I the present work, I discuss the distinction between sense and nonsense in Wittgenstein’s Tractatus Logico-Philosophicus, starting out from von Wright’s och Emiliani’s modala inter-pretation of the concept of sense that Wittgenstein presents in his book. How is the distinction between sense and nonsense drawn, in the Tractatus, and which are the consequences follow-ing from it?
The initial question is also discussed against the background of Frege’s conception of mean-ing, and in relation to Geach’s och Dummett’s views on the doctrine of Saying and Showing in Frege and in Wittgenstein. In addition, I discuss Hacker’s explanation concerning metaphysical and logical necessity, and the logical syntax of language, in the Tractatus
This is followed up by a more detailed presentation of the concepts of bipolarity, the meaning-ful proposition and logical necessity in the Tractatus, according to von Wright and Emiliani.
Finally, I discuss Diamond’s view of Anscombe’s interpretation of the Tractatus, and the status of the propositions of the Tractatus, in relation to more recent developments of the on-going debate concerning what nonsense is taken to be.
In the present work, I thus consider different aspects of the fundamental question in the Trac-tatus concerning the connection between language and reality, and what is meant by the distinc-tion between sense and nonsense, in that book. My investigation stresses the central role of the modal concepts in the Tractatus, and discusses some difficulties, resulting from Wittgen-stein’s narrow concept of sense.I föreliggande arbete diskuteras skillnaden mellan mening och nonsens i Wittgensteins Tracta-tus Logico-Philosophivus, med utgångspunkt i von Wrights och Emilianis modala tolkningar av det meningsbegrepp som presenteras i boken.
Frågan diskuteras också med bakgrund i Freges meningsbegrepp, och i anslutning till Ge-achs och Dummetts syn på vad som kan sägas och vad som endast visar sig, hos Frege respek-tive Wittgenstein. Vidare diskuteras Hackers förklaring gällande metafysisk och logisk nöd-vändighet och av språkets inneboende logiska syntax i Tractatus
Slutligen ingår en mer ingående presentation av begreppen bipolaritet, den meningsfulla sat-sen och av mening som logisk möjlighet i Tractatus enligt von Wright och Emiliani.
Avslutningsvis tar jag upp Diamonds syn på Anscombes tolkning av Tractatus och syn på vilken roll Tractatus egna satser har, med tonvikt på Wittgensteins paradoxala konklusion, en-ligt vilken hans egna satser är nonsens, för den som förstått honom rätt. Samtidigt hävdar han, inledningsvis, att alla satser i boken är sanna.
Mitt arbete tar således upp olika aspekter på den centrala frågeställningen i Tractatus gällande hur språket förbinds med verkligheten, och vad som avses med språkets logiska form. Under-sökningen av skillnaden mellan mening och nonsens resulterar i de modala begreppens centrala roll i Tractatus, och tar upp vissa svårigheter som Wittgensteins snäva meningsbegrepp leder till
