Berglund, Håkan

Caruso, Alexandro

Jonsell, Mats

Rudolphi, Jörgen

Svensson, Måns

Taylor, Andy F. S.

Taylor, Astrid

Thor, Göran

Victorsson, Jonas

Epsilon Open Archive

 Stubbar på hyggen är hem för många olika organismer. Här är några belysande exempel från de fyra grupper vi har studerat:Skalbaggen, en trubbknäppare, är en av ganska många rödlistade skalbaggsarter som man kan hitta i avverkningsstubbar.  Foto Vitezslav Manak.Stubblav har en stor andel av sina populationer just på avverkningsstubbar på kalhyggen. Foto Jörgen Rudolphi.De vanligaste mossorna på stubbar cirka 20 år efter att stubben skapats är vägg-, kvast- och husmossa. Dessa mossor hittar man nästan också alltid på marken intill dessa stubbar. Foto Jörgen Rudolphi.Klibbtickan är likt de flesta andra svampar som lever på avverkningsstubbar en extrem generalist som kan växa i nästan vilken ved som helst. Foto Mats Jonsell.fakta skog7  • 2013  • Rön från Sveriges lantbruksuniversitet•	 Stubbrytning	 påverkar	 olika	 organismer	 på	 olika	 sätt.	Här	redovisar	vi	studier	på	vedlevande	skalbaggar,	lavar,	mossor	och	vedsvampar.•	 Stubbveden	är	 rik	på	arter	av	alla	dessa	grupper	men	av	lavar,	mossor	och	vedsvampar	hittas	i	stort	sett	bara	vanliga	och	utbredda	arter,	medan	flera	rödlistade	arter	av	vedskalbaggar	hittades.•	 För	några	arter	av	vedskalbaggar	och	lavar	tycks	mer	än	50	%	av	populationerna	leva	i	och	på	stubbarna,	mätt	på	landskapsskala.•	 Storskalig	 stubbrytning	 borde	 därför	 ha	 stor	 negativ	inverkan	på	vissa	arter	och	leda	till	att	arter	som	idag	är	vanliga	 rödlistas.	Negativa	effekter	 kan	mildras	genom	att	välja	stubbar	och	bestånd	som	har	lågt	värde	för	den	biologiska	mångfalden.Stubbrytningens effekter på vedlevande mångfaldMats Jonsell • Håkan Berglund • Alexandro Caruso • Jörgen Rudolphi • Måns Svensson • Astrid Taylor • Andy F. S. Taylor • Göran Thor • Jonas Victorsson Stubbar efter avverkade träd har po-tential att förse oss med ansenliga mäng-der bioenergi, men stubbrytningen medför också vissa negativa konsekven-ser. En viktig sådan är att arter som är beroende av död ved blir av med en del av sitt habitat. Många av dem har redan i dagsläget minskat och är rödlistade eftersom stamvirket tas ut och träden avverkas vid (biologiskt sett) tidig ål-der. Om dessutom stubbar, som tidigare lämnats kvar i skogen, tas ut som bio-energi minskar livsutrymmet för dem ytterligare. Vi har därför undersökt för vilka arter stubbrytning kan ha bety-delse, och även hur stor betydelsen kan bli. Vi har också försökt ta reda på hur man kan minimera eventuella negativa effekter av stubbrytning. De viktigaste frågorna var:•	 Vilka arter utnyttjar avverknings-stubbar?•	 Ingår naturvårdsintressanta (t.ex. rödlistade) arter bland dessa?•	 Hur stor betydelse har stubbarna för populationerna sett på landskapsskala?•	 Hur bör man välja bestånd för stubb-brytning för att minimera negativa effekter?Artrikt habitatAvverkningsstubbar har varit ett förbi-sett vedsubstrat som betraktats som tri-vialt. Därför var det första viktiga steget att ta reda på vilka arter som lever i el-ler på stubbar. Samtliga undersökta or-ganismgrupper hade många arter i eller på stubbarna, men det fanns skillnader i hur naturvårdsintressanta arterna är eller i vilken grad de är beroende av stubbar. Det är också stor skillnad i hur lång tid efter avverkning olika grupper utnytt-jar stubbarna (Figur 1). Skalbaggarna kommer tidigast, och när den relativa artrikedomen har varit som störst i stub-ben och börjat minska igen har lavarna knappt börjat kolonisera. Stubbrytningens effekter på vedlevande mångfald Figur 1. Antalet arter (i % av det maximala antalet) av olika grupper schematiskt visat över tid under stubbens