Tre unga mäns omvändelseberättelser

Abstract

Kriminologer har skildrat hur unga män ofta har erfarenhet av att vara både brottsutsatt och gärningsman. Samtidigt tenderar dessa båda roller att betraktas som delar i ett statiskt motsatsförhållande, och brottsoffret och gärningsmannen som väsensskilda personer. I detta kapitel ska jag analysera samtalsintervjuer med tre unga män av invandrarbakgrund som utsatts för våld. I analysen kommer männens relation till offerskap att aktualiseras: de har utsatts för misshandel men inte sett sig som brottsoffer i behov av stöd. Delar av deras narrativ skulle kunna placera dem i en så kallad icke-ideal offerroll. Vid det tillfälle då männen blev utsatta för våld identifierade de sig samtidigt med en roll som bråkmakare och våldsverkare. Denna erfarenhet blir därför en väsentlig del av deras berättelse om sig själva som brottsutsatta. De tre berättelserna kommer att betraktas som en form av “omvändelse- eller utvecklingsnarrativ”; det är personliga segrar, vändpunkter och insikter som framhålls i berättelserna. Gestaltningen av etnicitet ges ett särskilt utrymme i denna narrativ