Lundin, Ola

Stephansson, David

Epsilon Open Archive

Klöverspetsvivlar har under lång tid varit kända som allvarliga skadegörare i svensk klöverfrö-odling. Under 30- och 40-talen förekom stora angrepp av klöverspetsvivlar och omfattande studier genomfördes, både avseende biologi och bekämpning. När DDT under slutet av 70-talet ersattes av metoxiklor kom efterhand klagomål på svag bekämpningseffekt mot klöverspetsvivlar i Östergötland. Orsaken visade sig vara att detta bekämpningsmedel inte var så verksamt mot den rödbenta klöverspetsviveln, som var relativt sett vanligare i detta område, vilket medförde att bekämpningsrekommendationerna fick ändras. Problemens omfattning under senare årtionden är inte helt klarlagd, men inventeringar i Öster-götland på 90-talet visade på stora förekomster av klöverspetsvivlar i obehandlade fält. Under-sökningar från Skåne under senare år har också visat på ett generellt stort bekämpningsbehov, främst i vitklöver men även i rödklöver. Det är FAKTABLAD OM VÄXTSKYDDJORDBRUK 86 JKLÖVERSPETSVIVLAR – OCH NÅGRA ANDRA SKADEINSEKTER PÅ KLÖVER Klöverspetsvivlarna går ofta att hitta vid de första knopparna som bildas i klöverfröodlingen. Honorna lägger sina ägg i knopparna och parningen sker ofta också i närheten. Foto: Ola LundinAngrepp av klöverspetsvivlar tar sig olika uttryck beroende på art, utvecklingsstadium och tid på året. Eftersom de fröätande larverna lever un-danskymt inne i blommorna behöver man dela blomställningarna för att upptäcka om det finns larver och puppor inuti blomman.  Fram till för-puppningen äter en klöverspetsvivel omkring 8 fröanlag, men gnag på blomställningens axel kan också strypa näringstillförseln till fröna i övre delen av klöverhuvudet. Skadegörelsen påverkas alltså både av antalet larver per huvud och av lar-vens placering i blomhuvudet. De vuxna vivlarnas gnag är mer iögonfallan-de än larvskadorna, och perforerar bladen på ett karaktäristiskt sätt. Dessa skador är ofta tydligast i återväxten, men sällan allvarliga. Om vivlarnas övervintringsplatser ligger nära klöverfälten kan dock starka, koncentrerade angrepp förekomma i intilliggande fältkanter under våren. Skadebildmer osäkert hur stora förekomsterna av klöver-spetsvivlar är i andra delar av landet än Skåne och Östergötland, men förekomsterna kan förväntas vara störst i södra Sverige och därefter minska norröver.Bland spetsvivlarna (släktet Apion) finns många arter som lever på baljväxter. Vanligast i rödklöver är den allmänna (A. apricans) och den rödbenta (A.  trifolii) klöverspetsviveln, medan vit- och alsikeklöver främst angrips av den gulbenta klöverspetsviveln (A. fulvipes). Gemensamt för dessa arter är att larverna utvecklas i klöverns blomhuvuden, där de livnär sig på fröanlag och frön. Vid starka angrepp kan detta orsaka kraftigt minskad fröskörd. De vuxna vivlarna lever huvudsakligen av klöverblad, men bladgnaget gör oftast ingen större skada. Andra arter av spetsvivlar har larver som är stjälkminerare i klöver, men dessa förekommer vanligen inte i skadliga mängder. Klöverspetsvivlarna kan också orsaka skada då de fungerar som vektorer för rödklövermosaikvirus (RCMV).Allmänna klöverspetsviveln (Apion apricans Herbst)Biologi och utseende De aktuella arterna är utseendemässigt mycket lika, och svåra att skilja åt i fält. De är mörka med delvis ljusa ben, 2-3,5 mm långa och pä-ronformade med ett ganska långt utdraget snyte. De vanligaste arterna kan skiljas åt på skenbe-nens och höftringarnas färgteckning. Eftersom arterna också har tämligen lika levnadssätt ges här i första hand detaljerad beskrivning av den allmänna klöverspetsvivelns biologi.Denna art förekommer på rödklöver i hela lan-det. De övervintrar som fullbildade vivlar utan-för de odlade fälten, företrädesvis i skogsbryn, enbackar, häckar eller dikeskanter. Vivlarna läm-nar dessa övervintringsställen under våren för att söka upp klöver.Förflyttningarna vid denna tidpunkt sker i allmänhet till fots, eftersom vivlarna endast fly-ger vid ganska höga temperaturer, och angrep-pen börjar därför oftast i intilliggande fältkanter. Om vivlarna däremot kommer från mer avlägsna platser börjar angreppen först i samband med klöverns knoppbildning och är då mer utspridda. Efter parningen