Det finns stora svårigheter att förklara hur en övergång från korruption till ickekorruption kan
fås till stånd. Detta har även följder för den praktiska korruptionsbekämpningen. Ett av
problemen är att politiskt ledarskap ses som viktigt samtidigt som förutsättningarna för detta
att åstadkomma en förändring tycks små.
Med utgångspunkt i att forskningen varit för strukturfixerad, samt den statsvetenskapliga
förståelsen för politiskt ledarskap för outvecklad; försöker denna uppsats att undersöka hur
politiskt ledarskap är betydelsefullt i en övergång från korruption till ickekorruption. Detta
görs genom att ta teorier från ledarskapsforskningen och sedan med dessa som utgångspunkt
analysera vilka idéer om politiskt ledarskap som återfinns i antikorruptionsstrategier och
policydokument hos TI, Världsbanken och Sida.
Studien visar att främst en kontextuell syn på ledarskap ger teoretiska förutsättningar för
förändring av jämviktslägen. Samtidigt kan ett kontextuellt perspektiv kopplas till delar av
TI:s och Världsbankens antikorruptionsstrategier. Brister i förståelsen av politiskt ledarskap
indikeras av studien. En fortsatt utveckling av teorier om politiskt ledarskap visas därmed
motiverad
