Våra städer växer och förtätas i en allt snabbare takt än tidigare. Konkurrensen om utrymmet inne i städerna blir allt större både ovan och under marknivå. Vi behöver bättre och större vägnät för att klara av trafikbelastningen från fotgängare och fordonstrafik. De allt tätare och mer hårdgjorda städerna gör att temperaturen höjs inuti dem. Samtidigt som vi ställer allt hårdare miljökrav för att inte skada oss människor som bor och vistas i städerna. Krav som att våra städer behöver bli grönare för att kunna sänka temperaturen inne i städerna, ta upp koldioxid från trafiken och lokalt kunna ta hand om dagvatten.
En lösning som kan hjälpa till att minska dessa problem är att plantera träd i skelettjord. Skelettjord består av två delar, en del större fraktion sten och en del växtjord. Tanken är att stenarna utgör den bärande stomme som klarar av belastningen från ytbeläggningen och dess trafik. Mellan stenarna bildas hålrum som fylls ut med jord, som i sin tur ger trädets rötter möjlighet att växa fram. På så sätt har man skapat en större växtbädd åt trädet i den trafikerade miljön där en naturligt stor växtbädd inte kunnat få plats eller klarat av belastningen från trafiken.
I detta arbete har jag tagit del av insamlad data från ett Vinnovaprojekt och jämfört trädarter och dess vitalitet, leaf area index och stamtillväxt mellan träd som står i både vanliga växtbäddar och träd som står i skelettjordar.
Resultatet visar att en majoritet av träden som har tillgång på skelettjord mår oftast bättre än de träd som enbart har en traditionell växtbädd. Dock finns undantag och det kan bero på brist på kunskap om hur själva anläggsarbetet ska ske eller växtbäddens storlek
