This dissertation is a typological study of the cross-linguistic diversity in the syncretism between two or more of the following seven voices: passives, antipassives, reflexives, reciprocals, anticausatives, causatives, and applicatives. The study is primarily based on a survey of 222 genealogically and geographically diverse languages, but also addresses data from dozens more. The main goal of the dissertation is to systematically describe variation in voice syncretism across the world’s languages from a range of different perspectives both synchronically and diachronically, including formal marking, combinations – or patterns – of syncretism, and distribution.
The findings of the dissertation show that voice syncretism is a cross-linguistically prevalent phenomenon attested in almost half of the surveyed languages. More than forty different patterns of syncretism are attested in these languages, many patterns of which have hitherto received little or no prior treatment in the literature. These patterns vary greatly in marking, complexity, frequency, and distribution, which suggests that voice syncretism is a more diverse phenomenon than hitherto acknowledged. Furthermore, it is demonstrated that the said syncretism can evolve along various diachronic pathways, several of which appear to be bidirectional, indicating that the diachrony of voice syncretism is more intricate than previously assumed.
The dissertation is structured in a manner that allows for information on individual patterns of voice syncretism to be conveniently accessed, and it is thus hoped that it will serve as a reference and starting point for further research on the topic.Denna dissertation är en typologisk studie av den tvärspråkliga diversiteten i synkretismen mellan två eller flera av de följande verbala konstruktionerna: passiver, antipassiver, reflexiver, reciproker, antikausativer, kausativer, och applikativer (i brist på en övergripande svensk term kallas dessa konstruktioner hädanefter ”röster” efter det engelska begreppet ”voice,” jmf. engelska versionen av denna abstrakt). Studien är primärt baserad på en undersökning av 222 genetiskt och geografiskt olikartade språk, men beaktar också data från ett flertal andra språk. Huvudsyftet är att systematiskt beskriva variationen i röst-relaterad synkretism inom världens språk från olika perspektiv både synkroniskt och diakroniskt, inklusive grammatisk markering, kombinationer – eller mönster – av synkretism, samt distribution.
Dissertationens resultat visar att röst-relaterad synkretism är ett tvärspråkligt vanligt fenomen som finns i över hälften av de undersökta språken. Det finns belägg för mer än fyrtio olika mönster av synkretism i dessa språk, inklusive många mönster som inte tidigare har undersökts eller endast har undersökts i begränsad utsträckning. Mönstren varierar mycket beträffande grammatisk markering, komplexitet, frekvens och distribution, vilket tyder på att röst-relaterad synkretism är ett mer mångfaldigt fenomen än vad man hittills har antagit. Det påvisas dessutom att sådan synkretism kan uppstå via olikartade diakroniska utvecklingsvägar, enkelriktade såväl som dubbelriktade, vilket indikerar att också dess diakroni är mer invecklad än vad tidigare har förmodats.
Dissertationen är strukturerad på ett sätt som underlättar tillgången till information om individuella mönster av röst-relaterad synkretism, och förhoppningsvis kan den därmed fungera som referens och utgångspunkt för framtidig forskning om ämnet
