I detta kapitel visar vi hur man kan studera språk som verktyg för kommunikation. Syftet är att förstå hur språket fungerar när människor muntligt försöker göra sig förstådda för varandra. Man har länge velat tro att det går att särskilja ett slags grammatiskt maskineri som åstadkommer korrekta strukturer separat från deras sammanhang. Här tar vi istället fram hela den kontextuella komplexitet där språket dagligen förekommer och visar hur grammatiken växer fram i en konkret fysisk och kulturell omgivning. Forskningsgrenen som fokuserar språket i mänskliga möten har börjat kallas interaktionell lingvistik (Lindström 2014), där det interaktionella tar fasta på turtagning och sekventiell organisering av talarturer, medan det lingvistika bygger på en i princip traditionell grammatisk syn på syntax och lexikon men innefattar också en fonetisk grundpelare när det gäller yttrandeprosodi. När intresset vid sidan av språkliga strukturer riktas mot blickar, gester och kroppsrörelser i det fysiska rummet har man även börjat tala om multimodal interaktionsanalys (Mondada 2007). Metodologiskt bygger den interaktionellt orienterade språkforskningen till väsentliga delar på en sociologisk tradition som heter samtalsanalys och som studerar hur sociala normer och samhällets institutioner upprätthålls genom samtal (Heritage 1984; för en introduktion på svenska, se Norrby 2014). I denna tradition betraktar man språkliga handlingar som själva grunden till både kultur och samhälle, och man kan därför även som interaktionell språkvetare bidra till förståelsen av dessa komplexa företeelser.Non peer reviewe
