Abstract. There is limited research about communicative recovery during the early stages after a severe traumatic brain injury (TBI) in adults. 43 severely brain injured people described a simple procedure at 3 and 6 months post injury and were compared to 37 healthy speakers. Linguistic productivity and the presence of macrostructural discourse elements were analysed. No change occurred in productivity in the TBI group between the two time points. There was increased inclusion of relevant information (macrostructure) over time for the TBI group, reflecting improvement. People with TBI differed from controls in speech rate and two of three macrostructural categories at both time points, indicating difficulties even after 12 weeks of recovery. Overall, TBI participants demonstrated disordered quality of discourse rather than disordered quantity in discourse. Findings indicate that procedural discourse is sensitive to discourse deficits of people with TBI and can be used to map recovery during the sub-acute phase.Sammanfattning. Forskningen om den kommunikativa återhämtningen i det tidiga skedet efter en svår traumatisk hjärnskada hos vuxna är begränsad. 43 svårt hjärnskadade personer beskrev en enkel procedur vid 3 och 6 månader efter skadetillfället och jämfördes med 37 friska talare. Lingvistisk produktivitet och användandet av makrostrukturella element analyserades. Den lingvistiska produktiviteten förändrades inte hos deltagarna med hjärnskada mellan mättillfällena. Däremot inkluderade de mer relevant information (makrostruktur) vid andra mättillfället, vilket är en indikation på förbättring. Deltagarna med traumatisk hjärnskada skilde sig från de friska talarna i talhastighet och i två av tre makrostrukturella kategorier vid båda mättillfällena, vilket visar på kommunikativa svårigheter även efter 12 veckors återhämtning. De traumatiskt hjärnskadade deltagarna uppvisade försämrad kvalitet i procedurbeskrivningarna, snarare än svårigheter med kvantitet. Resultaten indikerar att procedurbeskrivningar är känsliga för diskurssvårigheter hos personer med svår traumatisk hjärnskada och är därmed en användbar metod vid bedömningen av den tidiga kommunikativa återhämtningen