nedbrytning. Tidsskalan på x-axeln är relativ eftersom nedbrytningen kan gå olika fort, bland annat beroende på var i landet man är och mikroklimatet där stubben står. Skalbaggarna koloniserar tidigt, och de har redan börjat minska i artantal när mossorna når sitt maximum efter ca 15 år.De vedlevande skalbaggarna har en rik fauna i stubbarna och man hittar också en hel del naturvårdsintressanta arter av denna grupp. I en undersökning i Upp-land hittades t.ex. totalt 16 rödlistade ar-ter. Den mest frekventa rödlistade arten var barkrödrocken Ampedus cinnabarinus, som fanns i 13 % av lövträdsstubbarna. En annan var trubbknäpparen Drapetes mordelloides som hittades i en björkstub-be efter att inte ha setts i Uppland på ett par årtionden. En fråga man bör ställa sig när rödlistade arter påträffas i något så vanligt som avverkningsstubbar är om dessa verkligen ska vara rödlistade? I vissa fall ska de förmodligen inte det. Det finns dock många arter som har be-gränsad utbredning eller minskande po-pulationer trots att de lever på triviala vedtyper som man finner nästan över-allt. Barkrödrocken är, så vitt vi vet, ett exempel på detta eftersom den bara tycks ha kvar populationer i Uppland, medan den har försvunnit från andra delar av Norden. Av lavar växer en ganska stor mängd arter på vedytor och bark på stubbarna. Många av dem kan emellertid även växa på andra typer av substrat, t.ex. grenar och bark på levande träd, eller på stenar, och för dem har stubbarna förmodli-gen liten betydelse eftersom de har stora mängder alternativa habitat. Cirka fem-ton arter, t.ex. stubblaven Cladonia botry-tes, är mer eller mindre specialiserade på vedytor i solöppna lägen och har inte så många alternativa habitat.Även mossor har man hittat ett stort antal arter av på stubbar. Till skillnad från lavarna växer de flesta mossarterna helst i något mer skuggiga lägen. Precis som med lavarna är det endast ett fåtal arter som är naturvårdsintressanta och de flesta arter som växer på avverknings-stubbar kan också växa på stenar och på marken kring stubbarna. På stubbar som står i kanter som vetter mot nyckelbio-toper eller andra artrika skogar kan man dock hitta en del lite mer naturvårdsin-tressanta arter som egentligen hör till den slutna skogen. För vedsvamparna vet man sedan tidi-gare att avverkningsstubbar har en art-rik flora. Genom att  detektera svampar i stubbveden med DNA-analyser har vi visat att artrikedomen är ännu högre än man noterat tidigare eftersom många svampar bara finns som mycel i veden och mycelet är oidentifierbart för blotta ögat. En undersökning av tickor i södra Finland omfattade 100 000 vedobjekt av olika typer, bl a cirka 38 000 stubbar. Den visade att de rödlistade arterna var starkt knutna till de få naturliga lågor Stubbrytningens effekter på vedlevande mångfald och skogsmiljöer som existerar i bruka-de skogslandskap. Dessa arter uppvisar redan idag en regional tillbakagång, dvs. de har minskat i förekomst i de regioner som brukats intensivt under lång tid. De förekom sporadiskt även på stubbar, men de förekomsterna var koncentrerade till sydöstra Finland där man brukat sko-garna intensivt under kortast tid inom studieområdet. Så även om stubbarna är artrika på vedsvampar är det nästan bara de arter som sedan tidigare gynnats av skogsbruk som utnyttjar dem.Betydelse i landskapetFör att korrekt bedöma effekterna av stubbrytning räcker det inte med att bara veta att arter kan finnas i dem. Man behöver också veta om avverkningsstub-barnas bidrag till de totala populationer-na har någon betydelse, dvs. man måste bedöma hur mycket stubbarna används i förhållande till andra typer av död ved såsom stående döda träd, högstubbar, lågor, fällda