Studien handlar om migrerande mäns upplevelser av att vara pappa i Sverige och syftar till att undersöka hur den svenska kontexten bestående av strukturer, ideal och normer påverkar föräldraskapet hos dessa. Som ingång till detta ämne har föräldraskapet ställts i relation till de resonemang som förts mellan föräldrarna kring fördelning av föräldradagar. Empirin har samlats in genom sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer med män som är födda utanför norden och som har barn under åtta år. I studien framkom det att vissa av respondenterna kunde känna sig bevakade i sitt föräldraskap då de som utlandsfödda pappor kunde förväntas agera annorlunda av majoritetssamhället. Det visade sig även att pappans roll i föräldraskapet till viss del kunde ha förändrats efter migrationen till Sverige. Detta då de fick ta på sig ett större ansvar i hemmet då släkten efter migrationen inte var i närheten och kunde ta den centrala roll som de hade i födelselandet. Enligt tidigare forskning är Sverige dessutom ett land med hög grad av defamilialisering där sociala förmåner är utformade så att de ska vara som mest effektiva i tvåförsörjarfamiljer. Detta har bidragit till att ideal skapats kring jämn ansvarsfördelning mellan könen vilket ytterligare kan ha påverkat det rollskifte som några av våra respondenter har upplevt. Föräldraförsäkringssystemet har visat sig inte vara ett tillräckligt verktyg för att åstadkomma likafördelning mellan föräldrarna utan andra faktorer så som förväntningar på könen och traditionella maktstrukturer spelar in. Det görs en tydlig uppdelning mellan könen när det kommer till vilka roller som tas i föräldraskapet som följer en traditionell uppdelning men detta är inte något utmärkande för ”invandrarfamiljen” utan enligt tidigare forskning går dessa tendenser även att finna i Sverige generellt
