven

https://lup.lub.lu.se/search/files/5559361/827675.pdf

Samhällsvetenskapen bör kunna samla perspektiven

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Lund University Publications