I ett odlingssystem med hållbart växtskydd tas hänsyn till ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenser av de växtskyddsstrategier som används. Det innebär bland annat att man eftersträvar minimerade skördeförluster på grund av skadegörare och ogräs, en så liten negativ påverkan av insatserna som möjligt på människor, djur och miljö, och en produktion som är konkurrenskraftig, lönsam och säker ur ett arbetsmiljöperspektiv. I den här rapporten sammanställs information om hållbara odlingssystem avseende växtskydd, med det övergripande syftet att ge en ökad insikt i var vi befinner oss idag vad gäller odlingssystem med hållbart växtskydd, och vilka åtgärder och insatser som behövs för att ta fler steg mot ökad hållbarhet. Rapporten fokuserar på svensk växtproduktion inom jordbruk och i viss mån trädgårdsodling, men inte skogsbruk, prydnadsväxter eller fritidsodling.
Många rapporter och studier om hållbart växtskydd har fokuserat på ekonomisk och ekologisk hållbarhet, men de som även inkluderar social hållbarhet har ökat på senare år. De exakta definitionerna och vad som inkluderas skiljer sig åt mellan olika studier och rapporter vilket påverkar slutsatserna. Vi har inte funnit studier som skattar växtskyddets hållbarhet i Sverige jämfört med andra länder. Däremot finns det jämförelser för enstaka grödor eller enskilda aspekter av växtskydd, och sammanställningar av hur växtskyddsmedel används i olika länder.
Indikatorer för att skatta hållbarheten är ett viktigt verktyg i arbetet för en ökad hållbarhet. De indikatorer som för närvarande används inom växtskyddsområdet är framför allt kopplade till användningen av och risker med växtskyddsmedel. Vi bedömer att en mer komplett skattning av hållbart växtskydd behövs, och föreslår att utvecklingen av följande nya indikatorer prioriteras:
* Indikatorer för skadegörare, skördebortfall och evolutionär hållbarhet
* Indikatorer för åkermarkens biologiska mångfald
* Indikatorer för växtskyddets sociala hållbarhet, såsom kunskapsnivå och förtroende.
I rapporten presenterar vi förslag på förändringar i odlingssystemet för att stärka hållbarheten: förebyggande åtgärder på landskapsnivå och fältnivå, direkta åtgärder samt åtgärder som rör rådgivning, utbildning och samverkan. Vi lyfter särskilt följande fyra mer generella slutsatser:
* Diversifiering i form av en ökad odlad mångfald stärker växtskyddets hållbarhet. Vi föreslår att diversifiering stöds ekonomiskt och att det utreds ytterligare hur sådana stöd ska utformas i praktiken.
* Hållbart växtskydd stärks med kunskapsförmedling och samverkan. Vi föreslår därför att kunskapsvägarna och samverkan om växtskydd i Sverige kartläggs systematiskt. Vi föreslår också en ökad satsning på forskning och samverkan inom växtskydd.
* Ingen enskild åtgärd kommer göra växtskyddet hållbart. Ett mer integrerat växtskydd kommer kräva forskningssamarbete över ämnesgränser. Speciellt behövs det forskning som inte enbart ser till specifika skadegörare eller ogräs i enskilda grödor utan istället fokuserar på att utveckla hållbara strategier för växtskydd i hela odlingssystem som också är långsiktigt hållbara utifrån andra aspekter än växtskydd.
* Innovationskraft för nya växtskyddsstrategier. I en framtid med minskad tillgång på kemiska växtskyddsmedel behövs alternativa riktade åtgärder mot särskilt problematiska ogräs och skadegörare. Även innovationer på gårdsnivå är av stort värde och bör stimuleras. Det kan ske såväl genom direkta stimulansmedel som genom en väl genomtänkt utformning av regler och stöd.
Dagens och framtidens jordbruk ska leverera livsmedel och andra förnödenheter till en växande och mer välmående befolkning i ett förändrat klimat och med en förväntat fortsatt minskad tillgång till kemiska växtskyddsmedel, utan bestående negativa miljökonsekvenser. Det är en stor och viktig uppgift som kommer att göra satsningar på hållbart växtskydd nödvändiga
