Rhipicephalus microplus inverkan på nötboskap

Abstract

SAMMANFATTNING Rhipicephalus (Boophilus) microplus, cattle tick, är en vitt spridd fästingart som angriper bland annat nötboskap. Ofta fokuseras det på de sjukdomar som fästingen är vektor för, men syftet i den här uppsatsen är att belysa effekten av själva fästingen på boskap. Informationshämtning har skett genom en litteraturstudie. I det här arbetet har frågan om hur fästingens parasitism påverkar boskap har produktionspåverkan studerats. Flertalet studier har dragit slutsatsen att fästingangrepp har negativ inverkan på nötboskap med symtom som minskad viktuppgång och försämrad mjölkavkastning. Effekterna av fästingangreppet tycks bestå av dels en specifik effekt genom den anemi som kan uppstå då blodmål tas från värddjuret, men även en metabolisk effekt som leder till bland annat hypoalbuminemi samt anorexia. Mekanismen som ligger bakom de metaboliska störningarna är inte noga studerad, men föreslås kunna orsakas av ett toxin producerat av fästingen. En förvärvad immunitet mot R. microplus återfinns hos vissa boskap, och tros vara bättre hos Bos indicus jämfört med Bos taurus. Frågan varför en förvärvad immunitet skiljer sig mellan raser behandlas i uppsatsen, med fokus på om det finns någon skillnad och i så fall vad den utgörs av. Det verkar som att B. indicus har en bättre förmåga att motstå fästingangrepp, och det genom att förhindra att fästingen lyckas bita sig fast i huden. Den immunologiska orsaken till detta är ännu oklar. Hos B. taurus har cellmedierade hypersensitivitetsreaktioner observerats i samband med fästingbett, en reaktion som inte har hittats hos B. indicus. Den förvärvade immuniten verkar vara genetiskt kopplad och ärftlig, men påverkas även av faktorer som klimat och djurets pälstyp. Som bakgrund behandlas kort nötboskapens ursprung i den här uppsatsen, och enligt den troligaste teorin har B. taurus och B. indicus skilda ursprung, med början i två olika arter av uroxe. I enlighet med det har B. indicus och R. microplus ursprung ur samma område, södra Asien, till skillnad från B. taurus. Det är möjligt att en samevolution har skett, vilket har gett B. indicus bättre försvar mot angrepp av R. microplus.SUMMARY Rhipicephalus (boophilus) microplus, also called cattle tick, is widely spread across the world. Studies involving the tick often focus on the ticks capacity as a disease carrier. In this paper the effect on cattle by the tick it self is examined. Focus is mainly on two different aspects, the effect on cattle production and the resistance of the host. Many studies agree on the conclusion that the tick has a negative influence on cattle production. Results like reduced weight gain and a reduction in milk yield is observed. There seems to be two different aspects of at tick bite that is affecting the host. One direct effect resulting in anemia from the blood loss caused by the blood consuming tick, but also a metabolic effect resulting in hypoalbuminemia and anorexia. The reason to why the animals is showing signs of metabolic disturbances is however unclear, with only suggestions of a toxin originating from the tick. To the aspect of immunity, some cattle has the ability to resist the tick bites. There seems to be a difference between cattle dependent of their breed and species. In several studies, Bos indicus is suggested to have a better resistance than Bos taurus, demonstrade by a capability to prevent the tick from biting. The reason to this is not completeley investigated, but the immunological response to the tick bite differs between B. taurus and B. indicus. B. taurus shows a cell mediated hyper sensitivity reaction, a reaction that hasn’t been found in B. indicus. The cattles immuntiy seems to be genetically linked and is hereditary but is also influenced by the weather and the animals type of fur. As a background, the evolution of cattle is shortly mentioned. A diverged origin with beginning i two different types of aurochs, with a possible coevolution of B. indicus and their aurochs ancestor Bos primigenicus namandicus togheter with R. microplus. This can maybe explain why B. indicus is better protected from the tick

    Similar works