läggs äggen i blommorna, ett och ett, företrädesvis i klöverknoppar som är på väg att slå ut. Honan borrar ett hål genom blom-man och ägget placeras sedan i de inre delarna. Vivlarna sprider sig ganska snabbt vid denna tid och äggläggningen pågår under hela sommaren, i Sydsverige kulminerar den under senare delen av juni. Den nykläckta gulvita och benlösa larven gnager sig sedan in i fröanlaget och när det är förbrukat vandrar larven över till nästa blomma, osv. Förpuppning sker intill blomaxeln. I södra Sverige kläcks de första vivlarna i början av juli, med en kulmen 3-4 veckor senare. Utvecklingen från ägg till fullbildad klöverspetsvivel tar minst 5 veckor. Vivlarna stannar vanligen i fältet och äter på klöverplantor tills fröet är moget, och börjar därefter vandringen mot övervintringsplatserna.Rödklöverblomma delad på längden. Det är larvernas gnag på fröanlag och blomaxel som gör den största skadan i klöverfröodlingarna. Angreppen kan vara svåra att upptäcka, eftersom larverna lever inne i blomställningen. Foto: Ola LundinRödbenta klöverspetsviveln (A. trifolii  L., syn. A. aestivum Germ.)Även denna art lever på rödklöver och levnads-sättet liknar till stora delar A. apricans, men ut-vecklingen från ägg till puppa går ungefär en vecka snabbare. Inventeringarna under 30-talet visade att den var vanlig längs kusterna, från Bo-huslän till Skåne, upp till Östergötland, och inåt Gulbenta klöverspetsviveln (A. fulvipes Geoff., syn. A. dichroum Bedel, A. flavipes Payk.) Denna klöverspetsvivel skiljer sig från de ovan-stående, bl.a. genom sin flygvillighet och sprid-ningsförmåga. Den angriper främst vit- och al-sikeklöver (endast undantagsvis rödklöver) och förekommer över hela landet. A. fulvipes svarar snabbt på förändringar i omgivningen, t.ex. läm-nar den vitklövervallarna efter höskörd. Ibland har större mängder vuxna vivlar fång-ats med håv i rödklöverfält, men endast enstaka gulbenta klöverspetsvivlar har kläckts fram från rödklöver vid inventeringar. Detta tyder på att de vuxna individerna kan livnära sig på rödklö-ver, men att fortplantning på rödklöver är ovan-landet längs östgötaslätten. Att den är fortsatt vanlig i Östergötland har bekräftats under 90- talet, och senare års undersökningar i Skåne har visat att den rödbenta klöverspetsviveln numera är den dominerande klöverspetsviveln i rödklö-ver, även utanför kustområdena. Utbredningen anses hänga samman med klimatologiska förut-sättningar och det är möjligt att arten gynnats av klimatförändringarna.Allmän klöverspetsvivel A. apricans, hona (till vänster) och hane (till höger). Honan är ca 3,4 mm lång, hanen ca 3 mm. Bakskenbenen hos A. apricans är helt mörkfärgade, och alla höftringar (det korta avgränsade segmentet på benen ovanför låren) är gula eller röda. Hos den rödbenta klöverspetsviveln A. trifolii är också bakskenbenen helt mörkfärgade, men åtminstone de fyra bakre höftringarna är brunsvarta. A. trifolii är något mindre än A. apricans och lårfärgen kan vara något rödare. Hos den gulbenta klöverspetsviveln A. fulvipes är alla skenben helt gula. A. fulvipes är något mindre än de övriga arterna, honan är ca 2,7 mm, hanen ca 2,5 mm. Foto: Jean-Christophe Compte Ytterligare Apion-arter Slutligen bör påpekas att Apion är ett artrikt släkte, med över 70 arter i Sverige. Ytterligare några av dessa förekommer i klöver i låga antal. Till dessa hör fröskadegöraren A. assimile Kirby och stjälkminerarna A. varipes Germ., A. virens Herbst och A. seniculus Kirby. De två sistnämnda avviker bland annat genom att de övervintrar i fälten.ÅtgärderBehovet av bekämpning varierar kraftigt mel-lan områden och år. Prognoserna måste därför grundas på observationer i det aktuella fältet. ligt. Övervintringen sker framförallt i barr- och lövförna nära fälten där de kläckts fram, och den sprider sig långsamt under våren.Om det är lätt att upptäcka vuxna klöverspets-vivlar i fältet under klöverns knoppstadium är bekämpning troligtvis motiverad. Behovet av bekämpning kan bestämmas med hjälp av vita fångstskålar (man kan använda t.ex. glassburkar eller djupa tallrikar) som fylls till hälften med vatten och några droppar diskmedel, och sätts ut i fältet. Bekämpningsbehov finns om fångsten överstiger 1-2 klöverspetsvivlar per vecka och skål (i knoppstadiet). Den tidiga putsning som förekommer i frö-odling av klöver kan tänkas ha viss bekämp-ningseffekt om klövern hunnit bilda knoppar, eftersom klöverspetsvivlarnas larver är mycket känsliga for uttorkning.  