trädstammar, kvarlämnade avverkningsrester, etc. Allra helst skulle man även vilja gå vidare med popula-tionsanalyser för att beräkna risken för att arter försvinner. Detta sista steg är dock ännu inte möjligt med nuvarande kunskap.Landskapsstudier har gjorts på vedle-vande skalbaggar, lavar och svampar. I ett 25 000 ha stort skogsområde i Häl-singland skattades stubbarnas betydelse för 39 arter av vedskalbaggar vilka var tillräckligt vanliga för att göra beräk-ningar på. Åtta av dessa arter hade mer än 50 % av sina populationer i stubbar på kalhyggen. Preliminära resultat för lavar visar att även bland dem tycks det fin-nas några arter som har en ganska hög andel av sina populationer på stubbar, bl.a. stubblaven. Den ovan nämnda fin-ska studien visade ett liknande resultat för många icke hotade vedsvampsarter som använder ett brett spektrum av ved-typer. Arterna hade dock inte minskat i förekomst, inte ens i de regioner som brukats intensivt under lång tid. Vissa arter (särskilt skadegöraren rotticka He-terobasidion parviporum) förekom frekvent på stubbar och hade störst förekomst i sydvästra Finland, där man brukat sko-garna intensivt under längst tid.Om stubbrytning skulle beröra en be-tydande andel av kalhyggena, skulle po-pulationerna för många arter som idag är vanliga minska. Främst gäller detta för arter som föredrar solexponerad ved, eftersom sådan ved är relativt ovanlig i resten av skogslandskapet. De arter som drabbas av minskande populatio-ner skulle bli kandidater för rödlistan. Vidare finns risk för att totala mängden habitat för dessa arter hamnar under kritiska trösklar för populationers fort-levnad. Vid vilken nivå tröskelvärdena ligger för olika arter är dock svårt att förutsäga. Nya resultat tyder på att det skulle få konsekvenser även med nuva-rande rekommendationer, där 20–25 % av stubbarna på alla hyggen sparas. Vi fann att antalet arter av vedskalbaggar, räknat per stubbe, var lägre på hyggen som hade stubbrutits än på obrutna hyg-gen (Figur 2). Viktigt att notera är att siffran är räknat per stubbe, en effekt som ska läggas ovanpå den mer förvän-tade effekten att färre stubbar totalt på ett hygge också ger lägre antal arter per hygge. En orsak till detta resultat kan vara att det blir mer konkurrens i det ha-bitat som finns kvar, vilket missgynnar vissa arter. En annan orsak kan vara att många av de stubbar som lämnas står på de fuktiga delarna av hygget för att mi-nimera markskador och näringsläckage mm., och att dessa stubbar har visat sig ha lägre mångfald av vedinsekter än de som står torrt.NaturvårdsrekommendationerI några fall har vi jämfört stubbar av oli-ka trädslag och diametrar för att se om någon typ av stubbar är värdefullare att spara än någon annan. Lövträdsstubbar (asp och björk) var rikare på rödlistade skalbaggsarter än tall- och granstubbar. Det visar att den nuvarande strategin att bryta granstubbar och lämna löv verkar rätt ur den vedlevande skalbaggsfaunans perspektiv. Vad gäller diametern så visar vedskalbaggar, lavar och svamp (genom DNA-prov) inte på några betydande skillnader mellan klena och grova stub-bar, medan en studie visar att artrikedo-men av mossor är högre på grövre stub-bar än på klena. Naturvårdsintressanta arter (speciellt av svamp) finns främst på grövre ved.Det finns också skillnader mellan be-stånd och regioner i hur artrik fauna och flora är. Exempelvis visade studien av svampar med DNA-teknik på tyd-liga skillnader mellan bestånd i Halland och Gästrikland. För lavar finns en tyd-lig skillnad i artsammansättning mellan stubbar i Dalarna och i Östergötland trots att artantalet är ungefär detsamma. Stubbrytningen bör i första hand göras i de regioner och bestånd där artmång-falden redan är