Nilsson, Jerker

Epsilon Open Archive

36 LANTBRUKETS AFFÄRER nr 5 • 2014Kooperativ ekonomiJerker Nilsson, Institutionen för e konomi, SLU UppsalaU nder detta ”supervalår” 2014, kan det vara på sin plats att påminna om vad Public Choice-teorin säger om politiken. Trots att teorin handlar om statsvetenskapliga frågor, är det en ekonomisk teori. Det är en väletablerad vetenskapsgren. Flera av dess företrädare har fått Nobelpriset i ekonomi. Här är några av grundteserna i teorin.Teorin bygger på förutsättningen att människor handlar på sådant sätt, som främjar deras eget bästa. Vidare har människor  begränsade möjligheter att resonera, beräkna och förutsäga saker. Därmed är det möjligt att vara bedräglig. Det av görande är att denna bedräglighet inte blir upptäckt och bestraffad. Enligt teorin handlar politikerna egoistiskt för att få bra löner, makt, generösa pensioner och andra ekonomiska förmåner. De utnyttjar medborgarnas begränsade förmågor att förstå  politiken och samhällsuppbyggnaden.IDEOLOGISK FRAMTONINGPolitikerna är ”röstmaximerare” på samma sätt som  ekonomisk teori betraktar företag såsom ”vinstmaximerare”. Röstmaxi-merandet betyder att politikerna säger sådant som  människor vill höra. Budskapen behöver inte vara ärliga, utan kan till och med vara en ren och skär lögn. Politikerna kan ju i efterhand bortförklara allting med att andra partier står för något annat.Den politiska retoriken kan ge intryck av att det finns  ideologier, men dessa kan betraktas i termer av marknads-anpassning. Att politikerna agerar för sitt eget bästa, är ju  ingenting de skyltar med. Tväremot vill de dölja det och då är en ideologisk framtoning behändig.Ideologierna står för en image. Genom en image blir det möjligt, att klumpa ihop en massa budskap på samma sätt som varu- och tjänsteproducerande företag ägnar sig åt image-byggande. När medborgarna står vid valurnorna agerar de på ett sätt, som liknar förfarandet när de köper varor i butiken.SITTER RIMLIGT SÄKERTPartier vänder sig till olika marknadssegment. Då krävs också olika informationskanaler. I en lantbrukstidning kan till  exempel ett parti säga någonting, som inte rimmar med vad samma parti säger i en facklig tidskrift. En politiker kan säga någonting som passar bondeväljarna, medan dennes parti-kollega säger något som appellerar till miljövänner.Det finns dock en viktig skillnad mellan konsumentens val av produkter och medborgarens val av politiskt parti.  Konsumenten kan ångra sig om han eller hon har gjort ett dåligt val. Det kan då finnas möjlighet att reparera produkten eller köpa en ny. Medborgaren kan inte ångra sig.De politiker som blir valda sitter rimligt säkert i sadeln under en mandatperiod. Det vet de också och därför kan de tillåta sig att överdriva sina vallöften och fara med osanning. Politikerna kan vara ännu mera bedrägliga än företagen – när dessa underlåter att berätta om att deras produkter kan vara skadliga, mindre miljövänliga och inte särskilt billiga.POLITIKENS TVIVELAKTIGHETERPolitiker lovar att stödja landsbygden, att besparingarna i landsbygdsprogrammet ska fyllas igen, att det ska bli bred-band överallt och mycket mera. Samma parti kan i nästa ande-tag fortsätta att driva upp kostnadsläget för lantbruket, när det vänder sig till en annan väljargrupp.Ett exempel på politikens tvivelaktigheter är omtolkning-ar av ord. ”Välfärd” uttrycker att folk har pengar att förfoga över. Samtidigt kan politikerna vända helt om, så att ”välfärd” står för höjt skattetryck. Opinionen tycks acceptera att om  skatterna höjs för ”andra” är de acceptabla, varvid de samhälls-ekonomiska konsekvenserna bortses ifrån.När politikerna kommit till makten, får de beskatta och  lägga pålagor på medborgarna. I den mån de under val-kampanjen har gjort stora utfästelser, får medborgarna ett extra stort ok. Politikerna har också lovat att lösa problem, som  politiken inte kan lösa och då blir samhället i stort lidande.LITET INFLYTANDEDen enskilde medborgaren har ett försvinnande litet  infly tande. Därför har medborgaren svaga skäl att engageras sig. Det innebär inte bara att folk ofta avstår från att rösta, utan också att de inte sätter sig in i de politiska frågorna. På så sätt blir medborgaren än mera utsatt för politikernas valfläsk.Politikerna kan vara ordentligt populistiska, samtidigt som medborgaren inte kan kontrollera politikernas användande av de offentliga medlen. Till sist, även om det finns politikerförakt är demokrati den bästa styrelseformen. Men den kan kanske göras bättre.Politikernas  olika maktknep

Politikernas olika maktknep

http://pub.epsilon.slu.se/12874/7/nilsson_j_151208.pdf

Politikernas olika maktknep

Abstract

Similar works

Full text

Available Versions

Epsilon Open Archive