Sjuksköterskan har ett ansvar enligt lagen att upprätthålla patientsäkerheten. Studier visar att dödsfall och inläggningar på intensivvården kan förebyggas om försämrade patienter får adekvat vård i rätt tid. Det förekommer dock att vårdavdelningars vårdinsatser för försämrade patienter är suboptimala. Den suboptimala vården kan leda till ökad dödlighet, längre vårdtid och ökade kostnader. I många länder har systemet med mobila intensivvårdsteam, i Sverige kallat MIG (mobil intensivvårdsgrupp), införts i syfte att identifiera kritiskt sjuka patienter på vårdavdelning. Studier om effekten av de mobila intensivvårdsteamen har visat olika resultat. Många av studierna redovisar att mortaliteten och antalet hjärtstopp minskat med införandet av systemet, medan andra inte fått någon signifikant skillnad. Syftet med denna studie är att belysa de faktorer som formar sjuksköterskans beslut att kontakta eller avstå från att kontakta MIG för akut försämrade patienter. Metoden är en litteraturstudie baserad på elva vetenskapliga artiklar om den grundutbildade sjuksköterskans beslut och beteende i samband med aktivering av mobila intensivvårdsteam. Resultatet visar att organisatoriska faktorer som hierarki, användandet av subjektiva beslutsgrunder, samt samverkan med team och läkare, är faktorer som formar sjuksköterskans beslut. Slutsatsen är att beslutsfattandet är komplext och att sjuksköterskan i hög utsträckning är beroende av subjektiv information för sina beslut samt att osäkerhet, behov av stöd och erfarenhet präglar sjuksköterskans beslut som i många fall kan beskrivas tas i en "gråzon"
