Bakgrund: Det förekommer att närstående är närvarande vid inläggning av kritiskt sjuk
patient på intensivvårdsavdelning. Tidigare forskning visar att närstående har behov av närhet
och delaktighet under vårdtiden, dock saknas forskning gällande närståendes upplevelser i
samband med inläggningsfasen.
Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av situationen i samband med akut inläggning av
kritiskt sjuk patient på intensivvårdsavdelning.
Metod: Kvalitativ forskningsansats med deskriptiv karaktär. Halvstrukturerade intervjuer
med fem närstående som hade varit med sin kritiskt sjuke livspartner vid inläggning på en
intensivvårdsavdelning. Intervjuerna analyserades induktivt med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Vid analys av insamlad data framträdde nio kategorier vilka slutligen resulterade i
tre teman: En upp- och nedvänd verklighet; Nya behov och prioriteringar samt En ensam
väntan tillsammans i en främmande miljö. Huvudfynd var att närstående initialt upplever
overklighetskänslor och en förändrad världsbild och att deras främsta prioritet är den sjukes
behov, varpå de närstående tenderar glömma bort sig själva. Tidsuppfattningen rubbades och
minnesfunktionen upplevdes som sviktande. Positivt var att de närstående kände sig trygga
med intensivvårdspersonalen och litade till deras kompetens.
Slutsats: Att som närstående närvara vid inläggning av kritiskt sjuk patient på IVA är en
traumatisk och tumultartad upplevelse. Då den närstående upplever overklighetskänslor och
kan drabbas av minnessvårigheter bör sjukvårdspersonal anpassa sin kommunikation samt
upprepa information som ges till den närstående, för att hjälpa denne hantera det psykiska
trauma situationen medför. Projektets resultat stöder tidigare forskning gällande närståendes
upplevelser på IVA, fokus för detta projekt har dock varit en specifik situation,
inläggningsfasen. Ytterligare forskning behövs. Introduction: Relatives are sometimes present when a critically ill patient is being admitted
to the intensive care unit (ICU). Previous research shows that relatives require to be close to
the patient and to feel included by ICU staff during their loved one’s hospitalisation. There is
a gap in the knowledge on relatives experiences associated with the admission phase.
Aim: To describe the experienced situation associated with a critically ill patient being
admitted to an ICU, from a relatives’ point of view.
Method: Qualitative research approach with semi-structured interviews. Five interviews were
conducted with relatives who were present at their loved one’s admission to the ICU. Data
were analysed inductively using qualitative content analysis.
Findings: Nine categories emerged from the interview data and formed three themes; A
world turned upside down; New found needs and priorities and A lonely wait together in a
foreign environment. The most outstanding finding was that relatives experienced
derealisation and an altered conception of the world. Furthermore the main priority for
relatives was that their loved one was being cared for and they tended to forget about their
own needs. Relatives felt safe with ICU staff and believed in their efficiency.
Conclusion: It is a traumatic and tumultuous experience to, as a next of kin, be present at
admission in ICU. Due to derealisation and temporary memory disorder, medical staff should
adjust their communication and repeat given information, to help relatives cope with the
psychological trauma the situation brings. The findings of this project confirm findings
previously reported from research on relatives’ experiences in the ICU. However this project
has focused on one specific situation, the admission phase and further research is needed