Man kan minska risken för stora angrepp av klöverspetsvivlar genom att lägga fröodlingar så långt bort som möjligt från föregående års klöver. För aktuell information om kemisk bekämpning hänvisas till Jordbruks-verkets bekämpningsrekommendationer.Faktablad om växtskydd ges ut inom områdena Jordbruk och Trädgård. Faktabladen kan beställas som komplett serie eller enstaka exemplar. Faktablad om växtskydd jordbruk finns också som nedladdningsbara pdf.Innehållet i denna publikation är skyddat av upp-hovsrättslagen. Hela eller delar av text och bilder får inte användas utan tillstånd från SLU. Skriften får ej heller kopieras i kommersiellt syfte. © Sveriges lantbruksuniversitetISSN 1100-5025Ansvarig utgivare    RedaktörTryck       DistributionBarbara EkbomAnna Lehrman Anna.Lehrman@slu.seReklam & KatalogtryckSLU PublikationsserviceBox 7075, 750 07 UppsalaTfn 018-671100publikationsservice@slu.seLitteraturTextFolkesson, Ö. 2005. Klöverspetsvivlar –  förekomst och skada i klöverfröodlingar i södra Skåne. Meddelanden från Södra jordbruksförsöksdistriktet 58. SLU, Alnarp.Gustafsson, G. & Vimarlund, L. 1997. Stora mängder klöverspetsvivlar i Östergötland. Svensk frötidning 5: 17-18. Langer, V. & Rohde, B. 2005. Factors reducing yield of organic white clover seed production in Denmark. Grass and Forage Science 60: 168-174.Lundin, O., et al. 2012. Towards integrated pest management in red clover seed production. Journal of Economic Entomology 105: 1620-1628.Lundin, O. 2013. Ecology and management of crop pollination and pest control – insights from red clover seed production. Acta Universi-tatis Agriculturae Sueciae 2013:39. SLU, Uppsala.Notini, G. 1935 & 1938. Undersökningar rörande på rödklöver levande spetsvivlar (Apion Herbst). 1. resp. 2. Statliga växtskyddsanstalten meddelande 9. resp. 22. Ohlsson, B. 1968. Studies on Apion species on clover in Sweden. Statliga växtskyddsanstalten meddelande 14: 120-121. Hemsida www.slu.se/faktabladomvaxtskyddjordbrukÖvriga skadeinsekter David Stephansson, Västertorg 5 A, 752 43 Uppsala (Februari 1998)Ola Lundin, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, Box 7044, 750 07 UppsalaReviderad november 2014Klöverspetsvivlarnas larver angrips av flera arter av parasitsteklar. Puppglansstekeln Spintherus du-bius Nees är den vanligaste arten som attackerar rödbent och allmän klöverspetsvivel i rödklöver. Parasitsteklarna lägger sina ägg på eller i vivellar-ven under de senare larvstadierna. De naturliga fiendernas direkta effekt på graden klöverskador är begränsad, men de kan däremot bidra till att begränsa klöverspetsvivlarnas populationsstorlek till nästkommande år. Det är gynnsamt både för parasitsteklarna och för humlor och bin att om möjligt undvika kemisk bekämpning när grödan börjat blomma.Vid sidan av klöverspetsvivlarna finns ytterligare några insektsarter som mer sällan har betydelse för avkastningen vid odling av klöverfrö, men som ändå kan vara värda att känna till. Hit hör bladvivlar och ärtvivlar.Bladvivlar (Hypera spp.)Klöverbladviveln Hypera nigrirostris Fab. är en all-varlig skadegörare i vitklöver i Danmark. Både larver och fullbildade individer av klöverbladvi-veln orsakar skada på stjälk och fröställning. Spe-ciellt allvarligt är att deras skadeverkan kan leda till att hela stjälkar bryts och vissnar. Bladvivlar har bara förekommit i små mängder i svenska försök och allvarliga angrepp förekommer för-modligen sällan här. Ärtvivlar (Sitona spp.)Angrepp av ärtvivlar i klöver kan vara ett pro-blem på främst små plantor under insåningsåret. Ärtvivlarna orsakar karaktäristiska kugghjuls-liknande gnag i bladkanterna. Risken för stora angrepp kan förebyggas genom att undvika att anlägga klöverodlingar i närheten av trindsäd.  

Klöverspetsvivlar – och några andra skadeinsekter på klöver

https://pub.epsilon.slu.se/13503/1/Faktablad_v%C3%A4xtskydd_86J_web.pdf

Klöverspetsvivlar – och några andra skadeinsekter på klöver

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Epsilon Open Archive