Bisfenol A (BPA) är ett hormonstörande ämne som bl.a. används i tillverkningen av epoxi- och
polykarbonatplaster, vilka i sin tur används i bl.a. nappflaskor och matförpackningar. Det är
sedan länge känt att en stor del av befolkningen exponeras för BPA, framförallt via oralt intag,
men även andra exponeringsvägar är kända. Huruvida tamhundar exponeras, till vilken grad
och vilken effekt det kan tänkas ge finns det få studier på. Experimentella studier på gnagare
har dock visat tydliga effekter på reproduktionssystemet, t.ex. förändringar på prostata och
förstadier till prostatacancer. Prostataförändringar är vanligt förekommande hos äldre, intakta
hanhundar och syftet med denna studie var därför att undersöka förekomst av BPA i urinen på
tamhundar, samt om en eventuell förekomst av BPA skulle kunna anses vara en riskfaktor för
prostataförändringar hos hund. Urinprov samlades in från åtta hundar med symptom på
prostataförändringar eller prostataförändringar diagnosticerade med ultraljud samt från tio
symptomfria, intakta kontrollhundar och analyserades sedan för förekomst av BPA. Djurägarna
fick svara på ett antal frågor som berörde hundarnas hemmiljö. Resultaten visade att samtliga
hundar i studien exponerats för BPA, men däremot fanns inget signifikant samband mellan
BPA-halter i urinen och prostataförändringar. Inte heller sågs några signifikanta samband
mellan hundarnas hemmiljö och BPA-halter i urinen. Halterna i urin (medel 1,22 ng/ml) låg i
nivå med, eller något under, de halter som kunnat visas i olika studier på människa, förutom en
hund som hade högre halter (128,43 ng/ml). Vid en jämförelse av hundarnas beräknade dagliga
intag av BPA och tolererbart dagligt intag för människa är det inte troligt att BPA utgör någon
risk för hund, men med tanke på det låga antalet hundar i studien och att en hund hade högre
halter kan det inte heller helt uteslutas. Fler och större studier behövs för att fastställa ett
samband samt kartlägga exponeringsvägar.Bisphenol A (BPA) is an endocrine-disrupting chemical used in epoxy- and polycarbonate
plastics, which in turn are used in baby bottles and food packages, among other things. It is well
known that the majority of the human population is exposed to BPA, mostly orally, but other
ways of exposure are also known. Few studies have focused on whether domestic dogs are
exposed, and if so, to which degree and what effect that level of exposure might have on the
exposed dogs. Evident effects on the reproductive system have been shown in experimental
studies on rodents, for example prostatic changes and changes associated with prostate cancer.
Prostatic changes are common on aged, intact male dogs and the purpose of this study was to
examine presence of BPA in the urine of domestic dogs and if BPA could be a possible risk
factor for prostatic changes in domestic dogs. Urine samples were collected from eight dogs
showing symptoms of prostatic changes or diagnosed with prostatic changes through
ultrasound. In addition, ten urine samples were collected from intact male dogs without
symptoms of prostatic changes. All samples were then analysed for BPA. The dog owners
answered a survey containing questions about their dogs home environment. The results
showed that all of the dogs in the study had been exposed to BPA, but no significant connection
was found between occurrence of prostatic changes and the levels of BPA in urine samples.
Neither did it show any significant connection between the dogs’ home environment and levels
BPA in urine. The levels of BPA in urine (mean 1,22 ng/ml) were lower or similar to those that
have been found in human urine samples, except from one dog that had higher levels (128,43
ng/ml). When comparing estimated daily intake of BPA for the dogs with human tolerable daily
intake, it is not likely that BPA poses as a risk for dogs, but considering the low number of dogs
in the study and that one dog had higher levels it can not be ruled out completely. More and
larger studies are needed to confirm a possible correlation and to find different exposure routes
