Syfte: Uppsatsen syftar till att undersöka hur tvålärarsystem som ett utvecklingsarbete bedrivs på en
grundskola i en stor svensk stad. För att undersöka hur arbetet mottagits och uppfattas i tre av skolans
nivåer: rektor, lärare och elever analyseras materialet utifrån det strukturella-, det politiska-, och det
humanistiska perspektivet på utvecklingsarbete samt utifrån teorin om anpassningscykeln.
Frågeställning: Vilket/vilka perspektiv på utvecklingsarbete gör sig synligt hos rektorn/två lärare/en
elevgrupp på skolan? Råder konsensus om anpassningscykelns olika delar mellan de tre olika nivåerna på
skolan?
Metod och material: Studien bygger på semistrukturerade kvalitativa intervjuer med rektor och två
lärare samt en fokusgruppintervju med fem elever i årskurs nio. Det insamlade materialet har analyserats
utifrån ett empirinära förhållningssätt till materialet.
Resultat: Eftersom olika perspektiv på utvecklingsarbete dominerar på olika nivåer blir konsekvensen att
eleverna exkluderas från inflytande i utvecklingsarbetet. Konsensus om anpassningscykelns olika delar
råder delvis, främst mellan rektor och lärare. Även här exkluderas således eleverna. Resultatet visar att
kommunikation mellan, och inkludering av nivåerna, är av stor vikt i utvecklingsarbeten då risken annars
är stor att målbilden inte nås.
Betydelse för läraryrket: Forskning om tvålärarsystem som utvecklingsarbete är begränsad i en svensk
kontext samtidigt som utvecklingsarbete är en del av det arbete som skolor förväntas utföra i den dagliga
verksamheten. Utvecklingsarbetens relevans framhävs även i skolans styrdokument vilket visar att
kunskap om hur utvecklingsarbeten bedrivs på enskilda skolor är av vikt