låg. Det återstår dock att ta fram underlag för att bedöma vilka bestånd och regioner som kan komma i fråga.Figur 2. Antalet arter av vedskalbaggar i 10 granstubbar på stubbrutna respektive icke stubbrutna hyggen. Jämförelsen gjordes på 8 parade hyggen och siffrorna är medelvärden. Det visar att trots de nuvarande rekommendationerna att lämna 20–25 % av stubbarna minskar antalet arter per stubbe. Eftersom antalet stub-bar dessutom är lägre på stubbrutna hyggen bör effekten per hygge bli ännu större. Troligen är minskningen en effekt av konkurrens mellan arter när mängden ved minskar. Foto Mats Jonsell, Jonas Victorsson.– Kunskap för en hållbar utvecklingStubbrytningens effekter på vedlevande mångfald FAKTA	SKOG	–	Rön	från	Sveriges	lantbruksuniversitet.	ISSN:	1400-7789.	Produktion:	SLU,	Fakulteten	för	skogsvetenskap	2013.	Ansvarig	utgivare:	Peter.Hogberg@slu.se.	Redaktör:	Goran.Sjoberg@slu.se.	Illustratör:	Fredrik	Saarkoppel,	Kobolt	Media	AB.	Tryck:	Danagård	LiTHO,	Linköping.	Prenumeration:	www.slu.se/faktaskog.	ÄmnesordAvverkningsstubbar, bioenergi, biologisk mångfald, lavar, naturvård, mossor, skal-baggar, stubbrytning, stubbskörd, svam-par, vedlevande.Läs merBerglund, H., Hottola, J., Penttilä, R. & Siitonen, J. 2011. Linking substrate and habitat requirements of wood-inhabiting fungi to their regional extinction vulne-rability. Ecography 34: 864–875.Caruso, A., Rudolphi, J. & Rydin, H. 2011. Positive edge effects on forest-interior cryptogams in clear-cuts. PLoS ONE 6, e27936.Caruso, A., Rudolphi, J. & Thor, G. 2008. Lichen species diversity and substrate amounts in young planted boreal forests: A comparison between slash and stumps of Picea abies. Biological Conservation 141: 47–55.Caruso, A. & Rudolphi, J. 2009. Influence of substrate age and quality on species diversity of lichens and bryophytes on stumps. Bryologist 112: 520–531.Jonsell, M. & Hansson, J. 2011. Logs and stumps in clearcuts support similar saproxylic beetle diversity: implications for bioenergy harvest. Silva Fennica 45: 1053–1064.Ols, C., Victorsson, J. & Jonsell, M. 2013. Saproxylic insect fauna in stumps on wet and dry soil: Implications for stump har-vest. Forest Ecology and Management 290: 15–21.Svensson, M., Dahlberg, A., Ranius, T. & Thor, G. 2013. Occurrence patterns of lichens on stumps in young managed forests. PLoS One 8(4): e62825.Victorsson, J. & Jonsell, M. 2013. Effects of stump extraction on saproxylic beetle diversity in Swedish clear-cuts. Insect Conservation and Diversity 6: 483–493.FörfattareANdy F. S. TAyLorScientist,		expert	på	mykorrhizasvam-par	(ektomykorrhiza)		The	James	Hutton	Institute,	Craigiebuckler,	Aberdeen,	AB15	8QH,	Scotland,	UK		Andy.Taylor@hutton.ac.ukJoNAS VicTorSSoNFD,	expert	på	vedlevande	insekter018-67	22	86Jonas.Victorsson@slu.seHåkAN BergLuNdFD,	skoglig	naturvårdare,	ArtDatabanken,	Box	7007,	750	07	Uppsala	Hakan.Berglund@slu.segörAN THorProfessor,	naturvårdsbiolog		Goran.Thor@slu.seASTrid TAyLorFD,	markekolog,		expert	på	oribatidkvalster	Astrid.Taylor@slu.seMåNS SVeNSSoNDoktorand,	arbetar	med	vedlevande	lavar	i	produk-tionsskog	018-67	23	36Mans.Svensson@slu.seMATS JoNSeLLDocent,	expert	på	ved-	levande	insekter	018-67	28	76Mats.Jonsell@slu.seALexANdro cAruSoFD,	forskare	inom	ekologi	och	naturvård	018-67	20	49Alexandro.Caruso@slu.seJörgeN rudoLpHiFD,	växtekolog	och	natur-vårdsforskare018-67	26	54	Jorgen.Rudolphi@slu.seSamtliga	ovanstående	finns	vid	institutionen	för		ekologi,	SLU,	Box	7044,	750	07	Uppsala

Stubbrytningens effekter på vedlevande mångfald

https://pub.epsilon.slu.se/11340/11/jonsell_m_etal_140925.pdf

Stubbrytningens effekter på vedlevande mångfald

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Epsilon Open Archive