Den vanligast förekommande sjukdomen hos unga kalvar med infektiös orsak i Sverige är diarré. Enterit kan leda till uttorkning, acidos, rubbningar i elektrolytbalansen och i värsta fall dödsfall. Snabbt insatt behandling är avgörande. Till kalvar med fungerande digestionssystem rekommenderas i första hand behandling med oral vätsketerapi. Endast lite forskning har utförts om hur kalvar helst dricker sitt vatten. Syftet med den här studien var att jämföra olika sätt att tillföra vatten för att utvärdera vilket av sätten kalvarna föredrog. Hypoteserna som testades var att unga kalvar hellre dricker ur napphink än öppen hink (delstudie 1) och att de hellre dricker ur napphink med mjölkrester i vattnet än napphink med rent vatten om båda alternativen erbjuds samtidigt (delstudie 2). I vardera delstudien samlades material från 30 kalvar in. För varje kalv gjordes mätningar i 5 dagar. Båda alternativen per delstudie erbjöds samtidigt och mängden vätska de drack beräknades genom att mäta vikten av det erbjudna vattnet och sedan dra bort vikten av kvarvarande vatten. Statistisk analys utfördes med Wilcoxon one sample signed rank test. Kalvarna drack signifikant mer vatten från napphink än från öppen hink [T 4,68; p < 0,00006] och signifikant mer vatten från napphink med mjölkrester än napphink med rent vatten [T 4,52; p < 0,00006]. Medianvärde för genomsnittligt dagligt vattenintag (median över 5 dagar) hos 30 kalvar i vardera delstudien gav för delstudie 1: 3557gram/dag från napphink och 638 gram/dag från öppen hink. Motsvarande värden för delstudie 2 var 5690 gram/dag för vatten med mjölkrester och 1779 gram/dag för rent vatten. Resultaten visar att det går att få unga kalvar att dricka vatten. För att öka vätskeintag hos unga kalvar är det bäst att erbjuda dem vatten ur napphink och allra helst med mjölkrester kvar i vattnet.The most common illness caused by infectious agents in young calves in Sweden is diarrhoea. Acute undifferentiated diarrhoea can lead to dehydration, acidosis, electrolyte imbalance and in some cases sudden death. Early treatment is crucial. For calves that have a functional digesting system first hand recommended treatment is oral electrolyte therapy. Little is known about how calves prefer to drink their water. The aim of this study was to compare different ways of offering calves water to see which way they preferred. Hypotheses tested were that young calves rather drink water from a teat bucket than from an open bucket (study 1) and that they rather drink water from a teat bucket with milk remains in the water than from a teat bucket containing just water if both alternatives are offered at the same time (study 2). In each study measurements from 30 calves were collected. For each calf measurements were collected during 5 days. Both alternatives in each study were offered at the same time and amounts of water drank by the calves were calculated by measuring the weight of offered water withdrawing the weight of left over water. Statistical analyses were carried out by using the Wilcoxon one sample signed rank test. Calves drank significantly more water from teat bucket than from open bucket [T 4,68; p < 0,00006] and significantly more water from teat bucket with milk remains in the water than from teat bucket with only water in it [T 4,52; p < 0,00006]. The median for average daily water intake (median over 5 days) in 30 calves’ in each study gave for study 1: 3557 gram/day from teat bucket and 638 gram/day from open bucket and for study 2: 5690 gram/day from teat bucket with milk remains in the water and 1779 gram/day from teat bucket containing just water. The results show that it is possible to get young calves to drink water. To increase water intake in young calves it is better to offer water from a teat bucket and preferably with milk remains in the water
